Vissa böcker fastnar jag i och läser klart, medan andra går segare och tar lång tid innan jag slutför. Vissa lägger jag direkt till handlingarna och läser inte klart alls. Det är de böckerna med trist handling eller dåligt språk. Eller så är det bara så att vissa böcker inte tilltalar mig alls, trots att de är välskrivna med en bra handling som borde tilltala mig. Men ändå klickar det inte. Det är lite så med böcker som med relationer, det måste klicka.
Har boken ett tilltalande yttre? Behandlar boken språket väl? Finns det ett djup eller är den ytlig? Är boken intressant? Ger den mig glädje och tillfredsställelse? Vill jag ha den i mina händer och låta mina ögon smeka sidorna på jakt efter en ny upplevelse?
Lite så resonerar man väl lite till mans (i alla fall jag) när det gäller relationer också, och en bok är för mig en relation, om än en ganska kort sådan. Vissa relationer (och böcker) avfärdar man direkt som ointressanta och lägger inget större engagemang i, medan andra ligger en varmt om hjärtat för alltid.
Det fick mig att fundera en stund på böcker som ligger mig varmt om hjärtat respektive avfärdades direkt.
En bok som gjort intryck på mig och som jag älskar för evigt:
Trägudars land av Jan Fridegård. Jag var väl 11-12 år när jag läste den och blev kär. Där föddes mitt intresse för historia.
En bok som jag inte vill ha någon mer relation med:
Liftarens guide till galaxen av Douglas Adams. Något så fruktansvärt ointressant och tråkigt har jag aldrig kommit i kontakt med varken förr eller senare. Slutade läsa efter ett tjugotal sidor och kommer aldrig ta den i min hand igen. Den går inte att läsa.
Vad har ni för böcker som ni håller kär respektive aldrig lägger ögonen på mer? Berätta gärna!
9 kommentarer:
En favorit är "Han som älskade livet" av Irving Stone, handlar om van Goghs liv. En bok som blivit väldigt hyllad men som jag inte alls fastnade för är "Alkemisten" av Paulo Coelho.
hihi, vilken härlig bild. Precis så känns det ju ibland. När man liksom utvecklar ett slags vänskapsrelation till karaktärerna i boken man läser :)) Och inte vill att den ska ta slut och man ska tvingas lämna dem...
Helena: Jag har faktiskt inte läst någon av de böckerna. Men visst är det fascinerande hur olika man kan tycka om böcker. Och tur är väl det. :)
Katarina: Visst är den härlig?! Jag tyckte den passade så bra in i mitt inlägg. :)
Jättebra skrivet! Jag har en hat-kärleks-relation med Marian Keyes. Jag älskar Vattenmelonen, En oväntad semester, När Lucy Sullivan skulle gifta sig och Är det någon där? helt passionerat. Och hennes senaste två böcker är så gräsligt tråkiga och underligt, krystat skrivna att jag kräks efter en sida.
Maria: Gillar också Keyes första böcker bättre än de senare. De känns mer krystade, precis som du säger. :)
Omslaget betyder en hel del tycker jag. Innehållet givetvis - ibland vet jag inte varför jag lägger ifrån mig en bok som borde vara bra - ändå händer det ständigt.
DU HAR EN UPPMUNTRAN ATT HÄMTA HOS MIG:-)
kramar
Ebba: Då har det helt enkelt inte klickat mellan dig och boken. :)
Oj vad roligt med en uppmuntran! Ska genast rusa till din blogg! <3
Kram
Kul bild!
Jag tycker också att omslag är viktigt och har därför funderat väldigt mycket på mitt eget. Vädligt svårt och viktigt...
Timmarna av Michael Cunningham är den bästa bok jag läst! Har du läst den? Helt underbar i både språk och handling.
Joanna: Ditt omslag är verkligen vackert. Jag gillar det. Nej, jag har inte läst den, men den läggs till på min "ska-läsa-lista". :)
Skicka en kommentar