1541 ord idag i deckaren. Har gått sådär. Idag har jag ägnat mycket tid åt att fundera kring kronologin och detaljer som ska ha betydelse.
Jag har även upptäckt att en av mina karaktärer dolt en sak för mig som jag inte visste om honom tidigare, men idag kom det fram i en scen att han var homosexuell. Visst är det konstigt när en karaktär håller egenskaper dolda för mig som skapat dem, och att man blir oerhört förvånad när det visar sig hur det egentligen ligger till. I och med denna händelse så måste jag skriva om vissa delar av synopset.
Är det månne en Anton Hyséneffekt som sprider sig även till manusens underbara värld? En karaktär i ett manus kommer ut ur garderoben...? Jag slutar aldrig häpnas över mina busiga karaktärer, och jag älskar dem verkligen!
6 kommentarer:
Nu känner jag att jag inte hängt med riktigt i din blogg (heller), däckare? Hur många manus har du, människa?! Duktig du!
Jag måste nog skärpa till mig och få lite skrivet i morgon. Jag vill också få vara duktig!!!!
Deckaren är det tredje manuset jag har skakat liv i. Lite förvirrande kanske, sorry om jag varit otydlig. :) Det är så lätt att man blir hemmablind.
Alla som skriver är duktiga, oavsett VAD man skriver! :)
Förr när jag hörde någon författare säga ungefär som du att karaktärerna typ lever sitt eget liv - trodde jag att det var något mystiskt med det hela - men nu vet jag att det är så där. Man sätter sig och skriver och sedan händer det saker som man inte själv hade en aning om när man började. Läckert!
Ebba: Ja visst var det så. Jag trodde också innan jag själv började skriva, att det var bara ren humbug när författare pratade om karaktärer som lever sitt eget liv och som de inte har kontroll över. Jag tänkte att herregud, det är ju författaren som skapar karaktären, hur kan man komma och påstå att karaktären lever sitt eget liv? Men nu vet jag. Det är ju faktiskt så.
Kram
Spännande, undrar var och när detta beslut tog form :)
Tre manus på en gång, det är inte dåligt det. Jag skulle inte våga jobba med mer än ett åt gången för att inte tappa fokus.
De är för härliga, de där karaktärerna som bor i våra berättelser :)
Skicka en kommentar