tisdag 31 maj 2011

Grattis Frida!


Återigen har ett manus hittat sitt förlag, och den här gången är det Fridas. Så himla roligt med alla manus som blir antagna, och nu ska jag utbringa ett fyrfaldigt hurra för Frida! Hurra, hurra, hurra, hurraaaaaa!

(vi får väl skåla i alkofritt eftersom hon är gravid!)

Past and future

Ja, nu är det klart. Mammas lägenhet är nu i någon annans ägo, och jag har sett den för sista gången. Jag åkte till den innan för att hämta upp en sak, och sedan åkte jag till mäklaren för att skriva under papperen. När jag gick runt i lägenheten för sista gången så kom tårarna faktiskt. Jag tog lite kort på den ekande tomheten där i det som var mammas "slott". Hon trivdes så bra där, och jag kände av hennes närvaro i lägenheten. Hon var där hon också för att ta farväl av den. Så mycket minnen som passerade revy när jag gick omkring där. 20 års minnen...

På väg hem från Väsby tjöt jag som ett barn i bilen. Det var hårt att åka därifrån. Väldigt hårt. *snyft* Dock ska jag åka tillbaka någon dag i nästa vecka och avsluta mammas bankkonton. Få se om jag orkar åka förbi lägenheten eller om det bara kommer att göra ont.

Men nu ska vi se framåt, och tänka på det som är trevligt istället; resan till Jämtland imorgon med familj och vänner till exempel. Underbart ska det bli (även om vädret inte kommer bli lika bra där som här har jag sett).

måndag 30 maj 2011

Det är mycket nu...

Idag har jag:
  • Ansökt om ledighet för dottern
  • Varit på universitetsbiblioteket och virrat runt för att hitta böcker
  • Gjort klart min sista uppgift i skolan (förutom uppsatsen)
  • Kollat upp jobb att söka

Imorgon ska jag:
  • Åka till Väsby för att avsluta allt runt mammas lägenhet. Papper ska skrivas på och nycklar ska överlämnas... Åh Gud så tungt det kommer att bli...
  • Skicka in sista skoluppgiften
  • Söka jobb
  • Packa

På onsdag ska vi:
  • Åka till Jämtland med familjen och syster med familj och systers sambos föräldrar för att vara där över hela långledigheten! SÅ lovely! SÅ! Vi är så värda ett par dagars vila, lugn och ro med skratt, vin och mys med familjen.
Ser fram emot det. Massor!

söndag 29 maj 2011

Mors dag

Idag är det min dag. Mors dag. Imorse blev jag uppvaktad av familjen med tårta och kaffe på sängen, sång och paket. Jag fick en söt mamma-mugg och lite jordgubbskolor. Mums.

Nu regnar det så idag blir det nog en lugn och skön innenjutardag. Jag tror jag ska ta och slänga mig på soffan och läsa en stund.

Ha en bra mors dag alla!

lördag 28 maj 2011

Min duktiga dotter!

Idag hade dotterns skola en dansföreställning, men dessvärre kunde jag inte vara med och titta *snyft*. Hennes klass dansade till Michael Jacksons Beat it, och här kan man se resultatet. Visst är de duktiga! Min sötnos till dotter kan man skymta längst bak till höger i svarta kläder, rött linne och långt, ljust hår.


Nu är det klart!

Idag har vi plockat ut det sista från mammas lägenhet och städat ur den. Nu är den klar inför överlämningen på tisdag. Skönt att vara klar där och slippa tänka mer på den!

Det firar vi ikväll med lite rosa bubbel! Gott, och såååååå himla välbehövligt!
BlogBooster-The most productive way for mobile blogging. BlogBooster is a multi-service blog editor for iPhone, Android, WebOs and your desktop

fredag 27 maj 2011

Gnnnn.... kört fast!


Men morr! Jag började introducera en person i mitt manus idag, och jag hade tänkt att han skulle bli en ganska viktig person. Nu visade det sig att han var jättesvår att skriva om av någon anledning. Han är slug och beräknande, men inte elak. När jag ser på honom just nu så tillför han egentligen ingenting, men han kanske gör det längre fram. Just nu känns han bara jobbig, och jag vet inte ens om jag vill ha med honom...

