Jag är så galet trött så jag somnar snart sittande. Inte ens kaffe kan hålla mig vaken. Sonen vaknade 6.15 imorse och om han vaknat då kan jag inte somna om heller, för han ligger i sängen och pustar och stånkar och snackar och har sig fram tills klockan ringer kl 7. Han bryr sig inte om att vi säger (ryter) till att han ska vara tyst. Nu ska vi göra i ordning hans rum snart så han får ligga och snacka och stånka ifred så mamma och pappa får sova fram till 7 i alla fall. Vissa dagar sover han så man får väcka honom vid halv 8, men på helgerna är han upp tidigt. Gaaahhh!
Men visst är det konstigt det där med barn och sömn. Två saker har jag upptäckt med mina barn och dessutom fått mina teser bekräftade av andra.
1) Ju senare man lägger barnen, desto tidigare vaknar de.
I alla fall när de är små. Min tonåring kan sova 12 timmar utan problem oavsett när hon lägger sig. Värre är det med lilleman. Kommer han i säng för sent, då vaknar han för tidigt. Som idag ...
2) På veckodagarna kan de sova, men är det helg så kan man ge sig tusan på att de vaknar tidigt!
Någon som har samma erfarenheter? Eller kanske andra erfarenheter?
Kanske lite skrivande kan avhjälpa tröttheten? Seriöst, jag orkar inte plugga idag. Det går inte ...
8 kommentarer:
Vi är lite bortskämda. Våra barn började sova hela nätter från två till tre månaders ålder och vaknade då efter sex på morgonen, oftast framåt sju. När man la dem senare så vaknade de senare, funkade varje gång.
Båda barnen är mer kvällsmänniskor än morgonmänniskor precis som sina föräldrar vilket är på gott och ont. Man får sova ut på helgerna men vardagarna är värre för då får man dom inte att sova förrän allt för sent och man måste tvinga upp dom när det är dags för skola.
Det finns alltid positivt och negativt i allt men just att de sover väcker viss avundsjuka hos folk medan jag kan sucka längtansfullt när folk säger att deras barn somnar före nio och det aldrig är tjafs.
Perny: Ja inget barn är ju "perfekt". ;) Vi har ju turen att sonen somnar väldigt lätt i alla fall. Vi sitter alltid hos honom och det brukar ta 10-15 min innan han sover i regel. Vi lägger honom mellan halv 8-8 och då sover han oftast till runt 7. Men om han kommer i säng lite senare, då vaknar han tidigare. Slår aldrig fel. :/
Min sexåring ville inte "slösa bort dagen"
Och inte att jag skulle göra det heller...
Åsa: Hahaha! Underbart uttryck! De är så finurliga de små liven. :D
Jag gjorde mitt när barnen var bebisar, tycker både jag och mina barn, så de väcker alltid sin pappa när de vaknar :)
Jag håller med dig om dina tre punkter och har ofta frågat mig varför det är så. Hoppas att du får sova ordentligt i natt istället :)
Känner igen mej i det du skriver, fast mer genom egna erfarenheter från när jag var liten. Sov som en stock på vardagarna då man egentligen skulle gå upp, men så fort det var helg så kunde jag vakna hur tidigt som helst och utan problem. Nu för tiden så är det ett jäkla problem det där med att ta sej ur sängen om helgerna istället ;)
Anneli: Haha. Smarta barn du har. ;)
Vargen: Hej och välkommen. :) Åh tänk om man fick sova så länge man ville på helgerna... Vilken dröm! ;)
Jag kan bara skriva under på det samma!
Skicka en kommentar