Fru duktig

Jag har bestämt mig för att börja mitt nya liv. Igår var jag ute och promenerade efter dagis, samma idag. Dessutom har jag tränat på crosstrainern i 20 min och 10 min styrka. Kände mig så himla duktig och tänkte att när jag ändå är hemma så mycket så kan jag passa på att träna. Har ju crosstrainern som står som ett dåligt samvete i vardagsrummet och då måste jag liksom träna... Pust och stånk.

Sommarkänsla

Vill inte att sommaren ska vara slut än... Även om jag tycker om hösten också med sin klara, krispiga luft som omväxling till den kvava luften vi haft på sistone, så vill jag ändå leva kvar i sommarkänslan ett tag till. Tog just den här bilden på min härligt doftande kaprifol.

Bästa flugfångaren

Vinäger och en droppe diskmedel... Överlägset bäst i test!

Känd eller erkänd?

Vad är viktigast för en författare - att få sälja många böcker eller få nobelpriset? Jag tror majoriteten väljer alternativ 1; att få sälja många böcker. Jag måste erkänna att det är en av drivkrafterna för mig; att bli känd och få sälja många böcker. Så klart skulle det vara roligt om herr Engdahl & co på Svenska Akademien skulle uppskatta min bok och tycka att den vore värd ett nobelpris, men jag är inte dummare än att jag fattar att it ain't gonna happen! Så då blir det alternativ 1. Som inte är så dumt det heller. Bäst vore ju förstås att kunna kombinera dem, men måste jag välja så blir det alt. 1. Jag vill att så många som möjligt ska läsa min bok (och förstås tycka om den också), inte få en massa fina priser.

Och hur är det med pengar? Är det viktigt? Nja, både och skulle jag säga. Naturligtvis vill jag att mitt hårda jobb med manuset ska rendera i en himlans massa pengar som lön för mödan. För möda har det verkligen varit! Jag menar, vilken författare vill inte tjäna pengar på sitt jobb?! Det är väl som med vilket yrke som helst egentligen; man vill ju ha betalt för det jobb man utför. Det här är ju ett jobb det med. Än så länge oavlönat och väldigt ideellt, men förhoppningsvis ska det bli ändring på det. Jag vill kunna ha det ekonomiska utrymmet att ge mina barn (och mig själv) de upplevelser de inte har kunnat få pga pengabrist. Det ska jag inte hymla med att jag vill tjäna pengar och bli rik. Snuskigt rik till och med. Men det kommer jag aldrig att bli heller, jag är glad bara jag får sälja lite grann så jag får några extra slantar.

Men det viktigaste för mig är egentligen att skriva något som kan ge någon en läsupplevelse, att någon gillar det jag berättar. Kan jag dessutom lyckas få en studieless, läsovan tonåring att läsa min bok och bli inspirerad till fortsatt läsande så är mitt mål uppfyllt. Oavsett om den personen har själv köpt boken, lånat den eller stulit den för ändamålet, så är det viktigaste att de läser. Barn och ungdomar läser alldeles för lite böcker idag (upplever jag), så kan jag hjälpa till att ändra bara en enda person så är jag glad.

Jag vet att det är lite hybrisvarning på det här inlägget, men det är inget fel med att få drömma eller hur?!

Hur tänker ni, alla andra författarwannabes?

Jag fick en bloggaward!!

Tusen tack Anneli (http://tryingtofollowmydreams.blogspot.com) för Awarden! Min första award i bloggvärlden! :)

Regler:

Som Awardvinnare ska du kopiera in Awardbilden i din blogg, för att visa att du har fått den.
Tacka och länka tillbaka till den du fick Awarden av.
När man får den så ska man skriva 7 intressanta saker om sig själv
och sedan ge awarden till 7 andra bloggare
(Skriv till dem att de fått award).


Oj vad svårt att skriva 7 saker om sig själv. Men here goes.

1) Jag har periodvis "bott" i södra Spanien. Vi hade hus där förut, och än idag kan magen knyta ihop sig av längtan när jag hör spansk musik på radion...

2) Jag älskar att handarbeta i allmänhet och brodera i synnerhet. Vilken avkoppling!

3) Jag har spelat piano sedan jag var 10 år, och fastän jag spelar hellre än bra så händer det att tangenterna får sig en omgång då och då.