Kill your darlings?! Well, han är inte ens en darling, men vem vet, jag kanske måste kill him i alla fall vad det lider. Nu är det hans fel att jag har kört fast en aning och har svårt att tänka vidare. Jag har i alla fall fått till 1100 ord lite drygt, men OJ vad de har suttit hårt inne! Hörru, vad vill du egentligen?!

Mladic och fd Jugoslavien

Nu har de äntligen gripit mannen som stod bakom en rad grymheter i forna Jugoslavien, och det får en hel del tankar upp till ytan hos mig igen.

När kriget i Jugoslavien började bodde jag i Malmö och var ihop med en jugoslav (numera sloven), och lärde därmed känna en massa jugoslaver från olika delar av landet. Min fd sambo hade en kompis som kom från Kroatien och en från Serbien. Innan kriget startade så var vi alla vänner och hade roligt ihop. Efter krigets start så började gänget splittras. Jag som utomstående kunde inte förstå den avsky som började spira bland jugoslaverna i Malmö mellan de olika grupperna. Enligt min fd sambo så handlade det mycket om att Slovenien och Kroatien var rika provinser och försåg resten av Jugoslavien med pengar, och därför ville övriga Jugoslavien inte att de två regionerna skulle bryta sig lös och bli självständiga. Nu ligger det ju förstås så mycket mer bakom än så, men det var den förklaringen jag fick, och det var den förklaringen som de höll fast vid.

Slitningarna mellan de olika grupperna blev allt större i och med att Slovenien och Kroatien blev självständiga, och min fd sambos vän från Serbien slutade umgås med oss pga kriget. Det blev för infekterat och känsligt, och därför kunde man inte umgås. Trots att kriget pågick flera hundra mil härifrån så påverkade det livet i Malmö också, och det skrämde mig. Jag tyckte att man kunde väl försöka samsas och vara vänner ändå; det som händer där har ju inget med vår vänskap att göra, men det kunde de inte förstå. Det låg så mycket djupare än så för dem. Min fd sambo avskydde därmed alla serber, och serberna avskydde alla slovener och kroater. Jag kunde inte förstå varför man inte stod enade och i stället lade energin på att bekämpa de mänskliga rättigheterna som kränktes i stället för den egna "landshedern", men de bara skakade på huvudet åt mig och förstod inte hur jag inte kunde förstå. Det var en fruktansvärd tid, och alla mådde egentligen dåligt av det. Nu hade vi "tur" att sambons bästis var kroat, så vi kunde umgås i alla fall...

Att det pågår ett krig i ett annat land behöver inte betyda att det inte påverkar oss i vårt land, det gör det och det blev jag varse under de här åren. Att se den misstro och avsky som föddes mot en person som varit ens vän, skrämde mig oerhört och jag ville bara skrika; varför?! Nu kommer det här säkert att riva upp gamla ärr hos ex-jugoslaverna, och jag hoppas verkligen att det inte blir mer rivalitet och bråk på grund av detta.

torsdag 26 maj 2011

Det här med titlar igen...


Jag blir inte klok på det där med titlar på manusen. En del titlar bara kommer till en direkt när man öppnar word-dokumentet för att börja skriva, medan andra håller sig dolda desto längre. Titeln till mitt deckarmanus kom verkligen som en blixt från klar himmel när jag började skriva, och det var så klockrent så OM det någon gång blir antaget och förlaget vill ändra titeln så kommer jag att säga ifrån på skarpen.

Däremot titeln på min roman 2 är höljd i desto mer dunkel. Jag har inte ens ett arbetsnamn på romanen, utan den heter kort och gott "Roman 2". Jag har inte den blekaste aning om vad den ska heta, utan jag hoppas att det kommer när den börjar bli klar eller när jag redigerar, för jag vill ju ha en titel när jag skickar in manuset till förlagen. Det ser ju lite konstigt ut att skicka in en roman som bara heter "Roman 2" ...

