torsdag 23 juni 2011

Glad Midsommar och glad sommar


Jag ska nog ta en bloggpaus ett tag, för just nu känner jag att jag inte har något alls att säga. Jag sitter hemma med sonen och grejar på varenda dag och pillar lite i manuset när jag hinner. Det känns som att det inte är så mycket att blogga om. :) Däremot lär det bli mer att skriva om i höst när jag börjar mitt nya liv som lärare...

Just nu håller jag på och springer på intervjuer och i början på nästa vecka ska jag bestämma mig vilken som ska bli min arbetsplats i höst. 2 skolor har erbjudit mig jobb, och på tisdag ska jag gå på en intervju till. Vi får se vad som händer.

Men som sagt, det är väldigt lugnt och skönt i mitt liv just nu, och nu ska jag nog ta lite sommarlov från bloggen också. Kanske skriver jag något inlägg om något skulle inträffa, men jag kommer att läsa era bloggar lite då och då för att hålla mig lite uppdaterad. Annars kan ni följa mig på Twitter, för där kommer jag uppdatera lite oftare.

Imorgon ska vi fira midsommar med syster med familj, och det känns jätteskoj.

Fram tills vi hörs igen, GLAD SOMMAR och ha en GLAD MIDSOMMAR också!

onsdag 22 juni 2011

Idag

Har varit på ytterligare en intervju och det verkade bra där på den skolan. En gymnasieskola där man jobbar mycket ämnesintegrerat, något som jag tycker är bra. Ska få besked på måndag eftersom de skulle intervjua en till imorgon. Ska dessutom på en till intervju på tisdag hos min första praktikplats, och det ska bli lite spännande att få komma dit igen. Sedan får vi se vem jag väljer i slutändan.

Nu har jag alldeles nyss skickat iväg en beställning till adlibris på 1200 kr! Gulp! Ska lägga ut listan imorgon när jag är lite piggare. Nu ska jag sova min skönhetssömn.

Godnatt på er.

tisdag 21 juni 2011

Dottern landat

Har fått sms från gumman att hon landat i London och att hon sitter i bussen nu på väg till "mötesplatsen". Skönt att få meddelande från henne att allt är ok. Har bett henne sms:a mig varje kväll så jag har koll på att allt är bra med henne. Hon tycker förstås att jag är lite jobbig, men jag behöver lugna mitt lilla oroliga mammahjärta.

Nu ska jag sova. Imorgon är det dags för ny intervju.

Jobbigt

Om ca en timme ska jag åka och hämta dottern hos sin pappa och köra ut henne till Arlanda. Hon ska ju iväg på språkresa till London i 3 veckor tillsammans med en kompis. Egentligen är jag inte så nervös för hennes resa, hon är snart 15 och hon är storstadsbo så det här med tunnelbana och sånt är ju inget främmande för henne som det kan vara för någon som inte är van vid det på samma sätt. Det känns ju bra. Dessutom är de ju två och kan hjälpa varandra, och de kan alltid fråga värdfamiljen eller EF-ledarna om det skulle vara något de behöver hjälp med.

Det som känns jobbigt just nu är att jag ska skjutsa henne till Arlanda. Jag är faktiskt jättestressad över det! Det är första gången jag själv kör ut till Arlanda, och där är det ett gytter av vägar och skyltar så det gäller att läsa ordentligt så man kan köra rätt. Brr... Väl där ska jag försöka hitta ett parkeringshus, och sedan när jag lämnat av henne ska jag försöka hitta ut från Arlanda också utan att virra in mig på någon landningsbana eller så...

Får nog ta och lugna ner mig lite med en kopp kaffe och en bit rabarberpaj från igår.

måndag 20 juni 2011

Nya skorna

Bloggar lite i språnget här när jag är ute på min kvällspromenad. En underbar sommarkväll som gjord för en ljuvlig promenad.
Skorna

Min kvällsrunda

Love, love, love


När jag nu sitter och redigerar så har jag stökat om bland kapitlen och flyttat på dem så det blir ett bättre flöde i storyn. Bättre flöde är bra. :)

I och med detta så känner jag att jag måste skriva ett nytt kapitel som "ersättning" för det kapitel som jag flyttade. Det känns roligt att skriva eftersom det handlar om passionerad kärlek och det ska ånga om kapitlet så glasögonen immar igen. Het, glödande kärlek gillar vi. Eller hur?