4) När jag var åtta-nio år någonting så var jag i ett badhus med mina kusiner. De var yngre än mig och träningssimmade så de var jätteduktiga. Jag däremot var urusel på att simma, men ville förstås inte visa inför dem att jag var sämre eftersom jag var äldre. Vi simmade ut på det djupa och jag fick panik när jag såg på bassängkanten hur djupt det var. Jag blev paralyserad och sjönk som en sten till botten. Som tur var simmade min morbror bakom så han såg vad som hände och fick upp mig efter en liten stund. Efter den händelsen är jag livrädd för att simma där jag inte bottnar, och jag får panik när jag ser filmer med människor som hamnar i drunkningssituationer. Men jag förstår de som säger att drunkningsdöden är den vackraste döden...

5) Jag var mobbad i nästan hela min skoltid, och det har satt sina spår. Men jag försöker övervinna dem och jag är på väg att lyckas.

6) Jag älskar språk och gick därför Humanistisk linje i gymnasiet. Läste förutom sv/eng dessutom franska, spanska och latin. Av min latinlärare lärde vi oss även lite grekiska och ryska. Tyska lärde jag mig senare, och jag hade en kille från Belgien i många år och av honom lärde jag mig att skapligt förstå Flamländska. Dock är de flesta språken ganska inaktiva just nu tyvärr...

7) Har svart bälte i att njuta av livets goda. Där ryms såväl ett glas gott vin till helgens middag, som goda chokladpraliner.

Jag vill ge denna award till följande underbara bloggare:

http://bokplantan.wordpress.com/

http://authorwannabe.blogg.se/

http://hoggelina.blogg.se/

http://attskrivaenbok.blogspot.com/

http://tina-journeyoflife.blogspot.com/

http://juniphe.wordpress.com/

http://kaizabloggen.wordpress.com/

Jag - en stalker

Här i Enskede där jag bor finns många kändisar som också slagit ner sina bopålar. Vilket leder till att den patologiskt nyfikna jag självklart måste kolla in hur de bor. Linda Bengtzing bodde här i närheten men flyttade nyligen (exmaken tänkte köpa deras hus...), Annika Duckmark (hon som leder Lotto) bor på granngatan här... För att nämna några exempel. Idag gick jag en promenad efter jag lämnat sonen på dagis och som av en händelse så gick jag förbi Camilla Läckbergs hus. Hon bor bara 10 min långsam promenad från dagis... :)

Men nu kanske jag ska ta och göra något vettigt med mitt liv. Plugga t ex...

Redigerar vidare...

Ja, som synes så jobbar jag hårt på att bli klar med manuset. Vill ha det klart för inskickning nu så jag kan koncentrera mig på skolan...

Nytt test

Provar återigen med bilden på pajen och försöker få den normalstor...

Trött och fundersam

Kräftskivan igår var riktigt trevlig med mycket vin, goda kräftor (svenska), och mycket skratt. Dessutom var det så roligt att få träffa min kusin som jag inte sett på många år!!

Förutom det så blir jag så konfunderad över hur man får in bilder i bloggen... Har testat men får det inte att funka. Hmm... Någon som bloggar med iPhone och vet hur det funkar?

Västerbottenpaj

Hur gott är inte det här på en skala? Ikväll blir det kräftskiva här hemma med ett gäng vänner. Det ska bli riktigt trevligt. Jag menar kräftor, paj och vin... Det går inte att misslyckas!

Testar

Jag har nu äntligen fått min iphone4 och nu håller jag på för fullt med att testa allt. T ex att blogga...

Tomt i huvudet

Har inget vettigt att skriva alls. Ingen inspiration, bara transpiration. Mamma är visst lite sämre; hon har fått en infektion också till råga på allt. Men hon får ju behandling så vi får ta en dag i taget.

Imorgon ska vi ha kräftskiva här hemma med syster m. familj (hoppas vi, de verkar vara lite halvkrassliga där...), en massa goda vänner och dessutom ska en kusin komma förbi som jag inte träffat på många år eftersom vi bor så långt ifrån varandra. Det ska verkligen bli kul!Förra årets kräftor. Svenska kräftor som vi köpt av en bekant till makens bror. Helt galet goda! Det blir samma i år. Mmm...

