fredag 26 november 2010

Min son: en lucia


Snart är det luciafirande på sonens dagis och då har vi börjat undra vad han vill vara under deras framträdande. Först ville han vara tomte, men sedan när man börjat diskutera saken även på dagis så har han bestämt sig att han vill "ha ljus i håret" => lucia. Oh well... Ur ett genusperspektiv så är det väl helt ok. Han får väl ha ljus i håret när han är 4 år. Jag kanske (obs kanske) protesterar när han är 14 och vill ha ljus i håret på klassens luciatåg... Då får jag väl försöka övertyga honom att han är ett ljushuvud ändå, även utan luciakrona.

Därmed är det då dags att gå och hämta honom på dagis och bege sig till Farsta C för att inhandla nödvändiga accessoarer till nyligen nämnda event.

4 kommentarer:

Annika sa...

Du har en innovativt tänkande gosse. :)

Åsa Hellberg sa...

Då missade vi precis varandra:)

Perny sa...

Klart grabben ska vara lucia! Det är nästan alltid ett gäng pojkar som är lucior på dagis tycker jag, och varför inte. Ju senare de tvingas in i våra snäva genusramar ju större är chansen att de luckras upp en aning till nästa generation.

Ninas skrivarlya sa...

Annika: Jo jag har ju det. ;)

Åsa: Nejmen?! Vad synd!

Perny: Ja exakt. Man kan ju hoppas det i alla fall. :)