lördag 30 juni 2012

Parallellskriver

Jag skriver på mitt 1700-talsmanus för brinnande livet (1455 ord idag), men samtidigt har jag skakat liv i mitt gamla ungdomsfantasymanus. Satt och läste början på det idag och skapade ett nytt dokument där jag ska skriva om det. Början är jättetrist och jag har kommit på en helt annan början som är mer spännande. Det är så roligt att få lära känna mina karaktärer igen, men jag hittar så mycket i det manuset som inte håller, så jag måste ändra massor. Bland annat ska jag ändra plats och namn på personerna eftersom jag inser att det inte fungerar särskilt bra med den plats och de namn jag valde först. Nu ska jag fundera ut nya namn till mina personer. Inte helt enkelt, men det brukar alltid komma till en som en blixt från klar himmel.

Hur gör ni när ni namnger era karaktärer? Funderar ni ett tag, kollar i almanackor eller kommer namnen bara till er sådär hux flux?

6 kommentarer:

Kati sa...

I mitt fall finns namnen där från början, jag brukar sällan vilja eller behöva ändra på dem. Känner igen MIG i känslan att ta upp ett gammalt manus o hitta massor av saker som måste förbättras. Det brukar hända MIG bara ett par månader efter att jag skickat in det... ;)

Edgrenskan sa...

Namnen brukar dyka upp spontant i huvudet. Annars brukar jag bläddra i böcker, titta o spåna på vad so kan passa.

Skrivarvisionären Ebba sa...

Så härligt att se att du så snart du varvat ner är den där skrivande Nina som du innerst inne är ...

Namn - ja, det är en rolig bit. Oftast vill jag att huvudkaraktärens namn ska stå för något speciellt - inte för att andra sedan tänker på det - men det viktiga är att namnet betyder något för mig själv.
Ibland ändrar jag ju förstår under skrivandets gång ... det liksom hör till för mig och känns helt logiskt.

Kram

Ninas skrivarlya sa...

Kati: Haha. Ja, nu hade jag som tur är inte skickat in manuset ännu, eftersom det inte är klart. Men jag ska verkligen göra det när det är färdigt, för jag gillar storyn. :)

Edgrenskan; Oftast brukar det göra så för mig med (dyka upp spontant), men inte den här gången. Nu får jag fundera ett varv till eftersom namnen inte riktigt håller känner jag.

Ebba: Ja, det är så härligt att få dyka ner i manusen igen och bara skriva, skriva, skriva.

Jag brukar oftast hålla mig till namnen jag kommit på, men den här gången måste jag ändra eftersom de känns så fel.

Kram

carolastromstedt sa...

Om det är svenska namn kommer de natruligt och snabbt men i mitt manus behövde jag flera utländska namn och då ville jag att de skulle vara autentiska till det landet. Då googlade jag fram en sida som listar namn från alla världens hörn.
Här är länken om du skulle vilja söka där:
http://www.fornamn.se/

Ninas skrivarlya sa...

Tack Carola för länken. Den kommer att sparas i min "länk-mapp". :)