Jobb å annat pyssel

Det är mycket nu. Är hemma med sonen som nu har sommarlov, och har massor att pyssla med. Idag var jag på en intervju på ett företag, och jobbet var mitt om jag ville ha det. :) Nice. Men jag ska på intervju på ett annat ställe på onsdag också, så får vi se därifrån vad som händer. Imorgon åker dottern till England på språkresa och ska vara borta 3 v. Mammahjärtat blöder... :( Men det kommer att gå bra, det är jag övertygad om.

Nu ska det bli kaffe och en stunds uppsatsskrivande medan sonen tittar på film. Vem sade att TV:n inte är en bra barnvakt?! Hehe...

lördag 18 juni 2011

Morgonredigering

Sitter och redigerar Prövningar lite såhär på morgonkvisten medan sonen leker för fullt bredvid mig. Känner mig lite splittrad eftersom han vill att jag ska kolla än det ena, än det andra och vara med i leken en stund. Oh, well. Vem sade att det är en dans på rosor att skriva?!

fredag 17 juni 2011

Skoproblem


Åkte en sväng till Farsta för att inhandla ett par gympaskor. Tänkte jag. Jag upptäckte igår att jag faktiskt inte hade några, för jag slängde mina gamla förra året och har inte köpt några nya. Jag var ute på en powerwalk igår med pappas gamla stavar som han lämnat här någon gång för hundra år sedan, och hittade inga skor att gå i. Fick gå med mina converse då. Inte optimalt, men vad göra?

Det verkade så bra i reklamen; 20-50% rea. Hurra! Tänkte jag och gick in. Hittade lite rea-skor, men ingen som:
1. Såg bra ut
2. Fanns i min storlek (det fanns skor i stl 35-36 eller 42, inget däremellan...)

Tittade lite på de skor som inte var på rea och insåg att min magra plånbok skulle självdö om jag ens kom på tanken att köpa ett par skor för flera tusen. Herregud, jag ska ju bara använda dem att promenera i, inte bestiga berg eller åka till månen med. Jeezus, finns det verkligen ingen gräns för vad folk betalar för ett par joggingskor?! Eller är jag snål? I don't know...

Summa summarum: inga skor. Buhuu. Får väl ta en tripp till stan och kolla om det finns mer urval av storlekar där.

Rådjur...

... står inte högt i kurs hos mig nu kan jag säga. Har i 2 dagar sett ett rådjur knata omkring i trädgården, och jag har undrat vad den har suktat efter egentligen eftersom jag inte har några penséer eller tulpaner kvar, något som brukar försvinna lika snabbt som jag hinner plantera dem. Men igår kväll såg jag vad det var de gillade. Mina jordgubbsplantor!!! Den j*veln (förlåt) har ätit upp det mesta av bladen och nästan alla jordgubbar i två av mina tre "land". F*CK!!!

Vill minnas att rådjurssadel är väldigt gott... *morr*

torsdag 16 juni 2011

Kryckorna kastade!


Så skönt att kunna gå normalt igen utan kryckor eller stödlinda på foten. Idag gick jag till och från dagis utan problem. Dock kan jag känna (och höra) att det knakar i foten ibland när jag går, men det är väl en bagatell i sammanhanget. Jag har inte ont längre och kan gå obehindrat. Det är det inte alla som kan, och jag tackar min lyckliga stjärna (eller Gud eller vem man nu vill) att jag är så pass frisk som jag är. Tänk bara på de som inte kan gå eller ens röra sig obehindrat på grund av sjukdom och smärta. Det måste man komma ihåg ibland när man gnäller över tillvaron; att vi har det bra och att vi är friska. Det är lätt att gnälla när man har allt, men har man fått uppleva djupa dalar så är man mer tacksam över det man har, och det får man aldrig glömma bort.

Nu ska jag fortsätta skriva på min uppsats, och jag vet att jag gnäller och stånkar mycket över studierna och borde sluta med det. Det är inte alla som får studera ens, så jag ska vara glad att jag har den möjligheten. Det är jag, tro inget annat. Jag är stolt över mig själv att jag slutfört min utbildning (i alla fall nästan klar), och är tacksam över att jag bor i ett land där jag kan studera vidare och har möjligheter att ta lån för att inte gå under ekonomiskt. Tänk bara alla flickor runt om i världen som aldrig får möjligheten att ens lära sig läsa och skriva... Med det i huvudet ska jag sluta klaga över hur jobbigt det är att plugga och istället fortsätta vara tacksam och ödmjuk.

