När man skriver sitt råmanus så ska man bara sitta och skriva på. Skriva, skriva, skriva. Gå inte tillbaka och ändra och pilla utan det ska göras sedan, annars förstörs flödet och inspirationen hakar upp sig lite.
Häpp! Där har vi ett problem hos mig. Jag är perfektionist ut i fingerspetsarna och jag har svårt att se de där vågiga röda strecken under felstavade ord på skärmen utan att känna att jag måste åtgärda dem direkt. Jag måste alltså direkt gå tillbaka och ändra orden. Ibland är jag så petig att jag måste läsa om ett stycke i taget för att direkt åtgärda om jag ser att jag skrivit fel eller att något inte stämmer. Bra kanhända, men samtidigt så blir det så att jag har svårt att komma någon vart. Jag brukar ofta skriva ut råmanuset och redigera under tiden jag skriver. Detta för att jag vill ha ett bra manus att jobba med under tiden, så om jag behöver gå tillbaka så vill jag se hur saker och ting hängde ihop egentligen och vad hette den personen och vad var det för årstid och så vidare.
Synops?! Hrrm... Jag lär mig. Till mitt manus "Prövningar" så hade jag inget synops. Jag hade bara ett papper där jag kluddade ner anteckningar varvat med historiska fakta. Passar dåligt ihop med perfektionisten i mig va´? Men hey, det var ju min första bok, what did you expect?Rom byggdes inte på en dag. Numera har jag förstått vikten av struktur och - faktiskt - ett synops.
Hittade ett kul tips här på hur man ska skriva ett synops. Diana Gabaldon använder sig av "the comic book method", dvs att skriva synopset som en "serie", med olika "rutor". Hm. Spännande tanke. Kanske jag ska testa det någon gång.
7 kommentarer:
Så som du beskriver dig själv sådan är jag också. Jag petar i texten hela tiden i stället för att bara skriva på! Det där röda under vissa ord försvinner ju inte...
Det är nog därför jag aldrig kommer någon vart i min text.
Visst är det frustrerande! Jag vill, men så ser jag de där retliga orden och då måste jag backa och ändra. Sedan sitter jag där och trummar med fingrarna och funderar på vad det var jag ville ha sagt egentligen för flödet försvann! Suck!
För mig går det jättebra att bara skriva på eftersom jag inte alls kan jobba efter ett synopsis. För mig fungerar det bara med fritt flöde och en berättelse som uppenbarar sig efterhand som jag skriver. Jag tror att man fungerar olika. En del behöver ha hela historien i ett synopsis framför sig och en del fabulerar ohämmat efterhand. Jag tillhör den senare :)
Jag är exakt likadan när jag skriver. Måste alltid gå tillbaka och puttinutta mig över de understrukna orden.
Hittade något mer jag vill ha i julklapp :D
http://nelly.com/se/kl%C3%A4der-f%C3%B6r-kvinnor/nelly-shoes-427/rimini-427404-14/
/Hoggelina.blogg.se ;)
Anneli: Ja det är tur man är olika. Det gäller ju att man hittar det sätt som funkar bäst för en själv, och jag kollar runt lite efter nya tips. Man får prova sig fram helt enkelt till en metod som funkar för just mig.
Hoggelina: Ja visst är det jobbigt. :)
Jag hade det problemet jag med, eller ja, jag har väl det problemet. Jag har ännu inte brutit detta mönster mer än med det arbete jag har just nu. Jag har fastnat i min egen text för den varit för dålig och gått tillbaka och krånglat och pillat och tillslut tröttnat. Nu tvingar jag mig själv att gå framåt och det har gått så mycket bättre.
jag kände väldigt väl igen mig i dig och jag har ännu inte kommit så långt att jag kan bevisa att jag kommer klara det genom att inte gå tillbaka, men jag vet i alla fall att jag hittills aldrig kommit till the end genom att fastna i rättningen innan råmanuset är klart.
Ett tips, man kan ju ta bort rättningen i programmet under skrivningen, då ser du inte det röda, sen när du är klar så kan du sätta på rättningen igen så du ser var felen ligger när du väl ska rätta.
Lycka till!
Perny: Det var ett jättebra tips att ta bort rättningen. Det har jag inte ens tänkt på, men det ska jag testa. Tack! :)
Skicka en kommentar