Bilen

Här är då vår pärla:

Snart kalasdax

Pluttan alldeles nyfödd

Idag fyller min stora, lilla tjej 14 år! Herrejösses ändå! Just i detta nu för 14 år sedan låg jag i en säng på Huddinge sjukhus och kämpade på för att få ut min tös. Att det var en tös visste vi inte innan. Jag var helt övertygad om att det var en pojke därinne. En lite rolig grej: min exman var innan förlossningen störtsäker på att när bebben fötts så var det första man kollade om det var en pojke eller flicka. När lillan slutligen kom ut (efter en seg kamp som fick avslutas med sugklocka) så var det till slut (efter flera minuter) jag som undrade vad det var för kön. Han lyfte på ena benet och kikade. Först trodde han en pojke, men vid en närmare titt så såg han att det var en tjej. ;)

Om några timmar ska jag åka och fira henne. :)

Smyckesdesign

Sitter och designar lite smycken till min kollektion Förhoppningsvis kommer maken att hjälpa mig med att regga namnet ikväll, och efter det kan jag berätta vad mitt märke kommer att heta.

The arrival of king Bore

Bilder från trädgården imorse

Nu har kung Bore kommit hit även till huvudstaden och blåst sin frostiga andedräkt över oss. Bara att leta fram halsduken, vantarna och ullkappan från förråden. Samtidigt som jag inte gillar tanken på att vintern snart är här, så gillar jag just sådana här dagar. Solen skiner från en klarblå himmel, frosten glittrar på backen och kylan biter härligt i nästippen. Me like. Det gäller att njuta av nuet har jag bittert fått erfara, och just sådana här dagar njuter jag faktiskt.

Readtreat-weekend!

Japp nu har jag också skickat in en anmälan till Readtreat-helgen på Häringe slott! Jag tyckte att jag behövde unna mig någonting trevligt efter alla j*vligheter som varit (och är). Åh vad det ska bli spännande!! Hoppas bara jag kommer med förstås... har bara skickat in anmälan ännu... Inte fått det bekräftat...

Firar!

Vi köpte bilen! Jättehärlig att köra. Bild kommer imorgon eftersom det är så mörkt nu. Nu firar vi den nya bilen med lite glass. Mums!

Ny bil

Nu är det verkligen dags för vår gamla trotjänare Volvon att pensionera sig. Bromsarna gnisslar och låter allmänt illa trots att vi varit på verkstad och reparerat dem. Nu har vi lessnat, och dessutom är det så att jag inte gillar att köra den för den är så stor och klumpig. Det är inte bra för en som mig som är lite kör-ovan... Nu har vi hittat en modell som vi båda gillar; en Renault Megane Scenic. En pigg, rymlig bil (utan att vara stor och klumpig) med bra detaljer såsom ställbara säten i baksätet! Ikväll ska vi åka och titta på en bil som verkar bra. Håll tummarna för att den är så pass bra så vi köper den. :)

Kreativ dag

Sitter och klurar lite på en massa olika saker. Dels så funderar jag på manuset (1920-tals manuset alltså), och så har jag fått en idé till ett annat manus som jag har skrivit ett synops till. Egentligen var det ett annat manus som jag redan har påbörjat, men jag insåg att det var inte så bra så jag har arbetat om det med helt ny handling fast med samma personer. Få se om det utvecklas bättre av det...

Dessutom har jag suttit och klurat på ett namn till min smyckeskollektion som jag ska göra. Har suttit och funderat ut i huvudet hur smyckena ska se ut, så nu ska jag börja designa dem och beställa pärlor och sånt. Nu tror jag att jag har kommit på ett bra namn, så jag ska bara bolla lite med maken först innan jag reggar namnet och kopplar det till vår webbutik.

Ett av smyckena jag gjort

Röntgen - check

På väg från Södersjukhuset efter lungröntgen. Nu återstår bara väntan på samtalet från läkaren...

