Idag har inte varit någon rolig dag. Jag känner mig nedslagen när mina manus aldrig tycks hitta något förlag. Har mailat två st idag, ett "vuxen" och ett barn-förlag. Vuxenförlaget svarade direkt och tackade nej, barnförlaget har ännu inte hört av sig, men troligtvis blir det nej där också.
Jag vet att det är få som får sitt första manus utgivet, och att jag ska satsa på något av de andra manusen, men jag kan ändå inte låta bli att känna sorg för min skrivbebis. Jag blir ledsen för att det aldrig ska få lämna boet och flyga högt på egna vingar, att ingen ska få läsa det och förföras eller förfäras. Det känner jag mig ledsen över idag. Så många av mina bloggvänner får sina böcker utgivna, och jag är så himla glad för deras skull, tro inget annat! Men samtidigt känns det ju förstås långt därinne som när man var barn och blev vald sist på skolgympan. Alla får vara med utom jag...
Jag vet också att imorgon är en annan dag och att jag kommer må bättre, men idag har jag en dag då jag behövde tycka lite synd om mig att ingenting händer med mina manus.
9 kommentarer:
Man är ju ingen Moder Theresa som aldrig vill något för egen del. Som tur är. Jag har inte kommit så långt att jag kan bli refuserad ännu, men jag kommer deppa när det händer, det vet jag. Jag vet också att ur det deppigaste växer viljan att ta nya tag. När man deppat klart i lugn, ro och egen takt.
Fast vi är i alla fall två som står kvar ;) Vår tid kommer, så är det bara :)
Kram!
Kom låt oss springa tillsammans över de gröna ängarna en dag eller två, efter det slår vi oss ner på klipporna vid havet och lyssnar på vattnets vågbrytande skvalp mot strandlinjen ...
Av HELA hjärtat delar jag dina känslor i ett empatiskt kvidande läte.
Vi delar detta - du och jag tillsammans med många andra - tyvärr.
Jag skickar ett trösteplåster genom cyberspace - det anländer i samma stund du läser det här.
Men vänta bara - snart händer det positiva saker med våra manus - vänta bara ...
Jättekram!
Deppa du. Ur det brukar det komma något gott.
Vår tid kommer ska du se,även om just min tid ligger längre fram än din. Vi ger inte upp, vi fortsätter med våra älsklingar tills de finns i handen hos oss.
kramkram
nilla: Det är jobbigt när det händer, och man deppar lite innan man kavlar upp ärmarna och tar tag i saken igen. :)
Anneli: Ja det är skönt att vi är flera trots allt som kan stötta varandra när det känns pestigt.
Kram
Ebba: Du är verkligen helt fantastisk på att ge mig en positiv känsla med dina ord. Du skriver så vackert så jag känner att jag befinner mig på den där ängen och klipporna! Cyberplåstret hjälpte, tack!
KRAM!
Åsa: Det är det jag hoppas på. :) Tack för stöd.
Cattis: Ja precis, en dag så SKA våra böcker finnas i en bokhandel nära oss. :)
KRAM!
Jag förstår att det känns tung, kämpa på du. Jag hoppas verkligen att det lossnar för dig snart, antingen med romanen eller barnboken. Lycka till!
Tack Annelie. :)
Jag har inte så många uppmuntrande ord att komma med, men hoppas att det kan vara till någon hjälp att tänka på att många av de stora blev refuserade MASSOR av gånger innan de fick sitt genombrott. JK Rowling, Stephen King och Astrid Lindgren (inte massor med gånger visserligen) för att ta några.
Själv hade jag skrivit sex avslutade romaner innan shotboken plus säkert tio oavslutade. Det bästa rådet jag kan ge är att anlita en lektör (om du inte redan gjort det) och att eventuellt lämna gamla romaner och börja på något helt nytt.
Önskar dig lycka till av hela mitt hjärta!
Skicka en kommentar