Jag har ju som sagt mitt 1700-talsmanus som jag skriver på, men just nu ligger det lite i träda eftersom jag känner att dels har jag kört fast, men dels så hinner jag inte skriva heller för skola och övrigt privatliv gör sitt till att reducera min skrivtid till noll.
Det jag har känt de sista dagarna är att ett ungdomsmanus som jag håller på att skriva har börjat kräva att bli uppdaterat igen. Jag har väl skrivit 2/3 kanske och skulle börja knyta ihop storyn när Den Stora Skrivkrampen slog till, och jag förpassade manuset till min virtuella skrivbordslåda. Men nu känner jag att mina karaktärer därifrån börjar knacka på mina axlar och vill börja ta plats igen, och kanske ska jag lyda dem ett tag och under tiden fundera på hur jag går vidare med mitt 1700-talsmanus?
6 kommentarer:
Visst är det intressant när det blir så där:-) Det är som om de finner sig i att ligga i sin lilla ask tills det är dags att lyfta på locket och plocka upp dem till sin egen skrivarverklighet. "Som-goda-vänner-som-varit-bortresta-och-kommit-hem-igenkänsla". /Kram
Oj, kul! Lycka till
Så spännande med ett ungdomsmanus!
Vad handlar den om? Du har så många olika trådar på gång. Jag klarar bara av en i taget och kanske någon novell som stoppas in emellanåt!
Ebba: Ja det är så kul att ta upp bekantskapen med dem igen. Det är verkligen long-time-no-see. ;) /Kram
Malin: Tack. :)
Monika: Det är en fantasyberättelse om två barn som kommer till en annan värld kan jag väl säga. ;) Jo, jag gillar att ha flera bollar i luften och variera mellan de olika manusen. :)
Kanske inte är någon dum idé att ha fler än ett projekt på gång samtidigt!
Spännande :)
Lycka till!
Skicka en kommentar