onsdag 15 juni 2011

Redigerar för brinnande livet

Har tagit tag i Prövningar igen för en sista runda hos några förlag. Nu håller jag på och petar i småsaker, såväl som stora förändringar. Jag stryker kapitel och flyttar kapitel. Allt för att få ett bättre flöde och för att få bort onödig information som egentligen inte tillför något. Vissa saker känns jobbiga att ta bort, men de är trots allt nödvändiga för att manuset ska lyfta.

Jag har ett par förlag på lut som jag mailat till men inte fått svar från än (lite sega måste jag erkänna...), och så ska jag skicka till ett par förlag som jag skickade manuset till i första vändan då manuset hette något helt annat och dessutom var så mycket sämre än vad det kommer att bli nu. Det ska bli väldigt intressant att se vad de förlagen kommer att säga. Förmodligen nej tack, men man vet aldrig. Något förlag måste väl nappa...?! Please...

7 kommentarer:

Katarina sa...

Vad spännande, hoppas det går vägen den här gången! :P vad är det för sorts roman? (genre?)

Ninas skrivarlya sa...

Katarina: Det är ett historiskt kärleksdrama kan man väl säga. Vad skriver du om?

Anneli sa...

Spännande! Tänk på att det kan vara den här gången då du får ett ja! Jag håller tummarna!
Kram!

Katarina sa...

Min är en kärlekshistoria det med, men i modern tid. Jag skulle älska att kunna skriva en historisk roman, men det är något jag aldrig ännu försökt mig på. Ett framtidsprojekt kanske? :P Däremot älskar jag att läsa dem, särskilt de som utspelar sig i england runt förra sekelskiftet. Det är riktig mysläsning tycker jag :)

Författarvisionären Ebba sa...

Så glad jag blir för din skull - det är så tillfredställande när man gör sådana där radikala grejer. Jag brukar tänka: "att jag inte såg det där tidigare?" Men jag tror att man är tvungen att växa efter refuseringar och ta tag i manuset, precis som du gjort nu. Toppenbra!
Kramar

Ninas skrivarlya sa...

Anneli: Ja det vore väl inte så dumt. ;) Tack för tumhållning, det behövs.
Kram

Katarina: Vad spännande. Hoppas verkligen att jag får läsa den i tryckt form någon dag. :) Jag tycker också om engelsk sekelskiftsromantik, men mitt manus utspelar sig ännu tidigare. :)

Ebba: Ja, man behöver verkligen få distans till sitt manus ibland, och ibland tänker jag; hur kunde jag ens komma på tanken att skicka in den första versionen av manuset?! Den var ju långt ifrån bra. Men nu ska vi hoppas att någon vill ha den... :)
Kram!

Katarina sa...

Tack snälla! :) Det hoppas jag med! :P