Nu blir jag jätteorolig för mitt följebrev. Jag har försökt använda mig av lite humor i mitt följebrev, dels för att sticka ut och för att väcka nyfikenhet (kunde man ju hoppas). Men efter att ha läst den här artikeln så börjar jag ju fundera på om jag är ute på hal is ändå.
Citat ur artikeln: "Ofta är det så att det är de lågmält formulerade, koncisa och adekvata följebreven som har ett bra manus med sig". Hmm... mitt följebrev är kanske inte så lågmält, koncist och adekvat som de önskar sig? Är då mitt manus inte så bra? Ska jag kanske skippa humorn i följebrevet och hålla mig mer strikt? Blir mitt manus bättre då? Hör det ihop?
Åh om jag visste... Nu blir jag ännu mer oroad och nervös för följebrevet. Jag tyckte att jag hade fått till ett ganska bra följebrev, men nu börjar jag tvivla. Blir jag sedd som oseriös om de läser mitt brev och därmed kastar de mitt manus omgående och oläst i papperskorgen? Eller har de humor på förlagen och ser mitt brev som annorlunda och lite roligt och väcker deras nyfikenhet på mitt manus?
Hjälp! Vad göra?!
5 kommentarer:
Om man visste svaret på den frågan hade man varit riktigt lycklig. Jag tror att det nästan är omöjligt att veta. Det beror ju på vem som läser manuset. smaken är ju som bekant som baken, delad :)
Själv tror jag på att låta ens personliga stil lysa igenom. Och en bra baksidestext uppenbarligen.
Lycka till!
Kram!
Ja usch vad svårt det är att veta om man väcker intresse eller motstånd hos förlaget med ens följebrev. Hu, det känns nästan värre att skriva följebrevet än manuset... Hihi...
Kram
Precis det som Anneli skrev hade jag tänkt skriva...
Lycka till!
Ja det där med baksidestexten har jag förstått är viktig, och den filar jag på lite då och då för att få den perfekt. Men för övrigt, presentationen av mig...? Ja, jag får väl se om jag ska ändra något eller låta det vara som det är. :)
Tack för råd! :)
Jag har inget att tillägga, men följer diskussionen med stort intresse!
Skicka en kommentar