måndag 12 mars 2012

Stress och sjukdom, sjukdom och stress

Jahapp. Här sitter jag inlindad i en filt i soffan och har feber. IGEN! Plus att min hals är så öm så jag vill helst inte svälja alls. Jag blir verkligen tokig på det här eländet. Så går det när man ska vara "duktig och snäll" och gå tillbaka till jobbet i förtid. Då kommer käftsmällen som ett brev på posten. Jag gick hem tidigare idag, och vi får se hur det blir imorgon. Förnuftet säger att jag ska vara hemma, men jag MÅSTE verkligen gå till jobbet. Jag är ensam vårdlärare då min kollega är på kurs den här veckan, och våra tvåor ska ut i praktik nästa vecka och jag måste fixa klart med all planering inför detta. Tyvärr drar allt ut på tiden så jag har inga marginaler att jobba med som praktikansvarig. Vi skulle ha behövt vara klara typ i förra veckan... Gaahhhh!!!

Om jag har feber imorgon tar jag alvedon och går och jobbar några timmar. Jag har inget val... För jäkligt men jag har faktiskt inget val. Annars drabbas elevernas praktik och det går ju inte. Jag hade bara maximal otur att min andra kollega är på kurs, annars hade han kunnat styra upp praktiken. Men nu hänger allt på mig, och det känns sådär just nu med ond hals och feber... Tjohoo. Tur det finns glass att svalka halsen och vaddera själen med.

4 kommentarer:

Anneli Stålberg sa...

Fy vad jobbigt!
Krya på dig!
Kram!

Ebba Range sa...

Det låter inget vidare:(

Om jag kunde skicka ett trollspö som förändrar din situation så skulle jag göra det - på direkten!

Men - kanske är bättre att koncentrera mig på att skicka ett undermedelsplåster som läker din hals och tar bort febern istället?!

Du får kanske svårt att få upp plåstret - det har dubbelt förpackningspapper omkring - men titta efter en orange liten pil på ena kanten så går det nog lättare.

Stor kram

Åsa Hellberg sa...

Nej vad trist. Du kanske har fått halsfluss?

Ninas skrivarlya sa...

Anneli: Tack så mycket :)
Kram

Ebba: Jag är så tacksam för din omtanke och med lite pillande så fick jag upp plåstret. Nu sitter det och gör sin verkan. :)
Kram

Åsa: Tror inte det, för jag har inga halsmandlar kvar. De opererades bort när jag var 17.