Livet rullar på i sina gamla vanliga banor igen, trots att jag har mitt trauma som lurar i bakgrunden och pockar på ibland.
Men förutom det så är livet rätt inrutat och trist just nu. Jag pluggar och har min familj att värna om, men nu är det snart jul och DET ser jag fram emot. Att få umgås med min familj, min syster och hennes familj och bara mysa ihop, det är livsglädje det. Men för övrigt?! Jag har inget roligt som händer (typ en utgivning) utan jag har bara en termins plugg kvar att "se fram emot". Vi har sagt att när mammas lägenhet är såld och allt är klart med bouppteckningarna efter mamma och pappa, då ska vi åka utomlands någonstans. Men när man inget vet så känns det avlägset och ouppnåeligt.
Nehepp, nu ska jag sluta mala om min trista tillvaro och istället försöka bli klar med min monsteruppgift så jag istället kan njuta av jullovet från och med nästa vecka.
Men först: kaffe.
11 kommentarer:
Känner igen känslan. Det är nog mörkret som gör tristessen - det går över. Snart, hoppas jag!
stort och smått: Ja det hoppas jag verkligen. Gillar inte mörkret. Alls.
Vad gör du åt det gamla traumat då?
Känner med igen känslan. Men ställer samma fråga som Åsa.
Tänk ändå på resan som ska bli av även om du inte vet när.
kramkram
Åsa: Traumat är inte så gammalt, det är från i somras/höstas. Vad jag gör? Jag pratar och jag gråter. Gråter, gråter, gråter. Det lättar smärtan, sorgen och saknaden för ett tag i alla fall. Tack och lov blir det längre och längre mellan gråtattackerna, och nu kanske de kommer bara någon gång i veckan då jag blir påmind om mamma eller pappa på något sätt. Men jag försöker se framåt, och nu har nyorienteringsfasen börjat för mig. Ett liv utan mamma och pappa...
Cattis: Jo jag har det som mål att vi SKA iväg och göra något trevligt med familjen eftersom semestern i somras gick åt till pappas död; inte mycket semester där inte.
Tack för att du pushar mina tankar i positiv riktning.
Kramis!!
Då förstår jag. Tack för att du är modig och delar med dig.
Kram Åsa
När jag är i en svacka, oavsett hur djup den är, brukar jag tänka att jag hittills alltid tagit mig ur svårigheter. Det brukar kännas som en tröst. Sedan kommer ibland en välkommen förändring när man som minst väntar det.
Jag håller i alla fall alla tummar jag kan för utgivning. :)
Jag hoppas att det känns bättre för dig snart. Du verkar ha många omkring dig som vill dig allt gott, säg om du är trött och ledsen så tar de säkert hand om dig.
Jag skickar en cyberkram :)
Nämen usch? :( Gumman. Vad det än är som hänt så KRAM
Usch ja, ibland vill man bara vidare till något nytt, men man kan aldrig springa ifrån något det måste alltid vara till något man ska :)
Kram!
Skicka en kommentar