Nu; plugg.

onsdag 15 juni 2011

Redigerar för brinnande livet

Har tagit tag i Prövningar igen för en sista runda hos några förlag. Nu håller jag på och petar i småsaker, såväl som stora förändringar. Jag stryker kapitel och flyttar kapitel. Allt för att få ett bättre flöde och för att få bort onödig information som egentligen inte tillför något. Vissa saker känns jobbiga att ta bort, men de är trots allt nödvändiga för att manuset ska lyfta.

Jag har ett par förlag på lut som jag mailat till men inte fått svar från än (lite sega måste jag erkänna...), och så ska jag skicka till ett par förlag som jag skickade manuset till i första vändan då manuset hette något helt annat och dessutom var så mycket sämre än vad det kommer att bli nu. Det ska bli väldigt intressant att se vad de förlagen kommer att säga. Förmodligen nej tack, men man vet aldrig. Något förlag måste väl nappa...?! Please...

Om tro


Min dotter går nu och konfirmationsläser för att konfirmera sig i september. Hon är den enda i klassen som konfa-läser just nu. Några har redan gjort det och andra ska inte konfirmera sig alls. Jag frågade henne varför hon ville konfirmera sig, och hon svarade: för att se om jag har någon tro. Det var samma sak för mig när jag konfirmerade mig för trettio år sedan (hjälp vad tiden går!). Som barn hade jag en barnatro och bad min kvällsbön varje kväll trots att vårt hem inte alls var religiöst. Varken mamma eller pappa var troende, så var jag fick min tro ifrån vete sjutton.

När jag började mellanstadiet så kom det en kille i klassen som hatade mig (av någon anledning som jag aldrig förstått), och han fick hela klassen med sig i mobbningen av mig. Där och då började min tro vackla, för hur mycket jag än bad till Gud att han skulle hjälpa mig så hände inget. I åttan började jag konfirmationsläsa för att försöka hitta tillbaka till tron igen, men jag lyckades inte. Inget kunde övertyga mig tillräckligt för att bli troende igen. Inte prästen, inte all tid jag var i kyrkan med kyrkokören, inte egna studier av Bibeln... ingenting kunde vägleda mig tillbaka. Så jag accepterade och gick vidare. Som icke-troende.

Så har det fortsatt. Förutom förra året när mamma och pappa dog med kort mellanrum. Då skakades jag om så rejält i mina grundvalar så jag klamrade mig fast vid allt som höll mig uppe och levande. Då kom en skärva av min barndomstro tillbaka igen. Många människor i olika kriser hittar gärna till religionen när deras liv är upp och ner, för där ska det finnas en trygghet och en stabilitet som man behöver som bäst. Jag sökte mig till lugnet i kyrkan ett par gånger, men hittade aldrig mer än den där lilla, lilla skärvan av tro. Nu har den försvunnit när mitt liv börjar bli stabilt igen, men ibland kan den göra sig påmind när jag får en sorg-flashback. Jag ber aldrig, jag känner bara ett lugn inom mig när jag tänker på Gud. Det låter helknasigt, men så känns det. Egentligen är jag inte troende och jag funderar på att gå ur svenska kyrkan, men den här barnatron sitter visst djupare inom mig än jag kunde ana. Trots att jag räknar mig själv som icke-troende.

Nu ska det bli spännande att se vad som händer med dottern och hennes konfirmationsläsning. Eftersom hon ändå har ett lite annat mål än bara få presenter, så kanske det kan mynna ut i någonting. I alla fall en större kunskap om kristendomen, även om det inte leder någon vart. Och kunskap är ju inte tungt att bära...

tisdag 14 juni 2011

Duktig flicka idag

Jorå. Idag har jag suttit och jobbat med uppsatsen litegrann. Nu har jag slitit med en intervjuguide som jag ska använda mig av till intervjuerna, och så har jag mailat den till min handledare för genomgång. Nu fick jag ett autosvar att hon är på konferens och återkommer på fredag. Men suck! Jaja, bara att acceptera och jobba vidare på de stycken i uppsatsen som jag kan jobba med.

Hejåhå.

måndag 13 juni 2011

589 ord

Trots skrivkrampen Orvar så lyckades jag få till några ord i alla fall. Inte mycket, men jag fick åtminstone skriva lite. Bara så jag får känna på tangenterna och nosa lite på manuset.

