Hemma efter en långhelg i Jämtland

Nu är det över. Pappa ligger i jorden och sover sin eviga sömn, och jag har gråtit ögonen röda i djupaste förtvivlan. Insikten över vad som hänt börjar komma över en mer och mer. I små ögonblick i vardagen kan man komma på att han inte finns mer. Idag ringde det i telefonen, och för en bråkdel av en sekund tänkte jag att det kanske var pappa. Men det är det ju inte mer. Aldrig mer.

Begravningen var verkligen fin. Den var så personlig och så känslosam, men innehöll ändå ett stänk av humor, för det tror vi att han skulle ha velat. Han var en humoristisk person som alltid hade en berättelse på lager och gillade att skoja till det lite. Så jag tror att han satt där någonstans i ett hörn och log för sig själv, och njöt av vad han såg och hörde.

Syster hade skrivit en dikt, och dottern hade skrivit en dikt i sin blogg till morfar. De lästes upp. Dessutom hade vi lite andra dikter och massor av jazzmusik som han gillade. Han var en stor älskare av choklad, och därmed präglades fikat efteråt av choklad. Chokladkakor, chokladtårta, chokladpraliner ... Han skulle ha älskat att få vara med på sin egen begravning.

När ceremonin och fikat var över tog vi med oss lite praliner för att lägga på hans kista i graven som han skulle ha som "färdkost" till var han nu än tar vägen. Till vår stora förvåning så hade de redan hunnit fylla igen graven med jord under tiden vi fikade. Då fick vi lägga pralinerna ovanpå jorden istället. Folk som går förbi måste undra varför i allsin dar det ligger chokladpraliner på graven. ;) De skulle bara ha vetat. Mr Chocolate-lover ligger här! Så klart han måste ha med sig lite gottigottgott!

Fredagen åkte maken hem med barnen (dottern skulle tillbaka till Luleå där hon är hos sin farmor och farfar just nu), men jag stannade kvar för att städa ur lägenheten. Det kändes så oerhört tungt att låsa igen lägenheten för sista gången. Det var så definitivt. Han kommer aldrig mer igen, och nu är hela hans liv borta som han levde i den lägenheten. Borta. Gone. Tomt ...

Tur att syster och hennes sambo bjudit in lite folk på kräftskiva under helgen. Det behövdes att få skingra tankarna lite. Det blev kräftor, ost, vin, nörda KENT, dans och oerhört mycket skratt. Precis vad som piggade upp oss efter de två dagarnas fruktansvärda händelser.

Nu ska bara vardagen fortsätta. En vardag utan pappa!

Pappa, du fattas mig!!! Så jävla mycket!!!