Just nu lever jag i ett vacuum. Ett tomrum som gräver och gnager i mig. Det beror på att jag är klar med mitt älskade manus. Nu har jag släppt alla tankar och funderingar på att det ska redigeras osv, för jag är färdig med det. Jag kan säkert hitta saker att förbättra vid nästa omläsning, men jag tror att någonstans måste man dra sin gräns. Annars kan man aldrig skicka in manuset om man inte kapar bandet och skickar in. Det är en tröskel att kliva över som ibland känns oöverstiglig, men man vet att man måste över. Man får kämpa lite, men till slut kommer man över och skickar in. Just nu är jag på toppen av tröskeln eftersom jag ännu inte hunnit skriva ut och skicka in, men det är på gång.
Snart ska jag sätta igång med att skriva igen på mina andra manus. Först ska jag hitta vägen ut ur vacuumet.
10 kommentarer:
Jag vet alltför väl vad du menar, men till slut måste man bara bestämma sig. Punkt. Fine. Nu är det klart.
Och så säger jag grattis nu! Bra kämpat! :)
Känner så väl igen känslan du beskriver. Någon stans måste man sätta punkt.
Förenar mig med Joanna i gratulationerna. :)) det gjorde du bra! Lycka till nu!!! Jag håller tummarna för dig.
Att sätta en sist punkt är svårt, men nödvändigt, om man vill vidare vill säga :)
Vaccum botas bäst med att sätta sig ner och skriva på något nytt :D
Lycka till!
Tänk att du ändå är där nu - trots att du kämpat så med annat det senaste året. Bravo säger jag av hela hjärtat!
Det blir skönt sedan när du låter det flyga iväg för att landa i en inkorg på förlag. Så skönt ska det bli:-)
Kram, kram
Kan tänka mig känslan, men jag vet att du kommer ur det. Grattis mitt hjärta och jag är imponerad över ditt kämpande.
Kramkram
Är det den historiska romanen du är klar med? Håller tummarna när det är dags att skicka in!
Hurra, vad roligt. Bra med punkt!!!
Att sätta punkt är göööörsvårt, men det måste göras :) Lycka till!!
Att sätta punkt är göööörsvårt, men det måste göras :) Lycka till!!
Joanna: Tack! :) Precis, man måste känna att det är klart och avsluta allt.
Katarina: Tack så mycket! :) Ja, punkt är viktigt. :)
Anneli: Tack. :) Visst är det så. Det går inte att släppa taget om man inte först satt den där lilla punkten. ;) Och vacuumet ska bekämpas när jobbet lugnat ner sig lite...
Kram
Ebba: Tack! :) Ja, det har varit mycket, och - faktiskt - tack vare mitt skrivande har jag orkat kämpa på. :)
Kram
Cattis: Tack underbara du!! <3
skrivarstudio: Japp, det är mitt medeltidsmanus som jag kämpat vidare med. :) Sedan har jag ju ett 1700-talsmanus också som jag inte skrivit på nu på länge... Men det kommer.
Åsa: Tack! :) Punkt är jättebra. ;)
Karina: Det är jääääääättesvårt, men till slut kommer man till en brytpunkt och då vet man att man är klar. :)
Skicka en kommentar