Hjärnan har fortfarande semester, men en stackars förvirrad hjärncell har åtminstone försökt vikariera på eftermiddagen...

Dags att sova kanske.

Hjärnan har gått på semester


Man skulle nästan kunna tro det. Nu kommer inte en vettig mening ur mig längre. Jag sitter och stirrar på skärmen med manuset uppe, men kan inte få ner en bokstav. Inte en. Nothing. Nada. Nihil. Vad hände?! Jag vill så gärna, men inget kommer ur mig. Bokstäverna och orden är borta. Jag kan inte ens tänka ut hur jag ska fortsätta. Inte en bokstav har jag skrivit på flera veckor, för det är helt stillastående i hjärnkontoret.

Har alla grå celler gått på semester redan? Utan att anställa vikarier som på något sätt ska upprätthålla någon slags verksamhet i huvudet? Verkar inte så. Det är tomt och tyst. Ljuset strilar in genom öronen och inne i huvudet där hjärnan ska sitta, är det öde. I solstrålarna kan man se dammet virvla runt lite i det runda rummet som kallas huvud, annars är det skrämmande tyst och tomt. På en lapp läser jag: "Semester på obestämd tid. MVH /Hjärnan". Jaha, det är väl bara att vänta då tills hjärnan bestämt sig för att komma tillbaka igen. Miss you already.

Oerhört frustrerande nu när jag faktiskt har tid att skriva lite, men då är det helt tomt. Ekande tomhet... Jaja. Jag tar väl och läser lite istället så kanske hjärnan kommer tillbaka igen. Kanske.

söndag 12 juni 2011

Hemma igen

Sådärja. Det gick ju alldeles geschwint det där. Ett besök på akuten som blev klart på 2 timmar, inklusive röntgen! Det är inte illa. Det har jag nog aldrig varit med om förr att det går så fort. Men inte klagar jag inte. Jag är så tacksam att jag slipper sitta på akuten timme ut och timme in. Usch.

Nåja, det var i alla fall inget brutet så det var "bara" en mjukdelsskada. Foten är lindad och nu hoppar jag runt på kryckor ett tag framöver.

Nåja, det kunde ha varit värre.

Nu tröstäter jag chips i väntan på att min favvochoklad ska kallna lite i kylen (den var lite för varm och kladdig efter att ha legat framme i värmen...)

A day from hell

Nåja inte helt och hållet ska väl erkännas. Förmiddagen har bjudit på solsken och utejobb i trädgården. Så skönt. Dessvärre blev det en lite tråkigare avslutning på dagen. Ute i trädgården så var det en grop i gräsmattan som jag inte såg, vilket ledde till att jag föll som en fura. Jag trodde bara att jag vrickat till foten, men smärtan som kom efter ett tag var galen! Nu sitter jag på akuten på Södersjukhuset och väntar på röntgen av foten. Suck!

För att ytterligare späda på eländet så såg jag nu på mailen att jag fått sista refuseringen på mina barnboksmanus. Ett standardmail med ett litet personligt tillägg ändå. Blä.

Vad ska mer hända idag då? Bring it on!!! BlogBooster-The most productive way for mobile blogging. BlogBooster is a multi-service blog editor for iPhone, Android, WebOs and your desktop

lördag 11 juni 2011

Sommar och sol

Idag har sonen premiärbadat i sin lilla pool. Det är varmt och ljuvligt ute och vi njuter i fulla drag. Det ska ju bli sämre väder från och med imorgon, så då passar vi på att lapa sol (jag) och pyssla lite ute (maken).


Snart ska vi grilla. Mums. BlogBooster-The most productive way for mobile blogging. BlogBooster is a multi-service blog editor for iPhone, Android, WebOs and your desktop

Massor av böcker...


Satt igår kväll och klickade till mig en massa böcker på adlibris. Det blev en diger lista på 17 böcker och dryga 1700 kr... *host, host* Så mycket kan jag inte beställa, så jag ska ta och redigera listan lite innan jag skickar iväg den. Men det finns ju så mycket spännande att läsa... Allt från Jane Austen till deckare ligger i min önskelista. Det finns inget som är så härligt som att packa upp ett bokpaket med nya fräscha böcker som man bara går och smeker på, drar in lukten av och bläddrar lite i och bara längtar efter att få läsa.