Skrivarmödor


Jag har skrivit 45 500 ord, och jag inser nu att jag behöver ha en karaktär till i manuset som kan bidra till att ge manuset mer djup, bredd och driv. Men åh, vad jobbigt det känns att komma på det NU! När ska jag introducera honom/henne? Måste delar av manuset skrivas om på grund av detta? Det är tankar jag ägnar mig åt just nu i stället för själva skrivandet. Nu måste jag leta efter "gubben i lådan" och se vem det är och vad han har för sig. Eller för all del hon. Eller de ...

Pust!

Att visualisera sin framgång

Ja, idag blir det nog en nöjes-skrivardag som det verkar. Uppgiften som jag skriver på kan jag inte göra så mycket mer med just nu eftersom jag behöver låna en avhandling till från biblan och det tänker jag inte göra idag.

Satt igår kväll och skrev lite och nu är jag nästan uppe i 44 000 ord på mitt manus. Det känns verkligen härligt, och i tankarna har jag redan börjat fundera på vilka förlag jag ska skicka till och så vidare.

Att visualisera framgång tror jag är bra, då har man något att sträva mot. Jag föreställer mig hur jag sitter med min bok och signerar den hos bokhandlare till förväntansfulla köpare. Jag visualiserar hur jag tjänar pengar (inte big money à la Läckberg), men en liten summa i alla fall. Tillräckligt för att jag ska kunna arbeta deltid och resten av inkomsten kommer från mina populära böcker. Jag har tid att sitta och skriva på uppföljaren som kommer att bli en ännu större succé... (Självklart fattar jag också att det inte kommer att hända, men jag måste få tro och hoppas)

Allt detta drömmer jag om, och för mig är det viktigt att inte släppa taget om drömmen. Har man inga drömmar, har man ingen framtid. Det här är viktigt att tänka på tycker jag när verkligheten i form av refuseringar gör sig påmind med jämna mellanrum. Då är det dags att ta fram visualiseringen igen och sträva mot den och tänka att nästa förlag ser nog potentialen i manuset, alternativt nästa manus är nog det som kommer att slå igenom.

Man måste få drömma. Dreams do come true if we apply efforts. Bhavesh Chhatbar


onsdag 25 maj 2011

Run for your life

De flesta bloggar jag läser har en bloggförfattare som på ett eller annat sätt motionerar. Att springa verkar liksom höra ihop med författarrollen, så om jag en dag ska bli författare så måste jag alltså börja springa. Hrrm...

Jag är ingen motionär och har aldrig varit, därför har jag också ett antal otrevliga överflödskilon som vägrar lämna min kropp. Nu pratar vi inte ett par kilon, utan ca 25-30 kg övervikt! Jag har testat alla dieter som finns, allt från pulverdieter till viktväktarna och LCHF (och allt däremellan). Inget ger något resultat på mig, och sista åren har kilona cementerats fast. Hur mycket jag än försöker gå ner i vikt, så händer ingenting. Nada! Nothing! Det är oerhört frustrerande och väldigt nedbrytande för mitt självförtroende. Jag vill gå ner i vikt så jag kan känna mig nöjd med mig själv, men jag kan inte.

Jag visualiserar mig själv springandes i skogen, men vid tanken på att mina knän skulle tacka för sig om jag ens försökte springa gör att visualiseringen känns väldigt långt bort. Jag vill sätta igång, men det är ett otroligt långt steg för att verkligen göra det. Jag borde kunna starta med promenader, och ibland om vädret tillåter tar jag en prommis efter att jag har lämnat sonen på dagis. Nu när jag är förkyld kändes promenaden idag till och från dagis som ett maratonlopp; jag var helt slut. Det retar mig. Jag vill så mycket, men min kropp och jag är inte överens. På kvällarna är jag för trött efter att ha fixat med middag, disk, läggning osv och då brukar jag bara hamna i soffan med datorn i knät och kollar på något skräp på tv. Varför inte gå ut och gå en sväng? Men jag orkar inte... Hur ska jag bryta trenden? För jag vill också bli hurtig och gå ner några kilo så jag kan trivas med mig själv lite bättre.