Körsång

Jag bara älskar att sjunga i kör, och jag är medlem i Gabriel Forss´stora "Du kan sjunga gospel"-kör. Man kommer därifrån med en sådan energi och glädje som är helt otrolig. Dessutom brukar det komma kända artister för att sjunga och inspirera på olika sätt. Tyvärr har orken inte infunnit sig riktigt ännu för att jag ska åka ända till St Eriksplan (en bra bit från mig) för att sjunga. Jag vet att det gör så gott i min själ, men just nu är orken helt slut.

I våras sjöng vi vår avslutningskonsert med Sarah Dawn Finer, och det här är mäktigt (trots lite dålig kvalitet på inspelningen...;)). Håll med om det. Jag står högt upp till vänster i bild, någonstans bakom högtalaren som sticker upp. Ser ni mig? Hihi...

Minienkät

Eftersom jag kört fast lite i manuset pga att det är så bristfällig information om just början av 1920-talet, så börjar jag fundera på om det verkligen är den perioden jag ska ägna mig åt. Jag har klurat lite på en massa olika perioder som jag vill skriva om och nu vill jag att ni ska hjälpa mig att bestämma mig.

Vilken av dessa perioder skulle ni vilja läsa en kärleksroman ifrån?

*Medeltiden (en fortsättning av det manus jag har hos förlagen i detta nu)

*1700-talet

*Sekelskiftet 1800-1900

*1920-talet

*Tidigare än medeltiden

*Senare än 1920-talet

Vad säger ni? Please help me out!

Hälsokontroll - check!

Det är inte bara mammas och pappas förehavanden som måste gås igenom, utan även mina egna.

Idag har jag bokat in för mig själv:

*Lungröntgen (har en lungsjukdom - sarkoidos - som jag förhoppningsvis ska bli friskskriven från nu). Läs lite mer om min diagnos här

*Cellprovtagning (fick kallelse för ett bra tag sedan men har inte orkat göra den pga en dålig erfarenhet förra gången med en klantig och oprofessionell barnmorska)

*Gynekologisk hälsokontroll

Gynekologisk hälsokontroll omfattas inte längre av landstingets subventioner om man är frisk, så jag får punga ut med 1000 :- för kontrollen! Nåja, jag får ta den smällen för jag tycker det är viktigt att få kolla upp nu eftersom mamma ändå dog av sin äggstockscancer, och dessutom har jag själv opererat bort halva äggstocken på hö sida efter en cysta. Bäst att kolla i tid så man inte har några besvär innan man helt plötsligt tas på sängen med cancer. Har dessutom en annan nära släkting som haft underlivscancer men hon är nu frisk från det. Så det finns i släkten så att säga.

Nu får vi bara hoppas att allt ser bra ut.

Chokladglass

Det måste väl vara bland det godaste som någonsin uppfunnits?! Aj löööööv chokladglass! Jag menar; choklad och glass i kombo... det kan inte misslyckas. :)

Nu när själen (ja, och kroppen också) fått sitt så ska jag se om jag kan skriva någon rad också.

Testkör ny design...

Hittade en assnygg bakgrund på Sanny Design. Vad tycker ni; Hiss eller Diss (som ungdomarna av idag säger...)

Inspiration

Har suttit och tittat på en helt underbar videofilm som jag lånat på biblioteket för att få lite inspiration till mitt skrivprojekt. Det är verkligen helt otroligt hur Stockholm under bara några årtionden förvandlades från en småstad i Europas utkanter till en växande storstad. Väldigt fascinerande också att se hur det såg ut t ex på dagens Sveavägen för nästan hundra år sedan... Då var det små dragiga träkåkar och smala kullerstensgator med hästdroskor som dominerade till skillnad från dagens betonghus och fyrfiliga vägar med en helt hysterisk trafik.

