Jag är så galet trött så jag somnar snart sittande. Inte ens kaffe kan hålla mig vaken. Sonen vaknade 6.15 imorse och om han vaknat då kan jag inte somna om heller, för han ligger i sängen och pustar och stånkar och snackar och har sig fram tills klockan ringer kl 7. Han bryr sig inte om att vi säger (ryter) till att han ska vara tyst. Nu ska vi göra i ordning hans rum snart så han får ligga och snacka och stånka ifred så mamma och pappa får sova fram till 7 i alla fall. Vissa dagar sover han så man får väcka honom vid halv 8, men på helgerna är han upp tidigt. Gaaahhh!
Men visst är det konstigt det där med barn och sömn. Två saker har jag upptäckt med mina barn och dessutom fått mina teser bekräftade av andra.
1) Ju senare man lägger barnen, desto tidigare vaknar de.
I alla fall när de är små. Min tonåring kan sova 12 timmar utan problem oavsett när hon lägger sig. Värre är det med lilleman. Kommer han i säng för sent, då vaknar han för tidigt. Som idag ...
2) På veckodagarna kan de sova, men är det helg så kan man ge sig tusan på att de vaknar tidigt!
Någon som har samma erfarenheter? Eller kanske andra erfarenheter?
Kanske lite skrivande kan avhjälpa tröttheten? Seriöst, jag orkar inte plugga idag. Det går inte ...
