tisdag 14 december 2010

Jag måste vara knäpp...

Jag sitter här och bara väntar ivrigt på att sista förlaget ska höra av sig med sin refusering. För en refusering kommer det att bli, jag är trots allt realistisk (även om hoppet inom mig inte helt har dött ut). Nu har det gått 3 månader sedan jag skickade manuset, och just det här förlaget skriver på sin sida att det tar ca 3 månader innan de hör av sig, och nu är den gränsen snart nådd.

Men varför vill jag att refuseringen ska komma? Det verkar ju konstigt om man vill att det ska komma en refusering istället för en förfrågan om utgivning. Ok, jag måste erkänna att visst VILL jag helst ha en utgivning, men jag är inte dummare än att jag fattar att it ain´t gonna happen! Inte på det förlaget i alla fall. Jag tror att jag vill ha svaret nu för att kunna gå till steg 2, vilket är att skicka in igen till nya förlag som jag har sett ut. Har ett tryckt exemplar här hemma som väntar på att skickas in, plus att jag ska maila några förlag också.

Snart är terminen över och då ska jag skriva för brinnande livet (hur mycket man nu hinner i jultider med en fyraåring hemma...). I alla fall ska jag göra klar mina bilderboksmanus och få in dem. Det är steg 1.

Så, favvoförlaget, kom igen nu! Meddela mig någon gång så jag kan gå vidare!

4 kommentarer:

Anneli Stålberg sa...

Nej, nej, nej, du tänker fel! Vänta istället på det där efterlängtade telefonsamtalet :)

www.malinrocaahlgren.com sa...

Inte vänta. Bara gör allting samtidigt. Lev och gå vidare. Inte haka upp sig på en grej. Det är mina tips för att orka psykiskt i den här världen. ;)

Ninas skrivarlya sa...

Anneli: Realisten i mig tänker bara: It ain't gonna happen anyway, därför tänker jag så här. :)

Malin: Ja kanske man skulle slå slag i saken och skicka in ändå... Du har helt rätt, vad väntar jag på egentligen?!

Annelie sa...

Jag håller med Malin: skicka in till så många du kan på en gång. Vad är det värsta som kan hända? Att du får två förlag på kroken... Oj, vad jobbigt :-)