Drömmar

Har just suttit och pratat med min svåger i över en timme i telefon. I och med mammas och pappas alltför tidiga död så har saker och ting ställts på sin spets, och nu börjar man verkligen fundera över vad jag verkligen vill med livet. Drömmen är att få ha något eget företag som man kan försörja sig på, men verkligheten ser inte riktigt ut så. Att starta företag är jätteslitigt, särskilt när man har små barn. En god vän till mig startade för några år sedan ett café som var hennes dröm, men var tvungen att lägga ner det efter ett tag eftersom det tog alldeles för mycket tid från familjen. Så visst vet jag att det där med eget företag kan nog få vänta tills lille sonen blir lite äldre... I alla fall företag med lite större planer.

Syster, svåger, min man och jag sitter ofta och spånar på olika företagsidéer, den ena mer eller mindre genomförbar än den andra. Ingen av oss vill ligga på sin dödsbädd och ångra det man aldrig gjorde, utan nu måste vi ta vara på det livet har att ge oss så länge vi kan. Ingen vet vad som väntar oss bakom nästa krök mer än en utmaning av något slag, och frågan är vad man gör med den utmaningen. Att leva ut sin dröm eller välja det trygga invanda... det är det vi står inför. Inte just nu, men att börja fundera är inte fel.

Nu har vi kommit på en ny sak (som jag inte vill outa här), och vi kommer att sätta oss ner för allvarliga diskussioner (medelst en BIB rött ;)) så småningom. Kanske leder det ingenstans, eller kanske gör det det. Ingen av oss vill i alla fall fortsätta i samma ekorrhjul som vi gör just nu, så vi kommer väl att försöka hitta något kul att göra, söka oss fram till hur vi ska nå dit (utbildningar, lokaler, pengar...) och sedan köra på. Någon gång i framtiden...

Drömma kostar ingenting...

Tystnad råder...

Nu är det tomt och tyst i huset igen. Barnen är på dagis och i skolan, maken på jobbet och så har vi haft makens systerson med kompis här från Kiruna i helgen. De har gått någon utbildning och ska ha prov idag innan de åker tillbaka till Kiruna. Men nu sitter jag här själv vid datorn och har det så tyst, så tyst... Bara jag är hemma.

Skönt!

En down-day

Har ingen inspiration idag. Ingenting. Not whatsoever... Varken för blogginlägg eller mitt skrivande. Är bara dränerad på energi just nu.

Så roligt att skriva!

Jisses vad kul det är att få skriva igen. Har verkligen längtat efter det. Att få berätta en fantastiskt historia som finns i mitt huvud och pockar på att få bli berättad, det är lyx. Jag inser det nu. Tänk att få vara författare på heltid, det är min dröm och mitt mål (liksom alla andra författarwannabes ;) ) Jag verkligen längtar efter att få sätta mig vid datorn och skriva, skriva, skriva... Så nu ska jag skriva några rader innan middagen...

Nu börjar barnkalaseländet...

Suck, suck och dubbelsuck. Vi har varit tacksamt förskonade från barnkalas hittills i unge sonens liv. Han har bara varit på ett par kalas tidigare (förutom syskon och kusiner) och det var när han var runt ett år. Nu har vi haft ett par års frist, men nu börjas det. I början av veckan kom en kalasinbjudan till en av dagiskompisarna och kalaset äger rum idag. Ja, det är ju bra i sig att han får komma på kalas, MEN: då ska man ju börja bjuda tillbaka och det är något vi inte ser fram emot. En massa kids som springer runt och skriker och härjar... Nä tyvärr, det är något jag inte gillar något vidare. Så klart att jag fixar ett kalas till sonen, men jag gör det inte med lycka och eufori. Han fyller snart 4, så det är ju dags att börja tänka på att fixa kalas för honom.

Usch vad jag låter gnällig, men sorry min lille fine son; barnkalas är inte det jag gillar mest i världen... ;)

Fredag!

