Alla som skickat in sina manus vet precis vad jag pratar om när jag säger eufori. Den där känslan när man skickat iväg sitt manus som man tycker är oslagbart bra, och det bara pirrar i kroppen av förväntan och spänning. Någonstans innerst inne vet man att chansen att få ett "ja" är väldigt liten, men vågar man inget så vinner man ju som bekant ingenting heller. Man känner bara en lycka i kroppen. Lycka över att faktiskt ha skrivit något, och lycka över att ha vågat skicka iväg det för granskning. Man är ganska utlämnad egentligen. Utlämnad åt att förläggaren ska gilla det man skrivit, att de har en bra dag eller bara ren tur att manuset passade in i deras utgivning just nu. Men just nu tänker jag inte på att det troligtvis blir ett "nej tack" där också, utan jag vill leva kvar i den här sköna känslan av glädje och lycka, hopp och självförtroende. En egoboost utan dess like. Det behöver man verkligen.
Kuvertet ligger kvar i hallen för vi hann inte skicka det igår, men idag ska det väl förhoppningsvis ut på finåkning.
8 kommentarer:
Spännande! Jag håller tummarna!
Underbart känsla. Lycka till med nya manuset!
Jag håller också tummarna! Jag kommer ihåg hur glad och förväntansfull jag var när jag skickade iväg mina. :)
Tänk så många det är som går miste om den här sortens eufori - stackars dem och lylliga oss:-)
Kram
Vad spännande, lycka till!!! Håller med om känslan, det är pirrigt men underbart.
Jaaa! Håller tummarna, mamma! :) <3
Andra intryck: Tack så mycket. :)
Annelie: Tack! :)
Hanna: Visst är det en häftig känsla. :)
Ebba: Visst är det synd om dem som aldrig får uppleva detta?! Men vi får njuta för dem istället. :)
Kram
Katarina: Det är en helt otroligt häftig känsla. :)
"Anonym"/gumman min: Tack sötbarn. <3
Så spännande. Hoppas det är nu det kommer att gå vägen. Hela vägen.
Skicka en kommentar