Överkörd av en ångvält

Ungefär så känner jag mig idag. Började kurs 2 idag (läser ju på heltid så det är två kurser som jag läser parallellt), och jag blir alldeles gråtfärdig. Båda kurserna har massor att läsa och skriva, varav den ena uppgiften ska vara på 10-12 sidor med enkelt radavstånd, exkl försättsblad, referenslista osv. Alltså 10-12 sidor ren text! Samtidigt ska man plugga inför den andra kursen och dessutom ska man praktisera, vilket innebär att jag ska ha mer ansvar för lektionsplaneringen själv! Hur i hela h*vete ska man hinna med???!!! Dessutom har jag hus och familj med 2 barn som kräver sitt... och som grädde på moset har jag ju efterspelet efter pappas död, och nu mamma som är sjuk... Det lär inte bli så mycket sömn den närmsta terminen... Och manuset?! När ska jag hinna med det?!

Första skoldagen...

... för mig. Som vanligt kantat med lite strul och oklarheter. Mycket uppgifter och mycket att läsa som väntat. Bara att bita ihop och sätta igång att jobba nu. Huuuuu... Jag vill ju bara sitta och redigera färdigt, och sedan få skriva nästa manus.

Musiktips

Jag bara tokälskar den här låten. Den är så himla skön.

Sista redigeringssvängen är igång

Jupps. Nu är det sista svängen med manuset innan det är dags att skicka in. Här har jag allt jag behöver; manuset, en rödpenna och en kopp te. Let the work begin.

Hösten är här...

Jag menar... kolla bara in temperaturen de närmaste dagarna... *gråååååt*

Söndag

Idag kom syster m familj hit. Vi käkade lite lunch innan vi åkte till Karolinska för att träffa mamma. Hon blev väldigt glad när vi kom in i samlad tropp allihop; jag, syster, alla barnen och våra respektive.Vi var där i en timme ungefär och snackade lite skit med henne. Det uppskattade hon väldigt. Hon sade flera gånger när vi skulle gå att hon var så glad att vi kom. Det känns skönt.

Hon var i ganska dåligt skick, men kanske inte så dåligt som vi befarat. Nåja, vi får se och ta en dag i taget. Nu ska de kanske operera in en special-pacemaker som ska hjälpa hennes hjärta att dra ihop sig bättre. Förhoppningsvis så gör de det, då kommer hon att må bättre och kanske finnas med oss lite längre.

Min trevliga kväll

Här är mitt sällskap ikväll:

Tillsammans med Legolas och Aragorn på tv... Mums mums...

Jävligheterna staplas på hög...

För snart en månad sedan begravde vi pappa, och nu kommer nästa käftsmäll. Nu är mamma sjuk och ligger inlagd på Karolinska med samma symtom som pappa, nämligen svår hjärtsvikt. Hon flåsar bara hon pratar och hon orkar knappt prata alls. Hon har ingen aptit och äter dåligt, vilket för henne kan vara ödesdigert eftersom hon dessutom är diabetiker. OCH glutenintolerant! Inte lätt att hitta något att äta för henne inte...

Det känns som om historien upprepar sig... Imorgon ska vi åka och besöka henne allihop. Mamma och jag har ju inte varit "on speaking terms with eachother" sedan i våras, och även min syster hade brutit kontakten med henne sedan länge. Nu känner vi att vi stryker ett streck över det som varit, för annars kommer man bara att ångra sig den dagen hon väl är borta. Syster med familj kommer hit och vi åker tillsammans till mamma och besöker henne. Man har ju inte en aning om hur länge hon finns kvar. Jag hoppas få svar på det på måndag av läkaren på avdelningen hur lång tid vi pratar om här.

Suck. Jag blir tokig. Varför hopas allt elände just nu? Var det inte nog med en förälder? Måste den andra vandra samma väg strax efteråt? Tur att man kan skoja lite om det hela, så syster och jag skämtade om att vi har ju vanan inne så vi kan ju återanvända talet till pappa, bara byta ut några nyckelord här och där när det är dags för begravning. Usch vad hemskt egentligen, men lika bra att börja förbereda sig mentalt på nästa chock.

Varför?! Räcker det inte nu...?

Skrivpaus idag

Har i stort sett redigerat klart manuset nu. Nu ska det få vila över helgen innan jag läser igenom de nya scenerna en extra gång och sedan printar ut och skickar in. Nu kan jag inte göra manuset bättre tror jag. Det är dags att sätta punkt någon gång och lämna in manuset. Annars blir det aldrig gjort. Tycker jag har gjort det bra ändå jag...

Humble is my middle name...

Idag har jag varit riktigt flitig. Nästan skrämmande flitig. Mitt manus har blivit minst 50 sidor lättare!! Jag började på dryga 400 sidor, och nu efter hårt redigerande och dessutom lite tillägg av nya scener, så är jag uppe (eller nere, vilket man vill) i 350! Här kan man snacka "kill your darlings" på hög nivå. Jag har lusläst manuset idag och varit väldigt kritisk. Håller det? => Ok, får stanna. Håller inte? => Delete.