Det finns inget som är så ljuvligt som böcker.

fredag 10 juni 2011

Myskväll

Har varit och träffat makens kusin med familj, och det var riktigt trevligt. Som jag skrev tidigare så har de varit i Kina och hämtat hem sitt andra barn; en son. Han är jättesöt, charmig och glad. Han är två år och kunde inte gå när de hämtade honom, men nu kan han gå lite stappligt. Han har redan lärt sig några ord på svenska ( de kom hem förra veckan), men talar ingen kinesiska. Han har läpp- och gomspalt och har blivit opererad där, men behöver nog någon extra op här i Sverige.

Huvudsaken att han är frisk för övrigt och storasyster på 6 år (nyss fyllda), är stolt och beskyddande mot sin bror. Så gulligt.

Det är ju inte utan att man bli lite sugen på en till, men det är lite för sent för mig nu... :( Dessutom har jag blivit lite bekväm så tanken på en spädis igen känns inte så lockande. Jag får njuta av andras småbarn istället.

Nu sitter jag och njuter av ett glas rosé i hettan inomhus och funderar på att lägga mig. Är verkligen astrött...
Puh vad varmt det är! Jag ska inte klaga, för jag tycker om värme! Jag njuter verkligen av sol och temperaturer runt 25 grader. Helst ska man ha en pool klar och solsängen färdigmålad också... Hrrm... Poolen vi hade förra året gick sönder (vi har uppblåsbar) så vi ska köpa en ny i år. Det är så underbart lyxigt att hoppa ner i poolen och bada när det är varmt ute istället för att ligga på en strand med skrikiga, bråkiga barn runt om som skvätter sand, sparkar boll och dräller glass på en. Nej nu var jag orättvis. Jag tycker om att ligga på stranden också, men det är faktiskt lyxigt med en egen liten plaskdamm.

Var en sväng till Farsta idag för att prata med banken om att avsluta mammas konton. Självklart så måste en massa papper fyllas i och jag måste ha en fullmakt från min syster först innan vi kan avsluta kontona. Jahapp. Bara att fylla i då...

Ikväll ska vi åka till makens kusin och hälsa på. De kom hem från Kina förra veckan efter att ha varit där och hämtat hem sitt andra barn. De har en tjej på 5 år sedan tidigare (också adopterad från Kina), och nu fick de en pojke på 2 år. Ska bli så spännande. Har sett kort på honom och han är så söt.

Nu: kaffe och vila innan dagishämtning.

Sommarläsning


Nu när jag är (i det närmaste) klar med min lärarutbildning så ska jag ägna sommaren åt nöjesläsning. Lite tid kommer jag att ägna åt uppsatsen också så jag håller den "levande" under sommaren, men annars blir det ren nöjesläsning för hela slanten. Jag sitter på adlibris och klickar på en massa böcker, och redan nu är jag uppe i ca 1500 kr! *gulp* Men det ska bli så skönt att ta sig tid att läsa lite, även om lille sonen är hemma med mig på dagarna. Jag läser ju inte hela dagen, och han kan ju faktiskt roa sig själv rätt bra i långa perioder. DÅ ska jag slänga mig på en dyna i solen och läsa. Ahhh... ser fram emot det. SÅ mycket!

torsdag 9 juni 2011

Ny bloggutmärkelse- Tack Ebba!


Jag blir så himla glad för de bloggawards jag får. De visar att det jag skriver trots allt har någon betydelse ändå i den enorma cyberrymden, och att mina ord "syns" bland alla ord som skrivs över världen. Det gör mig ödmjuk och väldigt tacksam och glad att jag blir uppmärksammad.

Den här KRAM-utmärkelsen fick jag av underbara Ebba, och här är motiveringen:
Jag vill skicka en KRAM-Utmärkelse vidare till Nina: http://ninasskrivarlya.blogspot.com för hon behöver alla kramar som finns i hela världen så tufft som det varit i hennes privatliv på sistone och för att hon skriver vidare utan att ge upp och för att hon pluggar och mycket mer.

I den här awarden ingår två utmaningar och det är:
* Att krama den första person du träffar efter att ha läst det här
Det blev min lille son som fick min kram när jag hämtade honom på dagis.

