Visst är det konstigt det där med titlar på manus. Ibland kommer titeln nästan i samma ögonblick som man öppnar worddokumentet första gången, och ibland får man rådbråka sin hjärna tills den blir alldeles utmattad för att försöka komma på något passande.
En titel ska ju direkt kunna fånga intresset hos den presumtiva köparen, och det får ta tid att känna efter vilken titel som passar. Nu kan ju förlaget ändå ändra titeln (om man nu skulle bli antagen), men den måste ju kunna attrahera redaktören som ska läsa manuset. När jag skickade in mitt manus till en lektör så sade hon att jag skulle komma på en annan titel än den jag hade, för den liknade titeln till en bok av Stephen King. Först kände jag mig lite kränkt över att hon hade klankat ner på min omsorgfullt utarbetade titel, men insåg sedan att hon hade rätt. Det är inte bra att ha en titel som liknar en annan boks. Man måste ha något eget, något som sticker ut och som köparen kan komma ihåg och prata om. Nu vet jag ju inte om "Prövningar" är den ultimata titeln, men det får väl visa sig.
Mitt manus "Prövningar" hade jag verkligen jättesvårt att komma på en passande titel till. Jag höll på med manuset i närmare tio år, och det tog mig ungefär lika lång tid att komma på en passande titel. Jag hade verkligen testat det mesta i titelväg på det manuset utan att någonting passade. Till slut kom jag bara på Prövningar, när jag började djupanalysera vad manuset handlar om.
Till 1700-talsmanuset har jag inte den blekaste aning om vad jag ska döpa det till. Den ligger som "Roman2" i min dator tills vidare.
Däremot mitt deckarmanus! Där kom titeln till mig nästan på en gång, och jag är riktigt nöjd över titeln (som är hemlig ännu för att inte avslöja allt för mycket).
Nu ska jag fortsätta skriva min deckare, och se ut på SNÖN som plötsligt kom från ingenstans! Gaaahhhhh! Gå och dö nu vinterj*vel!! Jag är heligt trött på dig. Grrr...