Jag har tänkt att med mitt manus introducera en ny bok-genre i Sverige (det är mitt ödmjuka mål i alla fall), och för att manuset ska passa in i den genren så måste jag vara hård och ta bort onödiga och trista passager och kapitel som egentligen inte tillför något. Vilken genre det är? Näpp, sorry folks. Tänker inte säga något om det än. Jag berättar mer när (inte om, utan när) det börjar dra ihop sig för release.

Som sagt; Humble is my middle name... Hehe...

Apropå valet...

Hittade det här i en blogg och det fick mig att le lite. Lite tänkvärt inför det stundande valet.

Fördelningspolitik à la Sverige
10 glada personer går ut för att äta middag tillsammans. Notan blir 1000 kr. Notan delas på samma sätt som skatt betalas i Sverige:
- De första fyra (de fattigaste) betalar ingenting
- Den 5:e betalar 10 kr
- Den 6:e betalar 30 kr
- Den 7:e 70 kr
- Den 8:e 120 kr
- Den 9:e 180 kr
- Den 10:e personen (den rikaste) betalar 590 kr

De 10 personerna äter middag på restaurangen varje dag och är nöjda med uppgörelsen om 1000 kr. En dag säger restaurangägaren:
– "Ni är trogna kunder så jag lämnar 200 kr rabatt på era middagar i fortsättningen".

En middag för 10 personer kostar nu endast 800 kr och det är nu det händer grejer. Man vill fortfarande betala middagen såsom skatter betalas.
De första 4 påverkas inte. De får fortsätta äta gratis. Men hur ska de andra 6 göra? Hur ska de dela upp rabatten på 200 kr så att alla får sin del? De inser att 200 kr delat med 6 blir 33,33 kr. Drar de bort beloppet från varje persons andel får den 5:e och 6:e personen betalt för att äta.

Restaurangägaren föreslår att i rättvisans namn är det bättre att reducera varje persons nota proportionellt. Han räknar ut de belopp varje person skall betala. Resultatet blir att även den 5:e personen får äta gratis.
Den 6:e får betala 20 kr, den 7:e betalar 50 kr, den 8:e 90 kr, den 9:e 120 kr och den 10:e personen betalar 520 kr istället för tidigare 590 kr.

Alla får ett lägre pris än tidigare och nu får 5 personer äta gratis. Utanför restaurangen börjar de jämföra vad de sparat...
– Jag sparar bara en tia av rabattens 200 kr, börjar den 6:e personen. Han pekar på den 10:e och säger:
– Men han sparar 70 kr!
– Precis, jag tjänar bara en tia och det är orättvist att han får sju gånger så mycket som jag, säger den 5:e personen.
– Det är sant! Varför ska han få 70 kr tillbaka när jag bara får 20? De rika ska alltid ha det lite bättre, gormar den 7:e personen.
– Vänta ett tag! Skriker de 4 första som äter gratis varje dag.
– Vi får ingenting. Det här systemet utnyttjar de fattiga!

De 9 personerna skäller som hundar på den 10:e och kallar honom för allt möjligt och anklagar honom för att suga blodet ur de fattiga.

Nästa kväll kommer inte den 10:e personen till middagen. Skönt tycker de andra 9 och sätter sig ner för att äta. När notan sedan landar på bordet upptäcker de något väldigt märkligt:
Det fattas 520 Kr...

Att kunna spara pengar

Visst är det otroligt egentligen vilken vinstmarginal de har på vissa företag. Maken är ju själv företagare så visst vet jag hur man tänker. Man vill ju ha in så mycket pengar som möjligt så klart. ;) Men ibland känns det bara urbota fånigt.

Ta DN som exempel. Vi har sedan många år tillbaka protesterat på vårt eget sätt mot deras höga räkningar (dryga 1700 kr/halvår). När räkningen kommer säger vi upp prenumerationen och meddelar dem att vi väntar på nästa rabatterbjudande som inom kort ändå kommer i brevlådan. Det brukar komma inom någon månad. Då får vi 25% rabatt och vi återaktiverar prenumerationen. Dessvärre blir vi utan tidning ett tag, men det är smällar vi tar.

