torsdag 10 februari 2011

Den inre konflikten

Sitter och läser på lite om 1700-talet och kollar lite vad det finns för intressanta böcker på biblan att låna... Jag borde ta tag i min uppsats, men himmel. Jag orkar inte! Det är så trist att skriva uppsats så jag börjar nästan grina. Jag förstår verkligen inte hur jag ska orka göra klar den plus de andra uppgifterna som ska göras under terminen. Jag fattar bara inte... Energin är totalt slut. Just nu sitter jag bara och researchar och läser på lite om att bli frilansskribent. Jag tror ärligt talat inte att jag blir så långvarig i läraryrket, fast man vet ju aldrig ...

Sådärja. Nu ska jag återgå till verkligheten igen. En massa forskningsartiklar ligger och väntar på mig. Ska väl i alla fall bläddra lite pliktskyldigt i dem ... Ba'fatt ... Sedan kan jag återgå till det som är roligt istället. Eller ...?

9 kommentarer:

stort och smått sa...

Och jag är på jobbet och börjar nästan gråta för att det är så tråkigt. På allvar alltså, stämningen är så förödande dålig och många mår dåligt och känner sig nedstämda, och cheferna bryr sig inte!
Jag vill hem och skriva...

Sofie B-C sa...

Tiden räcker aldrig till:( Det är svårt att skapa tillräckligt med tid åt det allra roligaste; den fritt flödande prosan:) Fast ibland kan man ju lirka in prosa i fack- och forskningstexter också, tycker jag. Nästan alla texter kan vara roliga att påta med om man kan få "ta ut svängarna" i skrivandet. Gillade filmklippet med barocken, nedan!

nillas liv på pinnen sa...

Jag är fortfarande kvar i läraryrket men bara med ett ben. Kanske behöver man ha ett ben någonstans om man skriver eftersom det sistnämnda inte drar in några oceaner av pengar...

malinroca sa...

tråkigt så att du nästan grinar HAHAHA stackare. Vilken tur att du har ditt skrivande då :D

Författarvisionären Ebba sa...

Kanske att den där inre kampen mellan uppsatsskrivandet och prosaskrivandet drar ner energinivån på båda fronter?
Ett beslut balanserar på eggen verkar det som. Ta dig en funderare och sätt prio på det som drar mest energi så du blir av med den tjuven en gång för alla.
Men jag förstår att prosaorden pockar på och vill in i dokumentet:-) /Kram

Camilla sa...

Hej!
Jodå, jag är Lindas mamma. Vad trevligt med besök av dig.
Jobbar du inte alls på S:t Görans mer?
Jag måste berätta för Linda om detta - tänk vad världen är liten ändå.
Ha det gott o lycka till med uppsatsen.

Anneli sa...

Åh, den där pockande önskan om skrivande som finns i bakhuvudet hela tiden. Tänk om man kunde töja på tiden. Bara en aning :)

Ninas skrivarlya sa...

sos: Fy vad trist att ha det så på jobbet där man ändå tillbringar så mycket tid. Det är mycket roligare att skriva, håller med om det! :)

Sofie B-C: Tyvärr så tror jag inte att prosaspråk accepteras i en C-uppsats dessvärre. Kul att du gillade klippet! :)

nilla: Ja man måste nog ha lite verklighetsförankring och ha ett jobb som ger lön fram till man blir rik oc berömd. ;)

Malin: Va? Skrattar du åt mig?? ;)))

Ebba: Ja du har nog helt rätt. Jag kan inte ägan mig helhjärtat åt något av dem, så det blir lite halvdant på båda håll. Fast just de senaste dagarna har jag lagt all energi på prosan istället för uppsatsen. Ähum...

Camilla: Svarar dig i din blogg...

Anneli: Ja tänk om man fick ha några timmar till på dygnet! Åtminstone en ynka timme till...

michaelaberglund sa...

Oj vad jag känner igen mig där.. Har massor att göra i skolan ( uppsats och andra uppgifter) men hellre sitter på nötet och reserchar eller skriver på min deckare.. Ingen lust alls att ta tag i skolan.