Mamma älskade Spanien. Då kändes det naturligt att göra en spansk flagga av 200 rosor istället för en bukett. Vår sista hyllning till henne.
Ett år har nu gått sedan mammas begravning. Fy sjutton vad tiden går. Sorgen går i vågor, vissa dagar tänker jag knappt på att hon är borta medan andra dagar är för j*vliga då jag gråter och plågas av sorg över min förlust. Men men, livet går vidare och jag har min familj att bry mig om. Tur det så inte sorgen tar över. Jag får fokusera på det positiva och det glada i livet istället.
Carpe diem...
3 kommentarer:
Sorg är precis så där som du beskriver - den böljar som ett moget sädesfält.
Det är en del av livet att sörja de som dött - men ingen skulle vilja ha ett sådant liv om det gick att välja annorlunda. Vi vill att alla ska leva - alla ... Nåja - inte de onda som skadar och dödar dem vi älskar ...
Kram<3
Åh, så vackert. En stor kram till dig idag!
Ebba: Ja det är ju en del av livet som du säger. Ibland känns det okej, medan andra dagar är hemska. Men med tiden blir sorgen uthärdlig i alla fall, och det känns ju skönt att ha det som mål.
Kram!
Susanne: Tack så mycket.
Kram
Skicka en kommentar