Nu sista året har vi istället ringt/mailat dem och sagt som det är; kan ni göra något med priset, annars säger vi upp prenumerationen och väntar på rabatterbjudande. Per omgående får vi därmed 25% rabatt och prenumerationen fortgår utan avbrott.

Varför inte sänka priset för alla om man nu ändå har en så pass bred vinstmarginal så man kan pruta ner priset med 25%? Men det är klart, alla andra som inte gör så här betalar ju fullpris och då får de in mer pengar... Men vi kommer att fortsätta pruta så länge vi kan. Det går ju!

Att skriva - världens bästa verklighetsflykt

Hur ljuvligt är det inte att få sätta sig framför datorn och bara låta sig svepas med av sin egen värld som bara jag har skapat. Att få kliva in i den fiktiva världen och få träffa sina karaktärer igen. Få hitta sidor hos dem, både positiva och negativa. Få veta deras karaktärsdrag och personligheter. Få dela deras glädje, vedermödor och sorger. Att verkligen få vara nära dem och gå bredvid dem och beskriva allt de gör, tänker och säger. Att verkligen få vara delaktiga i deras liv. Det är en känsla som är så otroligt häftig så den går inte att beskriva egentligen för den som inte är "invigd".

Jag sade just till maken idag att få skriva är den bästa verklighetsflykt som finns. Då kan jag släppa allt annat som pockar på min uppmärksamhet och kan inte tänka på något annat än den värld jag befinner mig i. Jag kan koppla bort saker som är jobbiga och saker som jag inte vill eller orkar tänka på. Jag kan bara befinna mig i nuet i min lilla värld och det är så vanvettigt befriande. När jag stänger ner dokumentet för kvällen längtar jag redan till nästa dag då jag får vara med mina karaktärer igen. Även om det gäller redigerande så är det ett rent och skärt nöje att ha den förmånen att få vara med dem i den spännande världen jag skapat åt dem.

Vad sjukt det är...

... med mig. Just nu. Gick tillbaka till jobbet lite för tidigt förra veckan och nu får jag mitt straff. Låg inatt och hostade så jag trodde lungorna skulle flyga ut. Isch usch äsch. Jag har dessutom fått ögoninflammation. För säkerhets skull i båda ögonen... Det är synd om mig *ynk, ynk*

Fördelen är väl förstås att jag hinner kanske skriva lite grann. Om jag orkar...

Effektiv kväll

Har deletat lite till, men har dessutom skrivit till en helt ny scen som jag tänkte ut igår. Den blev jättebra! Är supernöjd med den. Hey. Fasen vad bra jag är på att skriva! Synd att inte förlagen sett det än. Men snart så...

Är uppe i 377 sidor nu med den nya fantastiska scenen på plats. Längtar till imorgon när jag får fortsätta. Måste tyvärr sova nu.

Snuvad mitt framför näsan

Vi skulle idag åka och kolla på en ny bil. Nåja, ny och ny... ny för oss i alla fall. En jättefin Renault Scenic (eller hur det stavas... det där med bilar är inte riktigt "my cup of tea" om man säger så). Vi bor i Enskede (söder om stan) och bilfirman ligger i Solna (norr om stan). Viket innebär att vi skulle åka tvärs igenom hela stan. I rusningstrafik. Woohoo! Eller nåt... Bilköerna gjorde att vi kom dit 10 minuter innan de stängde. MEN; det vi hann se var att "vår" bil var redan tingad! Det var en familj som höll på att greja med den och till slut körde de iväg med bilen. Vi svor för oss själva eftersom den var fin. Så då är det bara att fortsätta leta igen då. Suck... Kan inget gå vår väg någon gång?!

Kill your darlings

Det är ju ett uttryck som innebär att man ska ta bort onödig text från sitt manus. Det som jag tycker är bra är inte nödvändigtvis vad läsaren tycker är bra. Därför måste man läsa sin text med läsarens ögon och redigera bort onödiga dialoger, beskrivningar och även personer. Där har vi "kill your darlings" = döda dina älsklingar. Jag har redan dödat ett par personer, och det finns någon till längre fram i manuset som ligger risigt till. Jag har dessutom ikväll redigerat bort hela 16 sidor text! Sexton sidor! Då är jag bara halvvägs i manuset ska man komma ihåg, så det kommer säkerligen att bli ännu fler sidor innan jag är klar.

