Man tycker att man börjar se slutet på redigeringen och känna: JA, nu är det snart klart. MEN! Då kommer man förstås på att det är saker jag ska ändra i manuset för att få det ännu bättre. Nu vet jag ett helt stycke som jag kommer att ta bort på bra många sidor (som jag i och för sig har varit tveksam till länge på om det funkar eller inte), och i stället kommer jag att skriva om en lite annan sak som jag funderat på ett tag. Allt för att maxa manuset och ge det en större chans att bli läst av förlaget och i slutändan utgivet.
Jag trodde att 390 sidor var det slutgiltiga sidantalet i min berättelse...? Men det blir det nog inte. Kan bli mer, kan bli mindre beroende på hur mycket plats den nya "intrigen" tar. Förmodligen mer med tanke på vad jag vill ha med. Men när hittar man sin gräns för hur mycket man ska ändra och redigera? Man kan ju hålla på och peta i små detaljer i all evighet för man tycker att det blir bättre om jag skriver si istället för så, och då får man aldrig ändan ur vagnen. Det är det som är ett stort problem, att säga STOPP, nu räcker det. Nu är det så bra det kan bli och nu är det dags att skicka in. Jag är inte riktigt där än. Jag trodde att slutet var nära, men när jag nu kom på en mycket bättre vändning så måste jag göra om. Som man brukar säga: Gör om, gör rätt!
Bäst att sätta igång så jag når upp till mina 23 minuter om dagen idag.
Todeloo!
2 kommentarer:
Oj vad jag känner igen mig! Och då tror jag ändå att du har kommit en bra bit längre än mig.
Det är ju det som är så retligt. Jag var nästan klar med sista redigeringen när man kommer på att man ska ändra lite större saker i handlingen. Men men... Allt för att det ska bli bra. :)
Skicka en kommentar