Sitter här vid min dator och försöker koncentrera mig på skoluppgifterna. Det går sådär. Jag har ingen inspiration alls, utan tankarna flyger iväg till annat istället. Dels är mamma svårt sjuk med oviss utgång (historien upprepar sig alltför snabbt med tanke på pappas nyliga bortgång), och dels är det övriga livet som pockar på och vill ha uppmärksamhet.
Jag har märkt att jag har börjat tappa väldigt mycket hår igen, och det beror säkerligen på den mentala stress som jag är utsatt för just nu. Tur att jag är så pass stark som jag ändå är, annars hade jag brutit samman för länge sedan. Att inse att man snart kommer att bli helt föräldralös är en hård insikt som gör oerhört ont. Det hade gärna fått vänta ett tag så jag hade kunnat bearbeta sorgen efter pappa ordentligt innan mamma nu också börjar gå samma väg. Än vet vi inte hur det kommer att gå för henne, men oddsen är inte de bästa om man säger så. Hon drabbas hela tiden av nya saker som komplicerar de sjukdomar hon redan har. Hur mycket ska en människa orka? Hur länge orkar hennes kropp innan den säger stopp, packar ihop och tackar för sig?
Hur länge orkar jag... ?
5 kommentarer:
Oh, vad ledsen jag blir för din skull. Skickar lite styrkekramar och tänker på dig.
kramkram
Usch. Vad tråkigt att läsa. Min mamma drabbades av bröstcancer för några år sen, så jag kan på ett sätt föreställa mig hur du har det...
Önskar att jag kunde komma på några ord som kunde trösta, men det kan jag inte.
Skickar några styrkekramar!
Tack snälla ni för era ord. De värmer gott i mitt hjärta. <3
Du har verkligen haft en jobbig period nu. Jag hoppas att det ska bli bättre och lättare för dig snart.
Kramar!
Tack snälla Anneli. <3
Skicka en kommentar