Precis nu för 2 år sedan fick mamma sin dödsdom med mig bredvid henne. Jag blev inringd från min praktik för att vara med när läkaren meddelade domen, och jag anade innan vad han skulle säga. Föga anade jag dock att mamma skulle dö bara två dagar senare. Hon gav nog upp tror jag när hon fick veta att hon hade cancer och inte hade långt kvar.
Två år går fort, men smärtan är ibland outhärdlig och sorgen klöser i mig så jag blöder inombords.
Mamma, du fattas mig så enormt trots våra olikheter och duster.
Blomman är till minne av dig mamma. Minns du den? Det gör jag och varje gång jag ser den tänker jag på dig.
5 kommentarer:
Tänker på dig.
Kram
Så otroligt sorgligt. Tänker på dig Nina.
Vad fint!
Vad vackert. Jag känner med dig.
En fin blomma! Två år är inte så lång tid, men länge ändå, att vara utan någon. Kram!
Skicka en kommentar