Angående förra inlägget; att tänka positivt.

Åsa skriver i sin blogg idag att man inte ska slänga skit på sig själv, utan klappa sig själv på kinden. Det var en direktträff i magen på mig. Jag kände verkligen att den visste var den tog. Jag är lite negativ just nu, och det beror nog på att eftersom så många förlag refuserat mitt manus så känns det som om det är dåligt och jag tror därmed att jag inte kan skriva intressant och fängslande. Correction; inte tillräckligt intressant och fängslande. Jag försöker dock intala mig själv att jag bara har otur. Fel person som läser manuset vid fel tidpunkt och därmed refuseras det. Ibland går det att övertyga mig om det, ibland inte.

Jag måste däremot påminna mig själv om att jag faktiskt har skrivit ett helt manus! Det är ju inte fy skam. Jag har till och med skrivit klart två manus. Ännu bättre. Det är inte alla som kommer så långt, så jag måste tänka positivt. Jag ska bli bättre på att se fördelarna i mitt skrivande i stället för att se det som är negativt och tråkigt.

Jag ska också försöka visualisera min dröm lite oftare och tänka på att utan drömmar har vi inget väldigt lite att leva för. Drömmarna gör att vi utvecklas, tänker jag. För jag vill ju gärna få min bok utgiven, och eftersom jag har det som min högsta dröm i livet, då försöker jag lära jag mig massor. Jag lär mig om hur man skriver manus, skriver följebrev och jag stalkar förlag och utgivna författares bloggar, utsvulten på tips som utvecklar mig och mitt skrivande. Utan drömmar dör man.

Nu ska jag drömma vidare och redigera ett par rader till.