söndag 10 oktober 2010

I rymden finns inga känslor


Men vilken film! Vilken helt underbar film! Jag älskar den! Rolig, känslosam, söt, lite tänkvärd, lite småsnyft... OCH ett liiiite oväntat slut faktiskt. Sånt gillar jag! (och så tycks jag gilla utropstecken!) Den är inte så himla lång heller, bara 1 timme och 25 minuter. Faktiskt lagom tycker jag.

Handling: Simon har Aspergers syndrom. Han flyttar in hos sin bror Sam och dennes flickvän Frida. Simon måste ha saker på ett visst sätt annars blir han lätt oroad, och blir livet för kaotiskt gömmer han sig i en tunna som är hans rymdskepp. Den enda som kan få kontakt med honom där är Sam. Simon har svårt att förstå känslor och broderns rätt till ett privatliv tillsammans med sambon, så till slut ger Frida upp och gör slut. Simon blir väldigt oroad av detta för "Vem ska diska"? Det var ju Fridas uppgift, så nu måste han hitta en ny flickvän till Sam som kan sköta disken. Det visar sig vara svårare än han trott att hitta den där flickvännen trots att han följer sina noggranna vetenskapliga uträkningar.

Han träffar på en tjej, Jennifer, i ett gathörn och han börjar så småningom inse att hon är rätt för Sam. Det gäller bara att få Sam att förstå det...

Bill Skarsgård gör rollen som Simon med bravur, för det är säkerligen ingen enkel roll att göra.

Den här filmen rekommenderas starkt. Betyg 4 av 5.

Se den! En kul grej: när filmen var slut spontanapplåderade publiken! :) Vilken härlig känsla.

Inga kommentarer: