Jag läste i en blogg (minns inte vilken) att man måste marinera sig i orden när man författar. Det tyckte jag lät så himla bra så det försöker jag tänka på. Att jag ska marinera mig i orden. Bli ett med dem, fyllas av dem, andas dem. Mina celler ska leva sig in i orden; lära känna dem och få rätt känsla för dem. Bara på det sättet kan jag bli en bättre författare. Vad jag har funderat på är om marinaden är en färskvara som behöver fyllas på, annars avdunstar den? Kan det vara så? Trots allt finns ju ordmarinaden i mitt inre även om jag inte hinner läsa så mycket som jag önskar. En marinad försvinner ju inte... Men det är ju som så att ju mer jag läser och använder mig av ord, desto bättre blir jag på att använda dem. Ord-marinaden i mitt inre blir påfylld och jag kan få ett bättre författarskap.
Visst är det en härlig liknelse. Vad tror ni, är marinaden en färskvara?
4 kommentarer:
Jag tror definitivt det är färskvara. Nya pikanta kryddor bör nog tillföras efterhand :)
Kram!
Ja, jag tror att det är en färskvara. Ibland kan jag upptäcka ett ord eller en formulering som jag vet med mig att jag inte själv skulle använda men som är bra. Då adderar jag fyndet till marinaden.
Anneli: Kryddor i marinaden är bra! Bra tänkt.
Kram
Annelie: Precis, man hittar nya saker hela tiden som man behöver fylla på.
Marinera sig i ord. Det gillar jag.
Skicka en kommentar