torsdag 28 juni 2012

Hur mycket har jag kvar?

Det undrade Lovable/Helena i en kommentar på det här inlägget. Det var faktiskt en bra fråga. Jag skriver ofta bara rakt av utan att tänka allt för mycket på slutet. Jag bara "följer med". Självklart vet jag hur det ska sluta och jag vet (oftast) hur vägen dit ska se ut. Men ofta så bjuder mina karaktärer på lite andra resor och händelser än jag tänkt från början, så jag vet inte till hundra procent hur resan mot slutet ska se ut.

Jag har nu skrivit lite drygt 200 sidor, och grovt uppskattat har jag kanske ca 75-100 sidor kvar, lite beroende på vad som händer under tiden.

Jag hade ju tänkt att jag skulle hinna skriva klart manuset innan sommarlovet är slut. HA. HA. HA. Om jag har 100 sidor kvar att skriva och det återstår ca 50 dagar av sommarlovet så innebär det 2 sidor om dagen. Det skulle kunna funka om jag inte vore på resande fot väldigt mycket i juli. Nåja. Jag gör det jag hinner och förhoppningsvis hinner jag. Jag får väl jobba lite hårdare innan vi åker iväg så jag kompenserar min bortavaro från datorn och manuset i juli.

Bäst att sätta igång nu då i stället för att sitta här och blogga... Marsch pannkaka!
Oj vad sugen jag blev på pannkakor nu. Får nog bli det till middag idag...
Men sluta svamla om pannkakor nu. Tillbaka till manuset!
Ja, jag ska...


Jag är fortfarande sugen på pannkakor.........

6 kommentarer:

nillas liv på pinnen sa...

Jag skriver en halv sida per dag, på ett ungefär. De dagar jag skriver. Men i slutet av nästa sommar, kanske.

@nettes lilla blå sa...

Men vad härligt det låter...du är ju snart i mål , vännen.

Lycka till med manuset nu.

Kramar ♥

Lovable sa...

Vad härligt att känna att slutet närmar sig Nina! Jag tycker du är kalasduktigt och jag hopper verkligen att det blev massor av pancakes för din del! Keep up the good work och håll oss informerade! Kramar Helena

Ninas skrivarlya sa...

Nilla: En halv sida är bättre än ingenting. Varje halv sida är ju en halv sida närmare slutet. :)

Anette: Tack fina du! <3
Kram

Lovable: Ja, det känns härligt faktiskt att börja se en ände i tunneln.

Det blir nog pannkakor till lunch nu tror jag. mums! :)

Kram

Perny sa...

Jag är likadan. Visst vet man hur det ska sluta men vägen dit kan ta sig de mest lustiga svängar. En bistory blev femtio sidor och fick en större betydelse än jag trodde från början. Det är roligare att skriva så, man blir så ofta överraskad.

Jag försöker få till en sida om dagen, om jag inte har en riktig skrivarrajd och avverkar fler för att jag kan :)

Lycka till, ska bli kul när det väl är färdigt.

carolastromstedt sa...

Jag jobbar som du mot slutet. jag har ett hum om hur det ska sluta men det är alltid en överraskning vad karaktärerna hittar på under vägen. Det är det som är så kul med att skriva. När man avslutar ett kapitel är man lika förvånad varje gång vad karaktärerna hittar på. Det är en av de stora nöjena med att skriva.