Vikt-igt

Jodå, det går bra med mitt nya liv. Jag har gått ner 4 kg hittills (de kg jag gick upp i somras pga all glass...), och nu är det bara resten kvar. Ähum...

Idag är det måndag, och det är min egen dag då jag gör det jag vill. Jag är ensam hemma och njuter för fullt. Lite jobb blir det ju också förstås, men framför allt ska måndagar ägnas åt bara mig själv. Idag ska jag köra lite mer Zumba på kinecten och efter lunch ska jag iväg och köpa ett kort på friskis. Jag behöver, och vill, verkligen komma igång att träna så jag mår bättre och går ner lite till i vikt.

Min vikt är ohälsosamt hög, och ibland tänker jag på att jag inte är någon ungdom längre. Min pappa fick sin första hjärtinfarkt innan han fyllt 50, och eftersom det finns en stor ärftlighet i hjärt- kärlsjukdomar känner jag att hjärtinfarkten lurar runt hörnet om jag inte gör något. Dessutom är jag med största sannolikhet i klimakteriet redan (mamma var också tidig) och jag läste att man klarar sig lindrigare undan från symtomen om man för ett hälsosamt liv. Det var liksom spiken i kistan för mig. När jag läste det för några veckor sedan, då bestämde jag mig. Nu eller aldrig. Mitt liv är ändligt, och jag vill gärna leva så länge som jag kan utan några krämpor. Därför måste jag ta tag i det här med vikten nu. Jag kommer förmodligen stöta på hinder på vägen och ge upp då och då för att sedan hitta tillbaka igen, men jag tror att jag har hittat den rätta motivationen för att äta bättre och träna mer.

Men igår trillade jag dit och jag tillät mig att göra det. Jag gjorde en GI-äppelpaj (det var ju bra och himla god blev den), men jag tog lite vaniljglass till. Positivt är att jag tog mycket mindre än jag brukar ta, bara en liten klick.

Hurra vad jag är bra.

Nu: Zumba!