* Skriv en lista på tio bra saker om dig själv och lägg ut den på bloggen
Tio saker jag är bra på:
1) Att sjunga
2) Att brodera
3) Att lyssna
4) Att äta lakrits
5) Att äta annat godis också för den delen
6) Att njuta av livet
7) Att vara omtänksam
8) Att låta trädgården förfalla (hrrm inget jag är stolt över direkt... hihi)
9) Att vara stark när jag som bäst behöver det
10) Att tåla stress

Nu ska jag skicka utmärkelsen vidare tillsammans med en kram, och de skickar jag till:

Ebba. För att du är så fenomenal på att peppa mig med ord som är helt underbara och så poetiska så jag blir tårögd. KRAM

Anneli. För att du, liksom jag, kämpar vidare mot målet att bli utgiven. Du hoppas, ramlar, kravlar dig upp, borstar av dammet och hoppas vidare. En dag ska din dröm bli sann! KRAM

Åsa. För att du alltid inspirerar och för att du alltid kommer med en liten fin kommentar i bloggen, oavsett vad man skrivit om. KRAM

Gefeliciteerd B!


Jag vet att du läser min blogg, och jag vill därmed säga grattis på födelsedagen idag. :)

Nu hoppas jag det blev rätt ord, för min flamländska är lite rostig numera. Men hoppas du får en bra dag i alla fall!

onsdag 8 juni 2011

Fyrvaktaren av Camilla Läckberg


Fyrvaktaren är Läckbergs sjunde roman i serien om polisen Patrik och hans nyfikna hustru Erica och deras numera tre barn i den idylliska orten Fjällbacka. Jag har läst alla sju böckerna och måste säga att den här boken inte är hennes bästa, men den är helt ok.

Innan jag ger mig in på att recensera boken så måste jag bara först ta upp fenomenet Camilla Läckberg. Vad är det egentligen som gör att "alla" avskyr hennes böcker? Man törs knappt säga att man läser hennes böcker och dessutom gillar dem, då blir man genast klassad som en mindre vetande varelse som man ska klappa lite faderligt på huvudet. Varför då? Hon säljer miljonupplagor, både i Sverige och utomlands. Det borde hon inte göra om böckerna nu var så dåliga, eller?!

Är det bara vi i Sverige som har ett så komplicerat förhållande till henne och hennes författarskap? Jag tror det, för genom hennes blogg kan man följa hennes framgångar och mig veterligen så har hon aldrig skrivit något om att man hackar på henne på samma sätt som man gör i Sverige. Är det månne den svenska avundsjukan som gör att hon är "lagligt villebråd" att klanka ner på? Tål vi inte att hon är framgångsrik (och dessutom vacker)? Böckerna hon skriver är inget som vi kommer att få höra talas om i Nobelsammanhang, men de är bra som underhållning. Räcker inte det? Ska vi inte vara stolta över att vi har en författarinna i Sverige som är duktig och röner stora framgångar internationellt och får upp ögonen för den svenska litteraturen utomlands?

Det märkligaste av allt är att folk har en åsikt om hennes böcker utan att ens ha läst dem. Hur kan man ha en åsikt då? Min man hade också lite åsikter innan han hade läst något av henne, men läste i alla fall en bok för att se om hans åsikter cementerades eller förändrades. De cementerades kan jag säga. Men han har i alla fall läst och därmed "kvalificerat sig till" att ha en uppfattning. Det är ju inte alla som har gjort det... Man liksom "ska" avsky Camilla Läckberg och hennes böcker "ska" anses vara smörja som aldrig borde ha tryckts. Så trist attityd tycker jag. Gillar du inte hennes böcker, fine. Låt bli att läsa dem då, men låt mig (och alla andra som gillar dem) få läsa utan att känna att man måste göra det i smyg för att inte folk ska rynka på näsan på tunnelbanan när de ser vilken bok jag läser och sedan sätta upp den i vädret med ett drygt leende. "Jaaaaaaag läser minsann inte sådan kvalificerad dynga. Nej jag har inte läst något av henne, det skulle aaaaaaldrig falla mig in, men jag veeeeet att hennes böcker är skit, det har man ju hört..."

Alla har rätt att ha en uppfattning om saker och ting, men man ska först läsa en bok av en författare innan man ger sig på att döma anser jag. Sen är det ju upp till var och ens tycke och smak att gilla eller ogilla det man läser, men man ska läsa först, sedan tycka.

Och därmed hoppar vi över till min recension av Fyrvaktaren.

Handling (kopierad från adlibris.se): Det är en ljus försommarnatt. En kvinna kastar sig in i sin bil, händerna på ratten är blodiga. Med sin lille son i baksätet flyr hon mot den enda trygga plats hon vet: ön Gråskär utanför Fjällbacka.