Som sagt, om man ska bli författare så verkar det vara så att man måste springa också (obs! skojar bara). Hihi...

tisdag 24 maj 2011

Att vara rotlös

Bild lånad från nätet

När jag fyllde år för ett par veckor sedan så kände jag inte alls samma glädje som jag brukar känna. Och nej, det hade inget med åldern att göra. Det hade med mina föräldrar att göra. De som inte längre finns. Jag kände så starkt under hela dagen att de som gav mig livet inte längre finns att hylla den dag jag kom till världen. För mig var det en jättekonstig och en oerhört smärtsam tanke.

Jag tänker ofta på mig själv som ett träd där man kapat rötterna. De som ger liv är borta. Mina föräldrar är borta och en del av min bakgrund är numera borta. Min pappa hade inga syskon och hans föräldrar är döda sedan länge, så den roten är helt kapad. Mamma har 4 syskon, men jag ska inte säga att jag har någon omfattande kontakt med dem. Jag har inte många kusiner heller, och de flesta umgås jag inte alls med. Några kusiner har jag på facebook och har i alla fall lite kontakt med, och det känns bra. Häromdagen ringde min moster (den av mammas syskon som jag ändå har bäst kontakt med), och vi pratade i en halvtimme. Det kändes så bra att få prata med henne för hon är ändå min släkt och vi hör därmed ihop. Dessvärre är sammanhållning något som mammas gren inte har svart bälte i, och därför känner jag mig så avkapad, så ensam.

Nu har jag bara min syster, och det märks att vi har kommit varandra närmare än förut. Vi har blivit mer viktiga för varandra eftersom vi bara har varandra nu, och det har blivit så påtagligt för oss båda. Livet har tagit en vändning som jag inte kunde ana för ett år sedan, och som jag aldrig i mina vildaste fantasier hade kunnat gissa mig till skulle hända mig. Men nu har det hänt, och nu kämpar jag varje dag för att gå vidare. Ibland går det bra, andra dagar är pestiga. Min födelsedag till exempel.

Numera när telefonen ringer, reser jag mig sällan för att svara. Det är ändå inte till mig ...

Jajagsägerdådet

Gårdagen var en dag med evig väntan. Först var jag på vårdcentralen på en bokad tid, och fick vänta 20 min innan jag fick komma in. Sedan var det hem med remiss i handen till ögonakuten, och väl där fick jag vänta i nästan 5 timmar innan jag fick komma till doktorn! Tur jag hade en bok med mig att läsa.

Nu blir det ögondroppar i ca 5 dagar, och redan idag märks en förbättring av rodnaden och svullnaden i ögat.

Däremot är min hals fortfarande väldigt öm. Det är som att svälja rakblad, och på nätterna blir det inte mycket sömn. Det var virus sade den gode doktorn, så det är bara att vänta ut. Typiskt när jag nu har en stor uppgift att göra i skolan så är jag dödstrött och ser suddigt. Nå, det är väl bara att försöka, så får jag väl ändra i efterhand när jag ser igen. Hihi.

Vem sade att livet var lätt?!

måndag 23 maj 2011

Evil eye

Sitter just nu på ögonakuten på St Eriks sjukhus för mitt bråkiga öga. Det tog nästan en timme att komma fram till kassan bara, och nu blir det väl en timme till ungefär att vänta på doktorn. Ja, inget är ju som väntans tider sägs det ju. Fast jag väntar gärna... Inte.

lördag 21 maj 2011

Die iudicii

Ja, idag är det Domedagen. Enligt en amerikansk (vad annars?) pastor som gjort noggranna uträkningar, så är domedagen kommen. Den startar idag kl 18 i USA (kl 03 söndag morgon svensk tid), så vi har ännu lite tid att förbereda oss. Det är väl bäst då att leva och njuta av dagen som om det vore den sista. Vilket den ju ska bli. Typ.

