Begravningen idag var vacker och oerhört känslosam. Men något som var så härligt var att min kusin hade med sin lilla 6-månaders bäbis. Hennes joller i kapellet var befriande som motvikt till all sorg.
Jag tror att mamma var med oss i kapellet. Min blick sökte sig flera gånger till en viss pelare, och det kändes rofyllt att titta dit. Hon var nog där då tror jag. Jag tror hon var nöjd med ceremonin. Det var vi i alla fall. Efter ceremonin åkte vi hem till oss och fikade, pratade och skrattade. En och annan tår fälldes också. Det var så trevligt att få träffa släktingarna igen, det var 2 år sedan jag träffade mina morbröder... Kul, men omständigheterna kunde ha varit bättre.
Nu känns det så skönt att det är över, och jag är så gräsligt trött nu. Ikväll blir det nog en tidig kväll. Ska på praktiken imorgon bitti... Gääääsp...
2 kommentarer:
Vad skönt att den svåra dagen äntligen är över. Hoppas att det kommer att kännas en aning lättare i morgon.
Kramar!
Fastän jag inte känner dig känner jag med dig. Sänder varma tankar och en kram.
Skicka en kommentar