fredag 27 maj 2011

Mladic och fd Jugoslavien

Nu har de äntligen gripit mannen som stod bakom en rad grymheter i forna Jugoslavien, och det får en hel del tankar upp till ytan hos mig igen.

När kriget i Jugoslavien började bodde jag i Malmö och var ihop med en jugoslav (numera sloven), och lärde därmed känna en massa jugoslaver från olika delar av landet. Min fd sambo hade en kompis som kom från Kroatien och en från Serbien. Innan kriget startade så var vi alla vänner och hade roligt ihop. Efter krigets start så började gänget splittras. Jag som utomstående kunde inte förstå den avsky som började spira bland jugoslaverna i Malmö mellan de olika grupperna. Enligt min fd sambo så handlade det mycket om att Slovenien och Kroatien var rika provinser och försåg resten av Jugoslavien med pengar, och därför ville övriga Jugoslavien inte att de två regionerna skulle bryta sig lös och bli självständiga. Nu ligger det ju förstås så mycket mer bakom än så, men det var den förklaringen jag fick, och det var den förklaringen som de höll fast vid.

Slitningarna mellan de olika grupperna blev allt större i och med att Slovenien och Kroatien blev självständiga, och min fd sambos vän från Serbien slutade umgås med oss pga kriget. Det blev för infekterat och känsligt, och därför kunde man inte umgås. Trots att kriget pågick flera hundra mil härifrån så påverkade det livet i Malmö också, och det skrämde mig. Jag tyckte att man kunde väl försöka samsas och vara vänner ändå; det som händer där har ju inget med vår vänskap att göra, men det kunde de inte förstå. Det låg så mycket djupare än så för dem. Min fd sambo avskydde därmed alla serber, och serberna avskydde alla slovener och kroater. Jag kunde inte förstå varför man inte stod enade och i stället lade energin på att bekämpa de mänskliga rättigheterna som kränktes i stället för den egna "landshedern", men de bara skakade på huvudet åt mig och förstod inte hur jag inte kunde förstå. Det var en fruktansvärd tid, och alla mådde egentligen dåligt av det. Nu hade vi "tur" att sambons bästis var kroat, så vi kunde umgås i alla fall...

Att det pågår ett krig i ett annat land behöver inte betyda att det inte påverkar oss i vårt land, det gör det och det blev jag varse under de här åren. Att se den misstro och avsky som föddes mot en person som varit ens vän, skrämde mig oerhört och jag ville bara skrika; varför?! Nu kommer det här säkert att riva upp gamla ärr hos ex-jugoslaverna, och jag hoppas verkligen att det inte blir mer rivalitet och bråk på grund av detta.

4 kommentarer:

nillas liv på pinnen sa...

På sikt tror jag det är nödvändigt att krigsförbrytare som Mladic grips och ställs inför rätta. Offrens anhöriga behöver få upprättelse och alla vi andra behöver få mer vetskap om vad som hände för att kunna förstå varför det hände. Jag hoppas att kommande rättegång kan bidra till det.

Ninas skrivarlya sa...

Nilla: Exakt min åsikt. För offrens anhörigas skull är det viktigt att ha en rättegång, men hur den kommer att bli, det är en annan fråga. Han kommer väl att skylla på sviktande hälsa, minnesförlust eller skylla på andra, så frågan är ju hur mycket som kommer att komma fram ändå... Men det är viktigt att visa att rättvisan har sin gång, och det tror jag man skulle ha gjort med bin Ladin också. Fångat honom och haft rättegång. Att skjuta ihjäl är för enkelt...

Monika Häägg sa...

Det är viktigt att han ställs inför rätta. Han har förmodligen mängder med liv på sitt samvete. För att kunna gå vidare behövs nog detta. Men det hemska är så ofattbart. hur kan människor som innan varit vänner plötsligt bli bittra fiender? Och som du säger, här i Sverige - långt bort från händelserna

Författarvisionären Ebba sa...

Människan är verkligen en komplex varelse:-(
Kram