Idag ska vi till mammas lägenhet och börja städa och plocka ur möblerna som vi haft kvar till visningarna. Nu ska den tömmas, för 1 juni tar nya ägarna över. Hey-ho, off we go... En lång dags marsch mot ... Domedagen ...

fredag 20 maj 2011

Prokrastinering

Läste ett inlägg i Annelies blogg om procrastination eller prokrastinering på svenska, och när jag såg den lilla videon hon hade med så kände jag det som en box i magen. Precis så är jag! Jag har verkligen svart bälte i att skjuta upp saker, och när deadlinen närmar sig, då jobbar jag på av bara sjutton. Jag brukar alltid lyckas med de uppgifter jag ska klara av, men jag skjuter på dem in i det längsta eftersom de är så ohyggligt tråkiga (som att det blir roligare av att man väntar?!).

Kolla in videon och säg till om ni känner igen er... Hihi.

Saker jag har gjort idag för att skjuta upp skrivandet på en skoluppgift:

  • Hämtat bil
  • Tvättat
  • Gjort en kopp kaffe
  • Satt igång en disk
  • Facebookat
  • Vikt undan tvätt
  • Kört en tvätt till
  • Mer kaffe
  • Kollat mailen
  • Läst bloggar
  • Facebookat igen
Men jag har jobbat en del på uppgiften också. Faktiskt.

Prokrastinering. Svårt ord det där. Ska läsa på lite om det. Menförstskajagbara...
Hej, jag heter Nina och jag är master of prokrastinering!

Bättre dag idag.

Halsen känns bättre idag, tack och lov. Dock är jag lite snuvig, så helt ok får det väl inte vara... *suck*

Nu väntar jag på att systers sambo ska komma och hämta upp mig. Deras bil pajade ju för en vecka sedan och hamnade på reparation här i närheten. De lånade sedan vår bil, så de kunde ta sig hem. Nu är deras bil klar och vi åker tillsammans till verkstaden så han kan få tillbaka sin bil och vi får tillbaka våran lilla pärla. :)

Nu; iväg.

torsdag 19 maj 2011

3 272 ord och halsont...

Idag har jag haft ett jättebra flyt i skrivandet. 3 272 ord får man väl ändå kalla ett gott dagsverke. Jag tog en paus från skoljobbet idag och nöjesskrev istället. Mycket roligare. Jag unnade mig det efter att ha fått ett bra betyg i en tidigare inlämningsuppgift som jag lämnade in för en månad sedan! Fick ett B (näst högsta betyg), och det var ganska överraskande.

Idag flög fingrarna över tangenterna och det kändes så roligt. När jag satte mig ner vid datorn kände jag att jag inte hade en aning om hur jag skulle gå vidare i manuset, men när jag väl började skriva så kom det bara till mig. Som en tidvåg. Det var bara att ta fram surfbrädan och flyta med. Över 42 000 ord skrivna! Det börjar närma sig en bok nu.

Nu har jag ont i halsen, så jag ska ta och krypa ner i sängen nu tror jag.

Skrivardag idag

Fick svar från ett barnboksförlag jag mailat till om intresse för mina barnböcker, men de sade att de hade fullt upp just nu så de kunde inte ta emot fler manus. Suck. Detsamma har jag sett på en annan sida där jag tänkt skicka in barnmanusen; att de har så mycket att göra så jag får återkomma i höst. Hmm...

Jag får väl ta och sätta på musiken här och skriva lite då på mina manus. Utan manus blir det ju inget kontrakt. Så med kaffemuggen i hand sitter jag nu och förbereder hjärnan på skrivande.

onsdag 18 maj 2011

Twitternoveller

Jenny har kommit med en jätterolig utmaning som jag direkt hakade på. Skriv en novell på Twitter! Det här är tydligen populärt i Japan, att skriva noveller och haikudikter på twitter. Eftersom en tweet är väldigt begränsad så är det inte så lätt att skriva en historia med en början och ett slut som man först kan tro. Tecknen tar fort slut.

Här är reglerna:

Regler för att skriva en #twistoria:

  • Historien ska rymmas inom en tweet, alltså 140 tecken. Ingen fortsättning i nästa tweet. Och definitivt inget fusk med program som gör att du kan skriva fler än 140 tecken!
  • Det ska vara en hel historia, med början och slut och någon slags dramatisk kurva, alltså inte bara en scen eller bild eller liknande.
  • Tagga tweeten med #twistoria.
Här är mina första #twistorier:

Månsken, våta vägbanor. Mötande bil. Krasch. Uppvaknande. Vita rockar. Slangar överallt. Mörker. Ljus. Ett varmt leende. Himlen.

