Tiden går så fort

Inser att det idag är sex månader sedan mamma somnade in. Sex månader! Jisses vad det går fort. Jag hinner inte riktigt med. Jag kan ibland komma på mig själv att tänka på att de lever ännu. När telefonen ringer mitt i maten så tänker jag ibland under bråkdelen av en sekund att det är pappa, för han hade en magisk förmåga att alltid ringa mitt i maten oavsett vilken tid vi än åt! Men så inser jag att det är ju förstås inte han. Samma sak med mamma, jag kan ibland tänka att jag ska ringa henne och fråga en sak eller berätta något, men kommer på att det inte går.

Jag känner av deras existens ibland i huset. Mamma lite då och då, men pappa väldigt sällan. Jag vill tro att pappa sitter någonstans och njuter av en massa god choklad och ett glas vin tillsammans med sina älskade katter. Mamma däremot, hon sitter på en strand i Spanien och njuter av solen och värmen. Det var det första syster sade när mamma somnat in och vi hämtat oss från den första chocken; "nu sitter hon på en strand i Spanien och dricker sangría". Ja, det gör hon garanterat.

Mamma, vi saknar dig så oerhört, trots allt vi varit med om...

Så mycket böcker, så lite tid

Tänk om man kunde få vara lyxhustru, bara för ett år. Då skulle jag hinna läsa ikapp mig på alla böcker som jag har liggande i min bokhylla som jag vill läsa, och alla böcker som jag vill beställa/köpa och läsa. Nu ska jag förhoppningsvis få lite tid under julen att läsa lite grann i alla fall, för jag känner att min känsla för ord försvinner om jag inte får hålla en bok i handen och låta ögonen smeka sig över raderna och orden fylla mitt inre. Min inre marinad håller på att blekna. Även om jag läser och skriver mycket just nu så är det inte böcker och uppsatser som jag vill läsa, vill skriva. Det är "påtvingat" och jag har egentligen inget större intresse av böckerna, därför tar jag inte dem till mig på samma sätt som när jag läser en skönlitterär bok som bara talar till mitt inre och låter min marinad fyllas på.

Jag saknar verkligen att läsa, och jag går hela tiden och fingrar på böckerna, läser något ord eller någon rad bara som en liten "appetizer". Men snart får jag läsa dem fullt ut. Snart...

Fars dag

Årets fars dag känns lite konstig. I år kan jag inte ringa pappa och gratta honom på fars dag. Eller skicka ett kort eller en teckning från barnen. Jag har däremot tänkt mycket på honom. Kyrkogården ligger tyvärr 45 mil bort så det är ju inte bara att gå dit och tända ett ljus på graven heller. Tänkte gå till minneslunden här, men vi har haft en massa folk här i helgen och den sista åkte nyss, så det kändes inte så bra att gå ifrån gästerna för den saken.

Jag får tända lite ljus för honom här ikväll istället.

GRATTIS PÅ FARS DAG lilla pappa. Var du nu än är... Saknar dig så här på jorden.

En månad har gått...

Idag är det en månad sedan du somnade in för gott mamma. Jag saknar dig så jag håller på att bli tokig. Jag gråter varenda dag av bottenlös sorg. Varför måste du lämna oss redan? Varför?!

Här är en bild av den spanska flaggan vi gjorde av rosorna till begravningen.

Lite låg idag

Förlåt för dålig uppdatering, men idag har jag inte haft någon bra dag. Alls. Var på praktiken på fm, och det var väl ganska OK, även om jag kände att jag egentligen inte var riktigt redo för det såhär dagen efter.

Hemma hade jag 2 mail att läsa. Det ena från min syster som fått en skiss över gravstenen för pappa. Då brast det för mig. Jag grinade massor. Andra mailet var från en av mina morbröder. Han hade stannat kvar i norrland för att vara hos min 94-åriga mormor under begravningsceremonin. Den sändes via morbrödernas mobiler så hon kunde vara med under ceremonin även om hon inte var på plats. Han hade lite bilder på hur de hade det däruppe efter själva ceremonin, och då brast sista fördämningen. Jag satt och skrek och grät hysteriskt ut all smärta jag hade inom mig. Tur att jag var ensam hemma... Jag insåg också att mamma kremerades idag... Nu är hon bara aska...

Jag tror att min kropp håller på att säga mig någonting. Jag har haft huvudvärk hela dagen, jag fick en sådan hjärtklappning under förmiddagen så jag var nära att svimma (skitläskigt) och hela eftermiddagen och kvällen har jag haft ont i ryggen och varit så trött och svag i kroppen så jag orkar knappt röra mig. Jag borde nog ta det lugnt och sjukskriva mig, men det är så mycket som måste göras... även med skolan. Jag måste ta itu med skolan också, annars blir jag återbetalningsskyldig till CSN... Och så har vi bouppteckningen hängande över oss, plus mammas lägenhet att städa ur(ett helvetesprojekt eftersom hon sparade på allt), plus pappas bouppteckning... Och bara insikten att de inte längre finns kan ju få en ur balans. Min son fyller 4 nästa vecka, och jag tänkte idag på att varken mormor eller morfar får uppleva det. De fick inte heller vara med om min dotters födelsedag för 3 v sedan heller. Aldrig mer... Inte konstigt att man mår som en urvriden disktrasa!

Pratade med maken idag om att när allt är klart så vill jag att vi åker på en resa till exempelvis Thailand med hela familjen för att komma bort och njuta ett tag efter att ha haft det så jobbigt under så lång tid. Det tyckte han lät bra.

Nu ska vi äta lite tårta som blev över från igår. Gräddtårta med hallon. En stor jefla bit blir'e! Mums! Because I´m so goddamn worth it!!