Trots skrivkrampen Orvar så lyckades jag få till några ord i alla fall. Inte mycket, men jag fick åtminstone skriva lite. Bara så jag får känna på tangenterna och nosa lite på manuset.
Hjärnan har fortfarande semester, men en stackars förvirrad hjärncell har åtminstone försökt vikariera på eftermiddagen...
Dags att sova kanske.
4 kommentarer:
Härligt! Det känns alltid skönt när orden kommer igen.
Kram!
Gott. Jag ska väcka mina bokskrivarceller till liv denna vecka och få in bokskrivarrutinerna i mitt liv igen.
kramkram
Anneli: Ja det är verkligen jätteskönt! Så befriande. :)
Kram
Cattis: Då får vi stötta varandra även där. :)
Kram
Andas..
Det löser sig.
Det kommer att bli jättebra det här sörru. DET är jag heeelt säker på!
KRAAAAAAAM!!
Skicka en kommentar