Händerna kramade hårt om halsen, och vred till. Det var tungt det här, flämtade han innan champagnekorken flög upp ur flaskan.

Kom till twitter och sätt igång med att skriva din #twistoria du också! Det är jättekul och utmanande.

Mellan hägg och syrén

Bild lånad från nätet

Det här är den absolut mest underbara perioden på hela året, just mellan hägg och syrén. Jag njuter av varje andetag och känner hur livsandarna spritter i mig. Jag njuter av den ljusa grönskan ute som berättar att hela sommaren ligger framför mig, och försommarblommorna som vaknar upp ur den solvarma jorden sprider sin färgprakt omkring sig ackompanjerat av fåglarnas glada kvitter. Många känner av vårdepressioner den här tiden, men jag är tvärtom. Jag bara fullkomligt älskar den här tiden på året. Jag lever upp och mår så bra, och dagar som idag kan inget få mig ur balans (utom refuseringar möjligtvis).

Ursprunget till uttrycket mellan hägg och syrén kommer här (kopierat från språkrådet):

Uttrycket mellan hägg och syren sägs första gången ha använts av en skomakare som tog semester på försommaren och satte upp en skylt med texten ”Stängt mellan hägg och syren”. Det ska sannolikt uttolkas som perioden mellan det att häggen respektive syrenerna slagit ut. Den perioden kan av klimatskäl förstås skilja sig en del över landet, men det refererar normalt till en kort period under försommaren (den stackars skomakaren kunde förmodligen inte unna sig någon längre semester). Teorierna om uttryckets ursprung – och upphovsman – är många, men ingen av teorierna har kunnat beläggas. Många anser dock att uttrycket varit vanligt bland just skomakare.

Det är ju en helt makalöst underbar period på året så visst förstår man att de ville vara lediga då.

tisdag 17 maj 2011

En down-dag idag


Idag har inte varit någon rolig dag. Jag känner mig nedslagen när mina manus aldrig tycks hitta något förlag. Har mailat två st idag, ett "vuxen" och ett barn-förlag. Vuxenförlaget svarade direkt och tackade nej, barnförlaget har ännu inte hört av sig, men troligtvis blir det nej där också.

Jag vet att det är få som får sitt första manus utgivet, och att jag ska satsa på något av de andra manusen, men jag kan ändå inte låta bli att känna sorg för min skrivbebis. Jag blir ledsen för att det aldrig ska få lämna boet och flyga högt på egna vingar, att ingen ska få läsa det och förföras eller förfäras. Det känner jag mig ledsen över idag. Så många av mina bloggvänner får sina böcker utgivna, och jag är så himla glad för deras skull, tro inget annat! Men samtidigt känns det ju förstås långt därinne som när man var barn och blev vald sist på skolgympan. Alla får vara med utom jag...

Jag vet också att imorgon är en annan dag och att jag kommer må bättre, men idag har jag en dag då jag behövde tycka lite synd om mig att ingenting händer med mina manus.

Så ohyggligt trött i ögonen

Jag vet inte vad det är, men jag är så ohyggligt trött i ögonen och det har jag varit de sista dagarna. Jättejobbigt. Det känns som om de ständigt är överansträngda, grusiga och "ömma". Det är verkligen dags att gå till optikern nu tror jag, för mina glasögon är inte bra och det är nog därför som mina ögon börjar protestera. Men än har jag inte råd, jag måste vänta tills allt är klart med mammas lägenhet så vi kan få ut pengarna. Men snart så... Fram till dess så får jag väl försöka stå ut.

måndag 16 maj 2011

GRATTIS SKRIVARMAMMA!


Har ju alldeles glömt bort att gratta SKRIVARMAMMA som har fått sitt bokkontrakt! Helt fantastiskt, och det visar att det går att uppfylla sina drömmar. Håll i hatten nu, för nu blir det åka av! Tjohoo!

