Varför håller jag på och jobbar så mycket med mitt manus egentligen? Förlagen kommer bara att skicka standardiserade "nej-tack" svar till mig och säkert kommer de att sitta där och skratta åt mig; "Vilket rikspucko! Hur kan hon bara tro att vi ska ge ut en sådan smörja?"
Skulle jag mot all förmodan bli utgiven av något litet konkursmässigt förlag med en blind och döv dyslektiker som ägare (förlåt alla dyslektiker, inget ont menat...), så kommer jag bara att få negativa recensioner överallt och dessutom kommer ingen annan än de närmast sörjande att läsa min bok och ge mig lite snälla kommentarer med fingrarna korsade bakom ryggen.
Lika bra att skita i allt och deleta hela manuset...
PS. Så klart kommer jag inte att deleta hela manuset, that goes without saying, men idag har jag en dålig dag med 0,0 i självförtroende och då behöver jag ösa ur mig lite...
4 kommentarer:
Nina, Nina, Nina! Aldrig tänka så!
Du måste tro på dig själv. Om du tycker om det du skriver så gör andra det också. Jag tycker om att läsa dina texter i din blogg!
Fokusera, visualisera och känn...
Lycka till!
Kram på dig YST! Och ytterligare en kram! Du verkar behöva många idag ♥
Men man måste väl ändå få försöka, eller hur? Så brukar jag tänka. Jag skiter i att det är urkasst och att ingen bryr sig. Jag försöker i alla fall och det är min ensak och rättighet.
Nej, nej och åter nej! Klart du kan! Alla hamnar i svackan då och då, det är bara att kravla sig upp igen. I morgon är en annan dag :)
Skicka en kommentar