Det känns verkligen jätteläskigt att "deleta" flera sidor direkt med ett knapptryck, men efter ett par genomläsningar så känner jag att det inte håller måttet. Inte om man ska läsa så objektivt som man bara kan. Då måste jag vara hård mot mig själv och ännu hårdare med mitt manus. Då trycker pekfingret ner "Delete"-knappen och en massa ord bara försvinner. Grymt men viktigt om jag nu ska ha en chans att få förlaget att se mitt manus.

Dags att döda lite mer text nu innan det är sovatajm. I morgon ska jag lägga till lite text istället. Som kompensation.

Redigering och omskrivning

Man tycker att man börjar se slutet på redigeringen och känna: JA, nu är det snart klart. MEN! Då kommer man förstås på att det är saker jag ska ändra i manuset för att få det ännu bättre. Nu vet jag ett helt stycke som jag kommer att ta bort på bra många sidor (som jag i och för sig har varit tveksam till länge på om det funkar eller inte), och i stället kommer jag att skriva om en lite annan sak som jag funderat på ett tag. Allt för att maxa manuset och ge det en större chans att bli läst av förlaget och i slutändan utgivet.

Jag trodde att 390 sidor var det slutgiltiga sidantalet i min berättelse...? Men det blir det nog inte. Kan bli mer, kan bli mindre beroende på hur mycket plats den nya "intrigen" tar. Förmodligen mer med tanke på vad jag vill ha med. Men när hittar man sin gräns för hur mycket man ska ändra och redigera? Man kan ju hålla på och peta i små detaljer i all evighet för man tycker att det blir bättre om jag skriver si istället för så, och då får man aldrig ändan ur vagnen. Det är det som är ett stort problem, att säga STOPP, nu räcker det. Nu är det så bra det kan bli och nu är det dags att skicka in. Jag är inte riktigt där än. Jag trodde att slutet var nära, men när jag nu kom på en mycket bättre vändning så måste jag göra om. Som man brukar säga: Gör om, gör rätt!

Bäst att sätta igång så jag når upp till mina 23 minuter om dagen idag.

Todeloo!

Mallen för att skriva en svensk deckare

Hittade den här länken i Bokplantans blogg. Jag har ju börjat nosa på en deckaridé, bara för att testa olika genrer, och här fick jag ju mallen till hur jag ska göra! Lätt som en plätt. Nu är det ju bara att sätta igång och skriva. Eller...?

Formex

Var på Formexmässan igår med syster. Vi hastade igenom den på 3 timmar bara inkl en snabb fika! Det var bra gjort tycker jag. För något år sedan tog det mig 5 timmar att gå genom där själv! ;) Vi hittade massor med snygga saker och syster blev väldigt inspirerad till att skaffa egen butik. För egen del hittade jag inte något nytt egentligen till våra webbutiker. Jag hade tänkt kolla lite pärlor, men de grossister jag ska använda mig av hittade jag inte var de var någonstans i detta hav. Hmm... Vi var lite för upptagna med att smaka på all god choklad så vi hann inte med allt innan klockan blev 6 och de stängde mässan. Nåja. Det var en bra och inspirerande dag i alla fall tycker jag.

En härlig lördagmorgon

Sol och varmt ute, kaffe och DN´s bokbilaga. Kan inte blir bättre. :)

Trevlig kväll

Makens kusin är här på besök i helgen och dessutom kom vår inneboende tillbaka från norrland idag. Nu sitter vi alla på altanen och dricker vin och äter choklad. Mums! Fast jag smet ifrån lite för att blogga lite grann. Hehe...

Imorgon kommer syster med familj hit också, och vi ska på FORMEX i helgen! Woohooo vad jag längtar! Ska bli så kul! Maken ska dit med sin kusin imorgon och syrran och jag går på söndag som det ser ut just nu. Kanske hon och jag tar en sväng på lördag eftermiddag också. Vi får se!

Nej nu ska jag ut och vara lite social igen. Ciao!

Snart färdigredigerat...

Sidan 350 av 390. 40 sidor kvar... sedan är det dags att printa ut och skicka iväg! Nervositeten börjar kännas...

Hittade bilden i Fridas blogg och den passade så bra tycker jag. :) Vem känner inte så här liksom?

Skål!

Simona och Liz har bjudit in till bloggfest för att fira sina framgångar! Det är de väl värda! Gulligt nog så skålar de även för oss som så gärna vill komma dit de har nått. Skål på er alla författare och alla blivande författare! *jag skålar i bubbelvatten à la Sodastream pga förkylningen* Men hey! Jag kan dansa nykter! ;)

Världens go'aste reklam!

I just löööööv it!!