Ett par dygn senare mördas en man i sin lägenhet. Han var kommunens nyanställde ekonomichef, som efter många år återvänt till sin barndoms Fjällbacka. En skötsam och omtyckt person. Men när polisen i Tanumshede börjar kartlägga hans liv kommer de en rad hemligheter på spåren.

Det visar sig att mannen besökte Gråskär innan han dog. I folkmun kallas ön Gastholmen och har alltid omgärdats av mörka rykten. Det sägs att de döda aldrig lämnar den, och att de har något att berätta för de levande.


Mitt omdöme: Det här är inte CL´s bästa bok tycker jag. Kriminaldelen får stå tillbaka lite för mycket för huvudpersonernas privatliv, och då blir det inte så mycket deckare av det. Även om jag gillar att läsa om Patrik och Erica och deras familj, vänner och kollegorna på stationen, så känner jag att jag vill ha mer krim. Som vanligt blandar hon nutid med dåtid och gör det med bravur. Jag gillar verkligen det och det kastar mig tillbaka i tiden och känner verkligen för den stackars Emelie som sitter fast på Gastholmen med sin man och hans vän som båda avskyr henne. Hugaligen säger jag bara, och slutet på dåtiden är väldigt tragisk, men väntad. Även nutiden är väldigt tragisk och vrider om i magtrakten. Där har hon lyckats bra.

Betyg: 3,5 av 5

Ny vända till förlag?!

Satt igår och petade lite i "Prövningar", och ska nog försöka redigera lite till idag (om den förbenade huvudvärken vill ge med sig någon gång). Jag har jättesvårt att släppa manuset och gå vidare. Jag vill så gärna få ut det, och har några förlag till på lut som jag inte skickat till ännu som jag tänker att de kanske också ska få chansen att refusera det. (Hihi. Positivt tänkande där...) Nå, vi får se hur det blir. Jag har mailat ett förlag i alla fall för att kolla intresse, och ska se om jag kan maila ett par andra också.

Jag har svårt att förlora hoppet om manuset, och vill inte släppa det riktigt än. När alla tänkbara förlag refuserat det, kan jag släppa taget. Men inte förrän då.

tisdag 7 juni 2011

Frun är back in town

Vilken underbar vecka vi har haft i Dalarna/Jämtland! Vi var där med hela familjen, makens kompis, syster med familj och katt och systers sambos föräldrar med hund. 12 pers och 2 djur. Tur att huset är stort!

Vi har haft det så enormt skönt där, trots att vädergudarna bestämde att det skulle blåsa iskalla vindar och dessutom hade vi minusgrader på natten mellan lördag och söndag! Hu! Men på dagen var det helt ok om man satt i lä. Då var det varmt, och vi har fått lite färg.

Vi hade fått ett tips om ett gårdsmejeri där de gjorde sina egna ostar på mjölk från egna kor och getter, så vi åkte dit. Men herregud! Jag säger bara det. Herregud! Något så överjordiskt gott har jag då aldrig ätit. Jag älskar ost, och de här ostarna fick mig att tro att jag hamnat i paradiset. Vi grät nästan av lycka, så goda var de. Helt underbart. Det njöt vi av tillsammans med lite vin. En kväll kan vara mycket sämre än så...

Söndag kväll spelade vi brännboll med barnen. Det var vuxna mot barnen. Vi vann stort, men de kämpade bra. Det var så himla kul, och jag har en träningsvärk i ljumskarna, låren och armarna så jag går omkring som om jag vore hundra år. Det blir mest hasning... hehe.

Nu ska jag förbereda mig för det sista seminariet på den ordinarie utbildningen (har ju uppsatsen kvar och den blir i oktober) som blir i eftermiddag, och så måste jag uppdatera mig lite med vad som hänt i bloggvärlden under min frånvaro.

Tjipp!

torsdag 2 juni 2011

Bloggpaus

Är hos makens kusin i Orsa och har sovit över här. Idag åker vi sista 20 milen till Jämtland, och där finns inget internet så jag kommer inte tillbaka på bloggen förrän måndag/tisdag då vi återkommit till civilisationen igen. Nu ska vi ha flera dagars lugn och ro och bara njuta av livet!

Hoppas ni alla får en härlig helg med mys i det fina vädret!

Kram så ses vi på tisdag. BlogBooster-The most productive way for mobile blogging. BlogBooster is a multi-service blog editor for iPhone, Android, WebOs and your desktop