Åh vad underbart med fredag! Tycker ni inte det också? I och för sig så är jag ju "bara hemma" just nu så dagarna flyter ihop mer eller mindre för mig, men då får ju hela familjen vara samlad i 2 dagar. Bara det är ju trevligt.

När jag jobbade inom sjukvården med sin oregelbundna tider där helg- och nattjobb ingick så betydde fredagar inte så mycket. Varannan vecka innebar fredagar för mig att jag hade en lång jobbhelg framför mig, och varannan helg så levde man med insikten att de skulle kunna ringa från jobbet och undra om man kunde jobba för att någon var sjuk osv. Dock var det så att varannan vecka hade jag min stora flicka hos mig och då vägrade jag jobba helger, enbart dagpass må-fr. För vem skulle se efter henne om hon var hos mig?! Tack och lov hade vi ett flexibelt schemasystem så jag kunde lägga in enbart dagpass på mina barnveckor.

Sedan började jag jobba med enbart må-frjobb och det är det bästa som hänt. Regelbundna arbetstider och att få den där härliga fredagskänslan varje vecka; det är faktiskt guld värt!

Nu är det fredag igen och jag njuter av det, trots att det är en vecka sedan mamma försvann från mig för gott.

2766 ord...

... and counting. Nu är jag på "G". Men vad det tar tid att kolla upp fakta! Min handling utspelar sig 1921, och man kan tro att det finns mycket information om det året, men dessvärre inte. Inte alltför mycket i alla fall. Men jag får leta vidare. Tror att det blir ny vända till biblan snart, och Stadsmuseet och historiska museet ska snart få besök. Dessutom har jag mailat olika ställen för att få lite mer information. Ah... det här livet som författare skulle jag kunna vänja mig vid. Lätt.

Tips för följebrevet

Jaha, här kommer lite mer tips om följebrevet... För mig är det lite sent just nu, men det lär säkert bli en vända till på nya förlag så tipsen kommer nog att komma väl till pass nästa gång. :)

Bokmässan

Nejdå, jag är inte aaaaaaaalls avundsjuk på de som är där. Inte ett dugg. Not! Inte. Alls. Läser med stor behållning och växande avund Simonas och Skrivarmammas bloggar, och dessutom är syster därnere också och botansierar bland alla böcker och författare. Gaaahhh! Vill också vara där!

De 1000 första orden...

... är nu skrivna. Underbart. Nu är det bara resten kvar...

Lill-lördag

Det måste man ju fira. Vi firade med vin till maten och en underbar citron- och limepaj med grädde. Guud vad gott!!

På researchresa

Till stadsbiblioteket...

Trädet

Trädet

Vad det är dumt att tro,
att man kan glömma,
och dumt att tro,
att tiden läker såren.
Den stora sorgen -
den är intet sår.

Den är ett frö,
som föll i hjärtats gömma
och gror och växer
till ett träd med åren
och bär en bitter blomning
varje vår.

Karl Asplund
ur "Klockbojen"

En ny dag

Håller på att skapa struktur i mitt nya liv som föräldralös, och det är inte varken lätt eller gjort i en hast. Allt praktiskt som måste ordnas till att börja med, och det är ett berg av saker att ta itu med. Mer än man någonsin kunnat föreställa sig. När man dessutom måste bråka med vissa företag så känns det ännu mer tungt. Det är inte riktigt vad man vill i det läget.

Man måste mentalt ställa om sig på att de som alltid har funnits där för en, inte längre finns. Ingen att rådfråga, bolla funderingar med, ventilera irritationer med, eller bara prata lite strunt med. Ingen som peppar en när det går dåligt eller hejar på när det går bra. Ingen som skickar en liten slant "att köpa något gott för till helgen"...

Det är bara tomt. Ensamt. Tyst...

Bara att radera deras telefonnummer ur telefonminnet är så himla jobbigt. Man inser att de aldrig kommer att ringa mer, och jag kommer aldrig att slå deras nummer igen. Det är ett stort steg, och ett väldigt svårt steg. Men ett steg som måste tas.

