torsdag 31 mars 2011

Tragiska eller lyckliga slut i en bok?

Jag satt just och funderade på mitt manus som jag fortfarande har ute hos ett eller två förlag och väntar på svar. Det manuset har ett lite tragiskt slut, och ibland har jag tänkt att jag kanske borde ändra slutet och göra det lite lyckligare.

När jag träffade Simona och berättade lite om mitt manus, så undrade hon faktiskt varför jag har gett min hjältinna ett så jobbigt slut? Ja, det har jag också börjat fundera på. Varför gjorde jag det? Jag skrev det slutet för att jag tyckte att det skulle passa in just med tanke på den historiska epok jag skriver om, och dessutom för att jag gillar filmer som inte har tillrättalagda "happy-endings". Ja just det, filmer ja. Men böcker? Jag gillar happy-endings i böcker, så varför får inte min hjältinna uppleva ett lyckligt slut? Är jag elak mot henne? Jag vet inte.

Just nu funderar jag massor på om jag ska göra om slutet. Åh vad tankarna snurrar runt i mitt huvud. Jag vet att jag borde släppa manuset nu, men visst funderar jag på om det kanske hade fått ett bättre mottagande hos förlagen om jag hade haft ett annat slut? Skriva om? Släppa taget? Skriva om? Släppa taget? ... osv ...

Vad gillar ni för slut på böckerna ni läser? Lyckliga slut eller lite mer oväntade slut som kanske inte alltid är så lyckliga?

7 kommentarer:

Anneli sa...

Jag gillar lyckliga slut så jag skulle inte kunna skriva något annat själv.
Lycka till med att lösa ditt dilemma :)
Kram!

Författarvisionären Ebba sa...

Det ligger som i en vågskål egentligen - frågan är vad lyckliga slut är?
Jag har tänkt mycket på de böcker jag läst genom åren - det är sällan jag minns slutet! Jag har en underbar feeling bara av att få vara med bland orden under resans gång mot slutet. Sammantaget tycker jag personligen inte att slutet är så viktigt om det inte är en deckare som knyts ihop just på slutet. Jag är en ordnjutare - mer än en slutnjutare:-) Lycka till! Kram

Katarina sa...

Jag gillar lyckliga slut, men jag vet att många föredrar ett mindre lyckligt ett, just för att slippa "happy-ending-effekten". Om det kändes rätt när du skrev det så är det förmodligen det, lita till din intuition. Alla slut måste inte vara lyckliga, men det kanske beror på vad det är för genre också. Romantik och chic-lit skulle vara otänkbara utan det sedvanliga happy end, medan andra typer av romaner blir bättre och mer minnesvärda med ett mer tragiskt slut.

Åsa Hellberg sa...

Jag måste nog också ha ett lyckligt slut.

Skrivarstudio ord och ídé sa...

Jag funderade över detta häromdagen och insåg att de slut jag gillar bäst är de som ger en bra magkänsla men som är öppna såtillvida att jag som läsare så tydligt känner att berättelsen och karaktärerna på något sätt fortsätter sina liv. Om du förstår vad jag menar. Man känner sig nöjd men skulle gärna vilja stanna kvar hos dem i stroryn ett litet tag till. Jag har mitt slut i huvudet men vad det blir när jag väl kommer fram är väl en annan femma. Vi får väl se...vissa slut passar ju dessutom till att vara tragiska...vad vore den gamla filmen Thelma och Louise om de inte körde av stupet i slutet?!

nillas liv på pinnen sa...

Lyckligt eller olyckligt, jag vill helst att avslutningen pekar framåt, frigör något, visar på möjligheter, för att jag ska tycka om det.

Ninas skrivarlya sa...

Tack så mycket för era tankar! Intressant att läsa. :)