Jag är inte ett dugg avundsjuk. Ja ok, lite då. Bara lite... Hihi.

Letar förlag igen

Återigen kastar jag mig ut i cyberrymden och försöker hitta ett förlag som skulle kunna tänkas ta emot mina manus, både Prövningar och barnmanusen.

Har hittat några förlag, och ska ta och redigera lite och skriva nya följebrev. Men inte nu. Jag har en grym huvudvärk och trötta ögon så jag ska nog vila ögonen ett par minuter innan jag ska hämta sonen på dagis.

Intressant helg

Ja, nu ska jag ta mig tid att skriva om min helg. Den blev minst sagt ... annorlunda.

På fredagen var familjen ute på Pizza Hut och åt middag och sedan checkade vi in på Scandic hotel Hasselbacken där vi installerade oss. Sonen lade sig ganska omgående, och sedan satt vi andra och spelade lite kort en stund innan vi lade oss och läste eller fejsbookade och kollade lite på Lady GaGas konsert på tv. På morgonen (lördag) blev jag uppvaktad av familjen med
presenter och sång. Fick ett par örhängen och ett matchande halsband som var helt ljuvliga!
Design: Edblad
Så blev det till slut den efterlängtade hotellfrukosten och vi alla njöt i fulla drag. Helt underbart. Jag åt så jag höll på att spricka, precis som man ska göra. Sedan checkade vi ut och åkte hem. Där drack vi lite kaffe och så skulle vi till Väsby tänkte vi för att fixa till mammas lägenhet lite mer. Men först sade maken att vi skulle träffa syster m familj i ett shoppingcenter i närheten av mammas lgh för att vi skulle inhandla tårta. Jahapp, tänkte jag bara och reflekterade inte mer över det. Så kom syster mig till mötes med en väska i handen och sade att vi skulle gå iväg en sväng bara vi två. Det blev alltså massage på ett turkiskt bad som jag skrev om i förra inlägget och det var i sanning en intressant upplevelse.

Först satt vi i ett hett marmorrum med en massa andra kvinnor och två män kom in och hällde hett vatten över oss. Ljuvligt verkligen. Så fick jag först gå och få massage medan syster väntade. Uppenbarligen hade jag muskelknutor över hela kroppen, för HJÄLP vad ont det gjorde överallt när han masserade. Och han var inte mjuk kan jag säga... Huj! Det var dock skönt efteråt. Jag fick en kopp te medan syster var inne och masserades, och när de var klara så kom massören och en tolk och berättade att jag har problem med ischiasnerven (eftersom det kändes som han stack knivar i ryggslutet när han masserade där), och att jag har problem med andra muskler i ryggen (jotack, jag vet). Men de erbjöd att jag skulle få en behandling för mina besvär av just den här massören som var specialutbildad för de problem jag har. Men som tur var tvingade de inte på mig något utan bad mig fundera på saken och återkomma.

När vi kom ut från massagen mötte maken upp och sade att vi hade ett problem. Systers familjs bil var på väg att braka ihop! Vi chansade i alla fall att åka iväg hem till oss, men det gick bara ett par kilometer. Då tackade deras bil för sig och lade av. Mitt på motorvägen. Nåja, de kunde i alla fall styra in mot vägkanten och vi kom efter. Efter lite dividerande om hur vi skulle göra nu (plus besök av två MC-poliser som kollade läget) så körde maken mig, barnen och makens kompis till närmsta pendeltåg så vi fick ta oss den vägen hem medan han åkte tillbaka och hämtade upp syster med hennes barn för att köra hem dem i bilen. Systers sambo fick åka med bärgningsbilen. Långt om länge så var vi äntligen hemma och då var klockan över 6 på kvällen. Det var bara att köpa pizza och glufsa i sig. Mätta och belåtna kunde vi sedan dricka skumpa
och skratta åt eländet. Nu har de lånat vår bil för att kunna ta sig hem till Västerås igen, så vi är billösa veckan ut. Så blev det mer firande med lite mer presenter. Ett gott vin fick jag (Rioja såklart) och ett underbart smycke som en vän gör.
Igår var jag så på dotterns klasskonsert, och den var som vanligt underbar. Så följde en hockeymatch på TV3, och den var mindre underbar sett ur Svensk synvinkel... Grrr...

