Vilken helg det blev... Det är mycket på jobbet nu med konflikter och annat, och det tär självklart på en. Dessutom blev ju min bästa väns pappa sjuk som jag skrev i förra inlägget. I morse fick jag sms från henne att han ännu lever men är svårt sjuk. Det är så outsägligt tungt för henne och hennes familj nu, och jag lider så med dem. Väntan är svår... Många tårar har fallit för mig i helgen. Sorgen och saknaden efter min mamma och pappa klöser och river i mig och alla sår som håller på att läkas rivs upp igen.
Återigen blev vi påminda om att vi ska leva i nuet och unna oss det fina i livet. Idag var vi och tittade på en ny tv, och vi bestämde oss för att vi vill ha en lite dyrare tv. Vi vill unna oss det när vi nu faktiskt har råd till det. Vad betyder pengar egentligen? Hade jag fått välja så hade jag haft kvar mamma och pappa i livet, men det funkar inte så. Då kan jag använda mitt arv till saker som jag och min familj njuter av, oavsett vad det är.
Lev i nuet. Njut av livet. Carpe diem.
3 kommentarer:
Att fånga dagen kan aldrig vara fel:-)
Kram
Så sant, så sant. Synd att någonting skall behöva hända innan de flesta av oss verkligen inser det. Att "förstå" och "inse" är två olika saker ...
Åsa: :)
Ebba: Jag tror att det är något vi ska leva efter jämt. :)
Kram
Tina: Precis. Det är ju tyvärr så att det "krävs" att något ska hända för att man ska få förmågan att omvärdera det liv man lever.
Kram
Skicka en kommentar