Begravningen avklarad

Begravningen idag var vacker och oerhört känslosam. Men något som var så härligt var att min kusin hade med sin lilla 6-månaders bäbis. Hennes joller i kapellet var befriande som motvikt till all sorg.

Jag tror att mamma var med oss i kapellet. Min blick sökte sig flera gånger till en viss pelare, och det kändes rofyllt att titta dit. Hon var nog där då tror jag. Jag tror hon var nöjd med ceremonin. Det var vi i alla fall. Efter ceremonin åkte vi hem till oss och fikade, pratade och skrattade. En och annan tår fälldes också. Det var så trevligt att få träffa släktingarna igen, det var 2 år sedan jag träffade mina morbröder... Kul, men omständigheterna kunde ha varit bättre.

Nu känns det så skönt att det är över, och jag är så gräsligt trött nu. Ikväll blir det nog en tidig kväll. Ska på praktiken imorgon bitti... Gääääsp...

Farväl mamma

Begravning idag... Åh Gud (eller vem som helst), ge mig styrka nog att klara av dagen!

Förvirrad

Har massor att göra och känner hur hjärnan börjar bli överhettad... Begravning imorgon. Nyss pratat med begravningsentreprenören och kollat igenom sista detaljerna. Så overkligt, så skrämmande och så oerhört sorgligt. Vet inte hur jag kommer att klara av morgondagen, men det måste gå. Jag känner att jag inte riktigt har grepp om verkligheten och nuet, utan känner mig förvirrad och oerhört uppstressad. Vad jag längtar till torsdagen, då är begravningen över. Sedan är det "bara" allt det andra kvar...

Nu: ringa lite samtal.

Stressfaktor - hög!

Har en diger lista på vad som ska göras nu de närmsta dagarna. Begravningen är på onsdag, och det är en hel del att fixa innan. Nu ska jag bara dricka upp kaffet så ska jag ringa HSB, eftersom det verkar ha strulat med inbetalningen av hyran till mammas lägenhet... Gaaah! Som att det inte räcker ändå med skit?

Vad jag längtar tills jag kommit till andra sidan av onsdagen...

Hemma efter en långhelg i Jämtland

Nu är det över. Pappa ligger i jorden och sover sin eviga sömn, och jag har gråtit ögonen röda i djupaste förtvivlan. Insikten över vad som hänt börjar komma över en mer och mer. I små ögonblick i vardagen kan man komma på att han inte finns mer. Idag ringde det i telefonen, och för en bråkdel av en sekund tänkte jag att det kanske var pappa. Men det är det ju inte mer. Aldrig mer.

Begravningen var verkligen fin. Den var så personlig och så känslosam, men innehöll ändå ett stänk av humor, för det tror vi att han skulle ha velat. Han var en humoristisk person som alltid hade en berättelse på lager och gillade att skoja till det lite. Så jag tror att han satt där någonstans i ett hörn och log för sig själv, och njöt av vad han såg och hörde.

Syster hade skrivit en dikt, och dottern hade skrivit en dikt i sin blogg till morfar. De lästes upp. Dessutom hade vi lite andra dikter och massor av jazzmusik som han gillade. Han var en stor älskare av choklad, och därmed präglades fikat efteråt av choklad. Chokladkakor, chokladtårta, chokladpraliner ... Han skulle ha älskat att få vara med på sin egen begravning.

När ceremonin och fikat var över tog vi med oss lite praliner för att lägga på hans kista i graven som han skulle ha som "färdkost" till var han nu än tar vägen. Till vår stora förvåning så hade de redan hunnit fylla igen graven med jord under tiden vi fikade. Då fick vi lägga pralinerna ovanpå jorden istället. Folk som går förbi måste undra varför i allsin dar det ligger chokladpraliner på graven. ;) De skulle bara ha vetat. Mr Chocolate-lover ligger här! Så klart han måste ha med sig lite gottigottgott!

Fredagen åkte maken hem med barnen (dottern skulle tillbaka till Luleå där hon är hos sin farmor och farfar just nu), men jag stannade kvar för att städa ur lägenheten. Det kändes så oerhört tungt att låsa igen lägenheten för sista gången. Det var så definitivt. Han kommer aldrig mer igen, och nu är hela hans liv borta som han levde i den lägenheten. Borta. Gone. Tomt ...

Tur att syster och hennes sambo bjudit in lite folk på kräftskiva under helgen. Det behövdes att få skingra tankarna lite. Det blev kräftor, ost, vin, nörda KENT, dans och oerhört mycket skratt. Precis vad som piggade upp oss efter de två dagarnas fruktansvärda händelser.

Nu ska bara vardagen fortsätta. En vardag utan pappa!

Pappa, du fattas mig!!! Så jävla mycket!!!

Uppladdning inför begravning

Hur gör man det egentligen?! Kan man det? Ingen aning. Hur som helst så har vi ägnat dagen åt att packa, för imorgon bär det av till Jämtland igen. Vi åker direkt efter jobbet imorgon, hämtar upp dottern på Arlanda (hon är hos farmor och farfar i Luleå) och tuffar vidare mot Jämtland. Kommer väl fram (i den bästa av världar) runt midnatt. Sedan några timmars sömn innan det är dags att gå upp och förbereda sig inför den jobbigaste dagen i mitt liv. Det lär bli några glas vin på kvällen gissar vi ... Usch! Vill inte, men samtidigt skönt att få ett avslut och ett ordentligt avsked på ett sätt som känns bra.

Fredag åker maken hem med barnen eftersom dottern ska flyga tillbaka till Luleå på lördag morgon, men jag stannar till söndag. Vi måste hinna bli klar med pappas lägenhet och lämna in nycklarna.

Åh, giv mig styrka att klara av begravningen utan att bryta samman!!