Jag gillar inte den här delen av året. Inte. Alls. Det blir mörkare och mörkare, nakna träd, regn, dimma, lera, trötthet, snoriga ungar... Men det finns en ljusning i sikte! Julen!
Om ett par veckor kommer adventstakarna upp och genast känns det ljusare av någon anledning. Även om de flesta har lampor i fönstren som lyser upp så känns det konstigt nog ljusare och mysigare med stjärnor och stakar i fönstren. Kanske för att många dessutom har ljusslingor i trädgårdarna eller på balkongerna som lyser upp mörkret också, och en del har adventsgranar. Jag är en riktig julälskare och längtar till jul som en tok. För mig är julen myspys med familjen, lugn och ro, god mat och god dryck och bara lycka.
Som barn hade jag en jobbig uppväxt med mobbning och mina föräldrar var väl inte de bästa föräldrarna i världshistorien om jag uttrycker det milt, men mamma kämpade alltid för att vi barn skulle få en mysig jul. Det fick vi. Alltid. När jag ser tillbaka på barndomens jular så ler jag alltid, för de var fyllda av den värme som vi inte fick så mycket av under resten av året. Jag kan inte riktigt peka ut exakt vad det var som gjorde dem så mysiga, men det var nog stämningen, lugnet, julkänslan med julsaker i varenda vrå, maten, julklapparna...
Just att ha lugn och ro kring julen tycker jag är viktig. Så många barn upplever stress kring julen och kan inte njuta av den då de känner att de måste hälsa på mamma, pappa, mammas nye mans fasters farmors styvsons barnbarn, mormor och morfar, kusinerna och gud-vet-vad. Jag blir stressad bara jag hör talas om det. Julen ska vara barnens högtid och de ska inte behöva slussas runt överallt, även om de är skilsmässobarn. Min dotter är skilsmässobarn, men vi gör så att varannan jul är hon med mig och varannan jul med sin pappa. På så sätt slipper hon denna stress att hon måste hälsa på alla på julafton. Det funkar, även om det förstås inte är så roligt i mitt mammahjärta de jular hon inte är med oss. Men det går. Bara hon slipper åka emellan. De år dottern är med mig firar vi hemma hos oss med min syster och hennes familj, och de år hon är med sin pappa åker vi till min syster och firar hos henne. Något år ibland kommer makens familj och firar med oss, men troligtvis inte i år.
Åh vad jag längtar tills vi får ta fram julsakerna! Maken har inte riktigt samma fäbless för julen som jag har, men han låter mig hållas även om han knorrar en del över alla saker överallt. ;) Snart är det dags ... Snart ...
