fredag 16 mars 2012

Änglamakerskan - Camilla Läckberg



Handling (från adlibris.se):

Påsken 1974 försvinner en familj spårlöst från ön Valö utanför Fjällbacka. En fin påskmiddag är uppdukad i matsalen, men alla utom den ettåriga dottern Ebba är borta. Har de blivit utsatta för något brott eller försvunnit frivilligt? Gåtan har aldrig fått någon lösning.
Många år senare återvänder Ebba till ön och den gamla barnkolonin där hennes pappa med hård hand drev en internatskola. Hon och maken Mårten har förlorat sin lille son, och i ett försök att övervinna sorgen och gå vidare har de bestämt sig för att rusta upp huset och öppna ett bed and breakfast.
När Erica Falck får höra om parets planer blir hon både överraskad och nyfiken. Hon har tidigare forskat en del i mysteriet med den försvunna familjen utan att hitta någon förklaring. Nu söker hon upp Ebba för att höra vad hon vet. Dessutom har hon själv en del att berätta om kvinnorna i Ebbas släkt - en historia fylld av tragiska öden och hemligheter.
Ebba och Mårten inleder sitt renoveringsarbete, men knappt har de börjat förrän de blir utsatta för ett mordbrandsförsök. Och då de några dagar senare bryter upp matsalsgolvet finner de intorkat blod under plankorna. Det tycks som om ondskan i det förflutna har hunnit ifatt dem. Under utredningen av branden börjar Patrik Hedström och hans kolleger gräva i det gamla fallet igen. Vad var det egentligen som hände Ebbas familj?



Mitt omdöme: Det här är Läckbergs åttonde bok från Fjällbacka, och den är uppbyggd som de andra med nutid och dåtid som varvas. Som vanligt är dåtiden väldigt spännande och förklarar händelserna i nutiden på ett bra sätt. Dessvärre är händelserna i nutiden betydligt tråkigare. Polisen Patrik och hans patologiskt nyfikna hustru Erica och deras 3 barn är bara "too much" ibland. Allt är så polerat och perfekt och inte den minsta fnurra på tråden trots att Erica mer än lovligt lägger näsan i blöt och går bakom ryggen på sin man och resten av poliserna som arbetar på fallet. Jag hade velat se lite mer stake och jävlaranamma hos Patrick och gärna sett att han ryter ifrån någon gång. Det är så gulligt och puttenuttigt så man storknar, och det blir i mina ögon väldigt platt och trist. Något måste hända så det blir lite fart i den där familjen snart...

Själva deckarstoryn är sådär och man förstår väldigt snart vad som hänt och vem som är skyldig, men själva "varför" kommer först i slutet.

Språket är lättläst, och boken läste jag ut på 2 dagar. Den är OK som underhållning, men inte mer än så. Många säger att det här är hennes bästa bok. Jag håller inte med. Jag tycker att de tidigare böckerna var bättre för de var mer oväntade än vad den här boken är, just med tanke på de trista karaktärerna. Många klagar också på att det är ett stort persongalleri i hennes böcker, och det håller jag med om. Dock är det lättare att hålla reda på alla personer om man läst hennes tidigare böcker, men kommer man in som ny läsare i den här boken så har man nog svårt att hänga med i svängarna.

Nej tyvärr Läckberg, det här var inte en av dina bästa böcker, förutom dåtidsberättelsen som var väldigt fascinerande och den egentliga behållningen med boken!

Betyg: 3 av 5

2 kommentarer:

Författarvisionären Ebba sa...

Har den men inte läst den. Återstår att se hur det blir med den saken eller om den blir kvar i bokhyllan ...

Kram

Ninas skrivarlya sa...

Ebba: Ska bli intressant att se vad du tycker om boken, om du läser den. :)

Kram