Nu måste jag ta itu med mig själv och se till att jag överlever kaoset. Överlever det gör jag, det vet jag, men jag kommer att bli en helt annan person på andra sidan. Både stark och samtidigt ändå svag eftersom min trygghet i form av mina föräldrar har tagits ifrån mig i förtid. Jag försöker så gott jag kan, och jag kommer att ta itu med studierna snart igen. Men inte den här veckan. Nu måste jag få tid att sörja lite och ta itu med praktiska saker också innan jag kan ägna studierna någon energi.

Men först: kaffe.

Läskigt...

Jaha, nu ska jag börja skriva mitt nya manus. Hade jag tänkt. Men hugaligen vad läskigt det är att kasta sig in i ett nytt manus med hull och hår efter att ha levt, tänkt och andats mitt förra manus. Nu håller jag på att lära känna mina nya karaktärer och lär mig att leva med min nya story. Det är att kasta sig ut på djupt vatten utan att kunna simma känns det som.

Tjohoo! Eller...?

Tröst

Tur man hade det här att luncha på...

En dag på begravningsbyrån

Har varit med syster på begravningsbyrån idag, och himmel vilken tid det tog. Visst är det bra med en trevlig, pratsam representant men jisses ändå. Det tog oss 3 timmar där inne innan allt var klart. Eller allt och allt förresten... Vi har ju fortfarande saker kvar att fundera över som inte är färdiga än. De hade väldigt goda kakor där och de åt vi upp med glädje. Han från byrån skojade med oss att vi fick betala extra för kakorna... Hrrrm.

Efter det så var det dags att betala räkningar för pappa och det tog ju tid. What a day!

Nu ska jag hämta sonen på dagis. Hejåhå. Åter till vardagen.

Har man tagit fan i båten får man ro honom i land...

Ja, vi har en demokrati och ja vi måste acceptera röstresultatet. Därmed inte sagt att jag måste tigastillande finna mig i resultatet. Svenskarna har röstat och vi ser nu hur vi tänker. Eller i alla fall hur 5,7% inte tänker. För de som röstat på SD kan inte ha mycket innanför pannbenet. Jag kan för mitt liv inte förstå hur man resonerar när man röstar in personer i maktens korridorer som:

-har ett förflutet i nynazismen

-anser att invandrare har en "aggressiv gen"

-vill stoppa muslimerna med argumentet: "Svenskar kommer tvångskonverteras o leva som dhimmis, 2a klassens medborgare, under förnedrande apartheidlagar el dödas!"

Många säger att det är bra att de kom in i riksdagen för att "röra om lite" eller för att föra upp den undanskuffade invandrarpolitiken på agendan på ett sätt som inte varit synligt förut. Ursäkta om jag är dum i huvudet, men på vilket sätt kan ett gäng invandrarfientliga nynassar föra en vettig debatt om invandringen?! Jag tror inte det va. Det går inte att ta dem seriöst, och därför kan man inte föra en seriös debatt med dem. Tyvärr fick man inte nog tydligt se innan valet vad de går för, så nu får vi hålla ut de här 4 åren till nästa val.

Nu har vi alltså fått ett resultat och vi måste finna oss i att dessa pajasar finns i riksdagen, men jag kan inte tiga still. Det här är galet, men vi måste nu hitta ett sätt att se till så de inte får för mycket makt.

För Guds skull, Miljöpartiet, svälj er förbannade stolthet. Samarbeta med alliansen och rädda Sverige från SD!!!

Valet - en nagelbitare

Än så länge ser valresultatet finfint ut. Förutom en sak; SD! Jag mår illa över att det kanske blir ett parti med rasistiska förtecken i riksdagen! Hugaligen! Måtte VALU vara missvisande på detta planet! Men för övrigt får det gärna se ut som det gör.

Heja alliansen!