lördag 18 september 2010

Vila i frid

Igår kväll somnade mamma in lugnt och stilla. Syster och jag var hos henne och vi känner att det var tur att det gick fort. Vila nu i frid var du nu är mamma. Älskar dig! BlogBooster-The most productive way for mobile blogging. BlogBooster is a multi-service blog editor for iPhone, Android, WebOs and your desktop

8 kommentarer:

Annika sa...

Nina, min skivar-syster! Jag känner dig inte, men jag känner med dig! Jag har följt dig i din sorg efter din pappa. Alltför snart har också din mamma gått bort. Mina tankar finns hos dig idag! Varm kram

Agneta sa...

Åh... Jag beklagar sorgen.
Din mamma har det bra nu.
Tänker på dig.

Cattis sa...

mina tankar är med dig i denna svåra stund. Jag beklagar verkligen att du mist både din mamma och pappa på så kort tid.

kramkram

Anonym sa...

Min vän, beklagar verkligen din stora sorg och förlust. Men, var det inte så att du för ett tag sedan inte hade en god relation till din mamma? Om det var så känns det ju extra bra att ni fick tillfälle att hitta tillbaka till varandra innan hon gick bort. Oavsett vad är man ju knutna till varandra även om det inte alltid fungerat bra relationsmässigt.

Jag hoppas att du får energi och styrka att ta dig igenom den tid som kommer nu och att sorgeprocessen får föra sitt. Massor av kramar.

Anonym sa...

Hmm.. Det var jag, Kaiza..som skrev det sista anonyma inlägget.

Ninas skrivarlya sa...

Annika: Tack så mycket. Visst är det konstigt, man känner inte varandra IRL men ändå känns det som man känner varandra via bloggarna... :)

Stort och smått: Tack så mycket. Ja, det är en tröst nu att hon har det bra och behöver inte ha ont mer.

Cattis: Tack så mycket. Ja det känns oerhört tufft att ha förlorat båda två inom 2,5 månader.

Kaiza: Tack fina! Jo det var så att vi hade brutit kontakten i våras, men återupptog den nu när hon blev sjuk. Tur det så man hann träffas innan hon dog.

Anneli Stålberg sa...

Jag tänker på dig i din svåra stund. Livet är inte alltid särskilt rättvist.
Varma kramar!

Annika, Bokplantan sa...

Nina, jag är så hemskt ledsen för din skull. Så fort det gick för henne på slutet. Hoppas att du hittar styrka för att klara detta så snart efter din pappas död.
Kram