torsdag 10 november 2011

Tankar i novembertid


Jag gillar inte den här delen av året. Inte. Alls. Det blir mörkare och mörkare, nakna träd, regn, dimma, lera, trötthet, snoriga ungar... Men det finns en ljusning i sikte! Julen!

Om ett par veckor kommer adventstakarna upp och genast känns det ljusare av någon anledning. Även om de flesta har lampor i fönstren som lyser upp så känns det konstigt nog ljusare och mysigare med stjärnor och stakar i fönstren. Kanske för att många dessutom har ljusslingor i trädgårdarna eller på balkongerna som lyser upp mörkret också, och en del har adventsgranar. Jag är en riktig julälskare och längtar till jul som en tok. För mig är julen myspys med familjen, lugn och ro, god mat och god dryck och bara lycka.

Som barn hade jag en jobbig uppväxt med mobbning och mina föräldrar var väl inte de bästa föräldrarna i världshistorien om jag uttrycker det milt, men mamma kämpade alltid för att vi barn skulle få en mysig jul. Det fick vi. Alltid. När jag ser tillbaka på barndomens jular så ler jag alltid, för de var fyllda av den värme som vi inte fick så mycket av under resten av året. Jag kan inte riktigt peka ut exakt vad det var som gjorde dem så mysiga, men det var nog stämningen, lugnet, julkänslan med julsaker i varenda vrå, maten, julklapparna...

Just att ha lugn och ro kring julen tycker jag är viktig. Så många barn upplever stress kring julen och kan inte njuta av den då de känner att de måste hälsa på mamma, pappa, mammas nye mans fasters farmors styvsons barnbarn, mormor och morfar, kusinerna och gud-vet-vad. Jag blir stressad bara jag hör talas om det. Julen ska vara barnens högtid och de ska inte behöva slussas runt överallt, även om de är skilsmässobarn. Min dotter är skilsmässobarn, men vi gör så att varannan jul är hon med mig och varannan jul med sin pappa. På så sätt slipper hon denna stress att hon måste hälsa på alla på julafton. Det funkar, även om det förstås inte är så roligt i mitt mammahjärta de jular hon inte är med oss. Men det går. Bara hon slipper åka emellan. De år dottern är med mig firar vi hemma hos oss med min syster och hennes familj, och de år hon är med sin pappa åker vi till min syster och firar hos henne. Något år ibland kommer makens familj och firar med oss, men troligtvis inte i år.

Åh vad jag längtar tills vi får ta fram julsakerna! Maken har inte riktigt samma fäbless för julen som jag har, men han låter mig hållas även om han knorrar en del över alla saker överallt. ;) Snart är det dags ... Snart ...

7 kommentarer:

Hanna Lans sa...

Förra året var första året som jag inte firade med min son. Det kändes tungt, men vi hade en lillejul som faktiskt blev riktigt trevlig. Men det suger att inte få fira med sina barn, det gör det. Man får väl hoppas att de skapar sina egna traditioner och trivs med julen både hos mamma och hos pappa.

Åsa Hellberg sa...

Jag hoppas att min lust kommer:)

Maria Engelwinge sa...

Men gud Nina, det är som att du berättar om mitt liv här! Jag ryser, för jag skulle ha kunnat skriva det här inlägget själv. Mobbning under två år, inte världens bästa föräldrar men så kom julen. I mitt fall var det pappa som julpyntade, högg gran, kokade knäck och trillade köttbullar. Stämningen på julafton var andäktig och alla var glada och goda. Jag fick allt jag önskat mig i julklapp och som vuxen är julen en helig tid gör mig. Stress är förbjuden, jag vill bara njuta av allt det vackra och känna mig harmonisk.
Massor med kramar till dig underbara du!

Anneli sa...

Julen är verkligen tid som man ska njuta av. Jag vill börja tidigt för att hinna njuta, innan det blir för mycket hets runt omkring. Julafton blir oftast lite smått hysterisk, när man firar med andra, så jag koncentrerar mig på att njuta och frossa i skön avkopplande julkänsla under hela december istället :D
Kramar!

Ninas skrivarlya sa...

Hanna: Förstår att det var tungt, och jag lovar att när man firar varannanårs-jul med sitt barn så blir det så otroligt mycket mer jul de åren. Kram

Åsa: Det får vi verkligen hoppas. ;)

Maria: Men vad märkligt. Vi är fler i samma båt då. Skönt att veta på ett sätt att fler tänker som jag.
Kram till dig! <3

Anneli: En bra tanke du har där. Jag ska nog också se till och njuta mer av hela december istället för bara julen.
Kram

Joanna Björkqvist sa...

Så fint du delar med dig av ditt liv - jag blir alldeles rörd...

Jag har en granne som redan för två veckor sedan fyllde alla sina fönster med julstjärnor av alla de slag. Hon tycker att hon behöver det för att orka med november...

Ninas skrivarlya sa...

Joanna: Jag skulle också kunna tänka mig att sätta upp julstjärnor och sådant redan nu, men då skulle maken bli tokig. Han tycker det räcker ändå som det är... ;)