onsdag 19 januari 2011

Maskrosungen av Sandra Gustafsson


Det är sällan och aldrig jag gråter när jag läser böcker, men när jag läste den här boken grät jag hejdlöst. Den berörde mig djupt in i hjärteroten, och jag blir så beklämd över hur ett oskyldigt barn behandlas. Att hon kunde ta sig igenom detta och ändå växa sig så stark och självständig trots allt elände, det är tamejsjutton helt otroligt.

Boken handlar om uppväxten med sin psykiskt sjuka mamma och sin alkoholiserade pappa. Som tur är så hade hon vänner, sin katt och framför allt sin farmor som var hennes stöd i allt det hemska som hon var med om. Jag blir så oerhört frustrerad över hur myndigheterna skött sig (eller kanske inte skött sig alls), när man låter ett barn fara så illa utan att ingripa. Man lägger lappar med kallelser i brevlådan och låter saken bero. Tyvärr tror jag inte mycket har hänt under dessa år, och utan att veta säkert så kan jag anta att det i mångt och mycket är likadant förfarande idag som det var under hennes uppväxt. Det skrämmer mig.

Hon finner så småningom kärleken och får barn, men sedan kommer ett hårt slag till; maken har drabbats av MS. Då undrar jag; hur mycket ska en människa behöva gå igenom?! Har hon inte fått sin beskärda del av elände? Hoppas, hoppas att det ska gå bättre nu för henne, för det är hon SÅ värd.

Boken är lättläst och man fängslas direkt. Sandra skriver sin berättelse utan någon påtagen offerroll, utan verkar ha distans till vad som har hänt, vilket är bra för då blir det inte så gråtmilt på ett sliskigt sätt, typ "tyck-synd-om-mig-för jag-har-haft-det-förjävligt". Inget sådant finner jag, utan bara rakt på, sakligt och distanserat. Och så förbannat jobbigt att läsa. Men så viktigt. Och så nyttigt.

Betyg: 5 av 5.

Tack Sandra för en stark läsupplevelse. I positiv bemärkelse.

9 kommentarer:

Anneli Stålberg sa...

Jag vann för ett tag sedan ett likadant bokpaket hos Sandra. Jag håller med om att Maskrosungen är otroligt rörande och svår att läsa. Barn som har det svårt är så otroligt utsatta men Sandras styrka är otrolig.
Jag har inte läst Svedd ännu men den ligger och väntar.

www.malinrocaahlgren.com sa...

Usch, jag pallar inte läsa sånt. Jag gråter på en disneyfilm. Yberkänslig

Ninas skrivarlya sa...

Anneli: Just ja, det kommer jag ihåg att du vann för att tag sedan och jag var så avis på dig. ;) Nu behöver jag nog en paus tror jag innan jag läser Svedd...

Malin: Samma här. Jag är så lättrörd, men konstigt nog gråter jag sällan till böcker. Men den här berörde mig djupt.

Desirée sa...

Jag är också så känslig. Lipade till "En flicka som kallas Alice" i helgen.

Anonym sa...

Tack för tipset, ska läsa den vid tillfälle!

Ninas skrivarlya sa...

My Myself and I: Vad jag har läst om den boken så skulle jag garanterat böla ögonen ur led om jag såg den... ;)

Karina: Gör det!

Ebba Range sa...

Den där kanske jag skulle ta och gråta till framöver - ibland behöver man det tycker jag:-) En 5:a av 5 låter ju lovande.

Ninas skrivarlya sa...

Författarvisionären Ebba: Ja faktiskt, det är ganska befriande att få gråta ut lite grann när man läser. :)

Anonym sa...

Ja, i vissa fall är det fortfarande likadant och det beror på att lagstiftningen lägger mer tyngd på föräldrarnas rättigheter och ansvar än barnens bästa. Det är ett svårt arbete med mycket frustration men ack så nödvändigt.

Kram Kaiza