Just nu skriver jag till en scen, där min hjältinna verkligen visar sig från sin mest uppnosiga sida. Nu pratar vi 1350-tal, och på den tiden hade kvinnan inte mycket att säga till om. Detta stoppar dock inte min hjältinna. Hon diskuterar gärna kvinnans rättigheter med den tidens trångsynta män, och kämpar för att hon ska kunna få ta del av det hon förvägras som kvinna.
Tyvärr finns den här trenden även i våra dagar. Kanske inte så mycket i Sverige, men tänk alla länder där kvinnor förvägras undervisning, adekvat vård och kärlek för att man är född med "fel" kön. En horribel tanke som i vårt upplysta och jämställda samhälle borde vara mer belyst. Som tur är finns det hopp. Det finns alltid hopp, det överger oss aldrig och vi får aldrig ge upp hoppet att kvinnorna ska få det bättre.
Nåja, nu ska jag inte ge mig in i den diskussionen utan det handlade om mina ord. Orden som läggs på varandra och blir en härlig enhet i mitt manus. En enhet som förklarar, berättar, berör. Det är härligt med ord, att få testa dem mot varandra och i ett sammanhang. Funkar de, funkar de inte? Just nu skulle jag faktiskt vilja ha en testläsare som kunde bedöma manuset och se om det håller, eller om jag är ute och svävar för mycket. Suck. Ibland önskar jag att det fanns ett "facit" på hur man ska skriva...
Nu svävar jag ut igen... Tur jag har bloggen att svamla på i så jag inte svamlar i manuset. Hrrm...
2 kommentarer:
Oj, det måste verkligen vara en utmaning!!! jag visste inte ens att det FANNS kvinnorättskämpar så tidigt som på 1300-talet. :o Man lär sig något nytt varje dag :) Vilka är dina favoriter när det gäller historiska (helst romantiska) romaner från säg 17-1800talen? jag börjar bli sugen på att läsa den typen av romaner igen.
Katarina: Det fanns det säkert inte heller, men i fantasins värld är allt möjligt. ;) Jane Austen är ju förstås ett "måste" att läsa. Hm... annars kommer min trötta hjärna inte på något mer just nu... Får återkomma. :)
Skicka en kommentar