Är man författarwannabe så finns det en treenighet man får lära sig under resans gång mot ett kontrakt och en utgivning, och det är Tro, hopp och tålamod.
Tro: för att man måste förstås tro på sitt fantastiska manus. Gör man inte det själv, hur ska förlagen kunna tro på det?!
Hopp: är något man måste ha med sig hela tiden. Man måste hoppas, hoppas, hoppas att något förlag någon gång upptäcker det fantastiska i ens underbara manus och vill ge ut det. Hoppet ska man aldrig ge upp! Aldrig!
Tålamod: Ja vad ska man säga. Tålamod är en dygd inom skrivandet. Indeed. Det tar tid att skriva sitt manus. LÅNG tid. Sedan ska det redigeras och filas på innan man känner sig redo att skicka in till förlag. Då kommer den stora väntan! Månaderna staplas på varandra i väntan på att förlaget ska höra av sig. Förmodligen med ett "nej tack". Då börjas det om igen och man skickar in till nya förlag, med tillhörande väntan. Att man ens har kommit så pass långt som att ha skickat in ett manus visar ju på en hel del tålamod, men jag tycker ändå att förlagen kunde höra av sig liiiite snabbare. Tålamodet prövas verkligen till bristningsgränsen. Men ska man bli författare så hör det till att träna sitt tålamod tror jag.
Jag tränar för fullt ...
4 kommentarer:
Jo, tack! Den där träningen är rätt intensiv och man kan den ganska bra redan. Vi får hoppas att vår träning bär frukt till slut :)
Kram!
Det där visste jag ingenting om när jag började mitt skrivande - men NU vet jag och jag håller med till 99 % (ja - det är bara för att retas lite som det blir 99 - det finns alltid utrymme för förbättringar - väl?)
Det är härligt ändå att få dela den här tillvaron med andra:-) Kram Ebba
Bra inlägg
Anneli: Ja man börjar få upp flåset om man säger så... ;)
Kram!
Ebba: Va? Vadå utrymme för förbättringar? ALLT jag gör är ju perfekt... NOT! :DDD Håller med om att det är en helt ny värld som har öppnat sig i och med bloggen!
Kram
Malin: Tack! :)
Skicka en kommentar