lördag 6 november 2010

Carpe diem

Ta vara på dagen, för den kommer inte tillbaka. Ta vara på livet för det är ingen generalrepetition, utan föreställningen är nu. Klyschorna kan staplas på varandra i all oändlighet. Men hur det än är så måste man ändå se bakom det klyschiga och förstå vad som sägs. Livet är ingen generalrepetition, utan föreställningen är just nu. Ja så är det faktiskt. Vi har ett liv och det ska vi ta hand om så bra vi kan. Jag vill inte ligga på min dödsbädd och tänka på vad jag hade kunnat göra och ångra det.

Jag vill försöka ta vara på nuet och leva livet fullt ut. Jag har bara ångat på i full fart och tänkt att allt ska nog ordna sig till slut. Men i och med att jag alltför tidigt blev föräldralös så har jag insett att jag måste gå vidare och leva mitt liv i nuet. Vem vet vad som väntar bortom nästa krök? Jag kan bli hastigt sjuk, eller bli påkörd. Ingen vet. Jag kan också leva tills jag är nittio år. Jag har ingen aning. Tur att man inte vet, fast ibland skulle det vara praktiskt att veta så man tar ännu mer vara på dagarna om man skulle veta att man inte har långt kvar.

Jag började i våras att äta strikt LCHF-kost (low carb high fat, dvs skära ner rejält på kolhydrater och äta mycket fett). Min mage mådde toppen av den maten, men jag började sakna allt för mycket av det goda i livet. Nu har vi mer och mer övergått till GI mat istället. Då kan jag äta det jag tycker är gott. Dock försöker vi ändå dra ner på kolhydrater för att vi tror att det är bra för kroppen att utesluta så mycket som möjligt. Sedan vore det ju trist om man inte fick unna sig någonting gott, så det gör vi. Men inte så mycket och så ofta som förut.

Det gäller även mitt yrkesverksamma liv. Jag ska verkligen försöka satsa på min dröm (en av dem) när jag blir klar lärare. Och det är inte att jobba i skolan... Jag ska bli egenföretagare med en butik med saker som jag tycker om. Det blir mycket jobb, visst, men jag gör det för min egen skull så jag ska känna att jag gjort något för mig.

Nu ska jag ta tag i skrivandet igen (alltså det roliga skrivandet; författandet, inte uppsatserna...) för att det är ytterligare en av mina drömmar som jag verkligen ska kämpa för.

5 kommentarer:

stort och smått sa...

Tänkvärt. Vi fnyser ibland åt klyschorna men det är ju ändå så att det ligger sanning i dem! Att fånga dagen tex. Man vet aldrig vad som händer härnäst, eller hur länge man får ha sina nära och kära omkring sig!
Varför är det så svårt att fatta???

Annelie sa...

Jag läser ju också till lärare utan att drömma om ett arbetsliv i skolan. Lite konstigt kan man tycka. I januari är jag fri att göra vad jag vill. Skaffa lärarjobb eller satsa på min passion, det är frågan... Hur tänker du - ska du jobba som lärare en tid eller satsa direkt på drömmen när du är färdig med dina studier?

Ninas skrivarlya sa...

Stort och smått: Nej det är just det. Jag kunde inte heller förstå förrän det ofattbara hände mig heller. ska det verkligen behövas sådana här käftsmällar för att man ska fatta?!

Annelie: Jaså, vad spännande (eller vad man ska säga) att du inte heller satsar på en karriär som lärare trots studier.

Jag vet inte riktigt hur jag ska göra med lärarjobb kontra drömmen. Jag får se den dagen jag är klar (maj/juni nästa år). Men jag vill gärna följa min dröm så jag tror att det blir den som får styra. :) Hur tänker du själv?

Tina sa...

Klokt och väldigt sant.
Med hjälp av lärarexamen, kan du få någonting som ändå är i linje med din dröm? Är det det egna företagandet eller skrivandet som är drömmen? Eller både ock? Kanske jobba med skriv-studiecirklar inom egna företaget? Allt-i-ett så att säga :-)

Annelie sa...

Troligtvis kommer jag att försöka hitta ett deltidsjobb och fortsätta med frilansandet på all övrig tid. Jag tror att min kreativitet mår bra under tidspress, så risken är att det skulle bli mindre gjort om jag hade för mycket tid att skriva...