I senaste numret av Språktidningen kan man läsa en artikel om ordvitsar och ordvrängeri. Jag kände mig väldigt träffad ska jag erkänna. Jag är en människa som älskar att vränga ord och ge dem en ny betydelse, eller skapa ordvitsar som är mer eller mindre dåliga. När min syster och jag sätter igång och försöker övertrumfa varandra med dåliga ordvitsar à la Hegerfors, då suckar både min man och hennes sambo och går iväg med himlande ögon (fast jag misstänker att de garvar i hemlighet). Jag tycker att ordvitsar är hejdlöst roliga och kan skratta mig fördärvad åt dessa. Måste få återge ett par st från tidningen.
- Det var värst vad många som seglar i sommar.
- Ja, det är rena mast-psykosen.
Skilsmässopapperen skrevs under och parterna fick varsitt ex.
Time flies like an arrow; fruit flies like a banana. (Groucho Marx)
Den sista är lite klurig, man ska läsa den flera gånger innan man fattar vad den handlar om. Man kan säga att det är ett högst aktuellt ämne... fruktflugor... Men den är underbart rolig.
En typisk Hegerforsare (inte från tidingen):
"Fiskbilen krockade, men det blev endast lättare laxskador"... hahah! Min typ av humor!
Ordvitsarnas status har tydligen varit väldigt omdiskuterad enligt författaren till artikeln, och har av vissa beskrivits som "den lägsta formen av humor" medan andra säger att det är "ett uttryck för andlighet och bildning". Ska avsluta detta inlägg med en ordvits från William Shakespeare som tydligen gillade ordvitsar. I Romeo och Julia säger Mercutio dagen innan han mördas:
"Ask for me tomorrow, and you shall find me a grave man".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar