En ny dag

Håller på att skapa struktur i mitt nya liv som föräldralös, och det är inte varken lätt eller gjort i en hast. Allt praktiskt som måste ordnas till att börja med, och det är ett berg av saker att ta itu med. Mer än man någonsin kunnat föreställa sig. När man dessutom måste bråka med vissa företag så känns det ännu mer tungt. Det är inte riktigt vad man vill i det läget.

Man måste mentalt ställa om sig på att de som alltid har funnits där för en, inte längre finns. Ingen att rådfråga, bolla funderingar med, ventilera irritationer med, eller bara prata lite strunt med. Ingen som peppar en när det går dåligt eller hejar på när det går bra. Ingen som skickar en liten slant "att köpa något gott för till helgen"...

Det är bara tomt. Ensamt. Tyst...

Bara att radera deras telefonnummer ur telefonminnet är så himla jobbigt. Man inser att de aldrig kommer att ringa mer, och jag kommer aldrig att slå deras nummer igen. Det är ett stort steg, och ett väldigt svårt steg. Men ett steg som måste tas.

Nu måste jag ta itu med mig själv och se till att jag överlever kaoset. Överlever det gör jag, det vet jag, men jag kommer att bli en helt annan person på andra sidan. Både stark och samtidigt ändå svag eftersom min trygghet i form av mina föräldrar har tagits ifrån mig i förtid. Jag försöker så gott jag kan, och jag kommer att ta itu med studierna snart igen. Men inte den här veckan. Nu måste jag få tid att sörja lite och ta itu med praktiska saker också innan jag kan ägna studierna någon energi.

Men först: kaffe.