Ja, det var min helg det. Vilket minne. Först bli våldsamt knådad och sedan blev vi billösa.

Nu är det en ny vecka. Hejåhå.

lördag 14 maj 2011

På turkiskt bad

Snacka om överraskning! Jag trodde att vi skulle till mammas lägenhet och greja lite, men maken sade att vi först skulle möta upp syrran m fam vid Ica maxi för att köpa tårta. Så kommer syster med en väska i handen och drar med mig till ett turkiskt bad! Här har vi suttit och njutit en stund av varmt vatten innan det blev dags för massage. Hårdhänt var han, men oj vad skönt det känns nu. Nu sitter jag med en kopp turkiskt te och väntar på syster som får massage nu.

fredag 13 maj 2011

På hotellet

Nu har vi checkat in på hotellet och maken håller på och söver sonen. Då sitter dottern och jag i loungen och fejsbookar och bloggar lite. Imorgon fyller jag år, och det jag ville ha var hotellfrukost, så det blir det. Så mysigt.

onsdag 11 maj 2011

Kautschuk


Idag satt jag och skrev på min deckare, och då skrev jag om ett söndersmulat suddgummi. Jag slutade plötsligt skriva och började tänka på barndomens suddgummin. När jag gick i skolan hette det inte suddgummi, det hette kautschuk (uttalas kaschuk). Ingen skolelev idag vet väl vad kautschuk är. Frågade just min dotter om hon visste vad det var och hon svarade: Nä, vad är det?

Är det bara jag som är så gammal att jag minns att sudden hette kautschuk, eller är det någon fler? Jag minns den där speciella doften från dem när man suddade...När slutade man med dem förresten? Numera är ju suddarna i plast till skillnad från våra dagars sudd som innehöll mjölksaften från kautschukträdet. Mjölksaften kallas också för latex... (källa: wikipedia)

Sådärja. Nu har blivande fröken här haft en lektion i latexbrallans ursprung. Nej, kautschuken var det ju. Kautschuken...

Försommarmys

Sitter ute på min älskade terrass och njuter av försommarvärme, fågelkvitter, kaffe och en glass. Idag är ingenting svårt eller jobbigt.
BlogBooster-The most productive way for mobile blogging. BlogBooster is a multi-service blog editor for iPhone, Android, WebOs and your desktop

Vissa blir aldrig nöjda

Maken berättade häromdagen om en kvinna på hans jobb som klagar på allt. Och då menar jag A-L-L-T-! Under den långa vintern klagade hon över snön, kylan, snön, att det är så kallt, snön ... och att hon ville ha värme. Så kom då värmen till slut, men tror ni att hon var nöjd då? Nä minsann, då var det för varmt! "När det är så här varmt då måste man ju vattna blommorna mycket mer än annars..." Jamen hallå. Kasta växterna då eller låt dem vissna om det är så jobbigt att vattna, eller köp tygblommor.

Min man kommer från Tornedalen och där har man en lite kärvare attityd än vad man har här. Makens bästa kompis är en som har lite negativ inställning. Han brukar skoja(?) om att om man säger något positivt så måste man "uppväga" det med att säga något negativt. Till exempel: Det är jättefint väder idag, men det kommer nog att regna imorgon.

Jag blir alldeles matt på sådana personer... Varför? Njut av livet här och nu istället för att gnälla och tänka på morgondagen. Ja, det är kallt, men ta på dig kläder då. Ja det är varmt; ta av dig kläder då. Lös problemet istället för att gnälla. Jag gnäller ju naturligtvis också ibland, konstigt vore det väl annars, men när man har det som "livsstil" att bara gnälla, då reagerar jag.

Livet är för kort för att gnällas och klagas bort. Embrace and enjoy life!

God förmiddag

Huvudvärken är bättre idag, så jag tror minsann att det blir lite nöjesskrivande varvat med plugg idag. Få se hur mycket jag orkar med i värmen. :)